Det är konstigt det där med hur olika det kan vara – jag menar på olika delar av vårt klot …

Här har vi haft värmebölja i några dagar – i morse var det så varmt att jag nästan mådde illa av tanken på att jag skulle behöva röra mig utomhus i dag. Vi har vår damlunch varje fredag – den lockade inte alls. Men när jag väl hamnar där så lockade det inte att gå hem …

När jag så läser kär kommentar och det står att de har minus 27 grader, blir det lite ofattbart.  Det är väldigt lätt att säga att det är bättre med lägre temperatur och att man kan klä på sig – men tror inte att alla håller med. I alla fall inte om man har minus 27 grader … Då tror jag att även jag föredrar våra 27 plus – hur jobbigt det nu faktiskt kan vara – men hur många skulle inte hellre välja det?

Vi lever ett stilla småstadsliv här, det händer inte så mycket egentligen – och så vill vi ha det. Men idag på väg tillbaka från lunchen hörde vi ett hemskt ljud från bilar som krockade. Vi såg aldrig hur det gick till, lika bra det. Bilarna stod i så konstiga riktningar att man inte kunde gissa vad som hände. Tack o lov verkade ingen vara fysisk skadad, i alla fall som krävde omedelbar vård. Sedan vet man ju aldrig med whiplash. Vi var glada att vi inte var inblandade – den största risken i detta land är att bli skadad i en trafik olycka …

Full av energi satte jag mig här för drygt två timmar sedan – redan då var det alldeles för sent för att skriva några rader här. Maken och jag njöt av den ljuvliga värmen på balkongen och sedan blev det en rulle.

Som rutin öppnar jag alltid mailen när jag sätter mig vid datorn, ikväll låg där ett tråkigt mail. Min första kusin som jag var medveten om – inte den äldsta – har gått bort. Han som jag alltid beundrade för att han var så snäll, lugn och hade sådan humor – men det visste jag nog inte då vad det innebar. Som liten flicka var han min idol helt enkelt …

Men, just idag bjuder livet också på glädjeämnen – tack o lov!

Vi har tidskillnad och väntade ut tiden för att kunna ringa och gratulera en av ungdomarna i familjen. Dottern har födelsedag i dag. Hon har nu kommit upp i den aktningsvärda åldern att man inte längre nämner den – betydelselöst – hon är fortfarande så ung. Den ålder då man bara blir vackrare och intressantare i några år framåt. Så, kära dotter – njut, bara njut så länge denna ålder varar …

Bilderna kom inte upp i planerad ordning/storlek – men håll till godo – kan inte fixa dem bättre ikväll. Nu är det sovdags, sedan länge

Sommarflicka …

Det var varmt redan när jag vaknade i morse. Klockan 9 var det 27 grader på skuggsidan. Jag var bjuden på damlunch, och när jag torkat av mig det våta från duschen var det dags att ta fram handduken igen – denna gång var det inte duschen som var orsaken. Bara att gilla läget och göra allt i afrikansk takt – dvs mycket långsamt och vila där emellan. Jag letade fram en ”viftare”, dvs solfjäder – varför den nu heter det? Den kom väl till pass under resan till lunchen, + 34 grader och i en minitaxi – ingen höjdare precis …

Vi blev serverade en fantastisk tre rätters lunch och massor med smakrikt, vitt vin. Det var hur gott som helst och vi har alltid trevligt. Förra året blev två av oss kvar till kl 22.30, och frågan ställdes om vi skulle ta pyjamas med oss i år. Vi uppförde oss och bröt upp redan kl.18.

Maken och jag satt en stund på balkongen, men sedan blev det På spåret – senaste programmet. När vi skulle stänga ner såg vi en bild från Snutarna – tror jag det heter. Vi rattade in ett program och jag måste säga att vi tyckte det var jätte roligt … Får man driva så med poliser? Vi såg tre av snitt och så här långt från Sverige måste jag medge att jag skrattade gott – det sitter lite fnitter kvar i halsen fortfarande.

Det har flyttat in en spindel i vårt badrum. Ingen stor bamsing – inte heller är det en liten. Det är ju de små man ska vara lite fundersam över i varma klimat. Näe, det här är en vanlig liten spindel, ca 1½ cm lång. Den bor precis vid dörrposten vid golvet under gångjärnet. Vet inte om jag ska se det positivt eller negativt. Hemma i stugan i skärgården ser jag positivt på spindlar – de äter de andra insekterna som jag inte vill ha. Här är jag lite mer kluven – har jag insekter i badrummet som den vill ha? Kan det bero på att Hilda inte är här och skurar med klorin två gånger i veckan … eller fanns den där även när hon skurade och bara drog sig in i springan bakom dörrfodret.

