Det var länge sedan jag skrev något här. Har saknat det varje dag – men det är så mycket som ska stämma och det är alldeles för mycket som inte stämt de sista månaderna. Det gäller inte bara skrivandet – det gäller allt.

Har bl.a. haft någon åkomma som gjort att jag knappt kunna gå eller använda mina händer. Det första jag gjorde varje morgon var att linda handlederna och sedan fotlederna och sedan blev jag i stort sett sittande hela dagarna i en stol med fötterna i högläge. Att inte knappt kunna gå och inte använda händerna – är en ganska skrämmande upplevelse. Att inte kunna klara sig själv med sådant som varit helt självklart innan.

Hela situationen var så deprimerande att jag inte klarade av att läsa en bok ens, började läsa men kunde inte koncentrera mig och när jag läst sidorna om och om igen bestämde jag mig för att låta bli. Det blev korsord istället. Av någon anledning fungerade det bättre – kanske för att jag var tvungen att använda egen hjärnkapacitet istället för att läsa andras tankar.

Sommaren har bestått av olika läkarbesök och kortisoninjektioner, det har hjälpt för en kort tid – men nästa spruta är nog inte långt borta som det känns i skrivande stund.

Min kloka dotter har sagt att jag ska skriva ner positiva saker varje dag och nu har jag skrivit av mig det där tråkiga och lagt det på någon hylla som jag inte når.

Positivt i sommar har varit att augusti var fantastisk och allt det som stått stilla innan fullkomligt exploderade. Vi stängde stugan ovanligt tidigt i år – och en del av de flödigt blommande sommar växterna grävdes upp och sattes ner i plastpåsar – där de fortfarande står och gläder oss med sommarprakt på balkongen. Grannarna har ersatt sina sommarblommor med vacker ljung. Men den får vänta för min del. Jag har sommar på min balkong. Visserligen är det nollgradigt nu – kanske lite ovanligt tidigt – men jag har inglasat och det gör inget.