Nu måste jag ta ställning – vill jag ha en spindel som äter de insekter – läs mygg – som då och då kommer in i lägenheten. Eller vill jag inte ha en spindel – eller kan det vara så att vi har andra insekter som vi inte har en aning om och som den lever på …

Dessutom lär det betyda regn om man tar ihjäl en spindel – i alla fall i Hälsingland – det är en sanning som jag växt upp med. Så jag slår inte ihjäl spindlar – heroiskt lyfter jag  ut dem på något sätt. Sopskyffel, handduk eller hushållspapper. Lika pirrigt varje gång, vet inte om det beror på spindeln eller om jag är rädd att klämma ihjäl den … Försöker lära barnbarnen att det inte är farligt med spindlar – deras mor har någon slags fobi mot dem. Men å andra sidan så kanske man ska vara rädd för spindlar om man bor i Kalifornien – vad vet jag …

Nu har vi sommar … temperaturen är drygt 30 grader – faktiskt skönt om man slipper vara ute i solen. Skuggan på balkongen är toppen. Men våra plantor har inte gillat vädret hittills. Regn, kallt – blåsigt – jättevarmt över en lång tid – regn – svalt. De enda som tydligt trivs förträffligt är bladlössen … Blev chockad idag då jag tittade närmare på varför våra plantor såg så ledsna ut. Har sett angreppet tidigare och vidtagits åtgärder – giftig spray – som även här nu är i samma mesiga klass som hemma i Sverige. Men detta angrepp var i hästväg – får se om de överlever. Har klippt och sprayat mer …

Maken och jag fick en härlig kväll på balkongen, han höll sig vaken ovanligt länge – men det var också ca 28 grader och vindstilla – vem kan lägga sig då. Visserligen ser vi inte så många stjärnor pga allt ljus från staden – men där finns några starka som lyser.

Har ägnat en god stund idag åt att beundra mitt barnbarn – hon deltar i en gymnastikgrupp. De har haft flera uppvisningar och dottern har skickat över länkar så att jag kunnat titta på henne. De har gått i repris flera gånger. Visst är det något visst med en dotterdotter, och är hon dessutom duktigare och sötare än alla andra, så naturligtvis …

Hilda kom inte idag, vi vet inte riktigt vad som hänt, hon åkte hem till Zimbabwe för att fira jul, men det var något om papper som skulle förnyas. Kanske har man börjat trilska. Det finns ca 5 miljoner Zimbabwier här i landet och man börjar protestera, de är inte de enda afrikanska utländska medborgare som är här för att försöka försörja sig. Vi får se när hon kommer och vi hoppas att hon inte fått problem. Under tiden får vi försöka hitta var dammsugaren står, disken och den vanliga tvätten fixar vi redan – men lakanen … Vi är redan en omgång back – de hängs på gården inom ett inhägnat område – har aldrig varit där, men hittar jag bara nyckeln …

Idag blev det – äntligen – klart. Det mastodont arbete jag startade för två år sedan, 2011, inför min syster jämna födelsedag. Tänkte sätta ihop lite bilder om hennes liv. Hade tidigare scannat in alla bilder från egna album, mammas album och en yngre syster bidrog med att jag fick scanna in hennes album. Allt detta för att jag skulle sätta ihop en bildserie som började med vår mamma och pappa som små – större – och så småningom med oss. Det arbetet är påbörjat sedan många år, men allt tar tid då många av bilderna är i så dåligt skick. Men jag har kommit en bit på väg.

Nu bestämde jag att gå emellan med en bildserie till syrrans sextio-årsdag. Det pinsamma var att jag talade om att jag höll på … Trodde inte då att det skulle ta sååå lång tid. Men, nu är det klart – äntligen.

Har delat upp det hela i tre avdelningar – för att det inte ska bli för tungt … Det är drygt 150 bilder. Lika många till som ratats … Bestämde mig för att komprimera, zippa eller vad det heter, för att kunna skicka över filerna via mail. Lärde mig ganska snart att det inte går med jpeg bilder – de är redan komprimerade. Den största filen är 22,5 mb och minskade till 22 mb. En flopp alltså. Har minskat bilderna redan innan för att det inte ska vara för tungt – nu sitter jag där i alla fall med mina stora filer. Har ju tänkt att de ska brännas ner och skickas, men vet ju inte riktigt med postverket här hur det går. Och det hade ju varit roligt om syrran nu kunde ta del av detta så snart som möjligt – vilket nu är omöjligt.

Det finns lite andra vägar också, men det kräver att hon vet hur hon gör i andra änden – och man kan ju inte ge bort något med villkor att någon måste lära sig något som man kanske inte är det minsta intresserad av att lära sig …

I morgon ska jag friska upp kunskaperna om hur jag bränner en cd – har inte gjort det på flera år. Blir ju inte så när man lägger allt på extra hårddiskar nu för tiden …

Ett litet smakprov på hur söta flickor var på 50-talet och i vilket skick bilderna ofta är …

Nu är värmen tillbaka … Skönt? Tror faktiskt att jag tycker det. Maken och jag tog en låång promenad lite senare idag för att vi skulle landa lagom till en sen lunch/tidig middag på en av våra favoritrestauranger. Inget märkvärdig, hygglig service, bra mat och hyggliga priser. Det blev Tapas idag – gott!!

Värmen fortsatte att stiga och vi bestämde oss för att ta bussen tillbaka. Det blev en ljuvlig stund på balkongen – sedan var det dags för fotboll …! Maken har inte så många laster, så jag unnar honom att se fotboll – hur tråkigt som helst i min smak. Det var det sydafrikanska laget Bfana Bfana – som jag stavar fel enligt maken – men det bjuder jag på. Jag är totalt likgiltig vad gäller fotboll och vad gäller lag …

När vi lyssnar på Sveriges radios sändningar rattar vi in Radio Gotland eller Radio Gävleborg, detta för att slippa alla avbrott från Trafikredaktionen – som snart har tagit över Radio Stockholms sändningar. Vad vi får i stället är lokala sportsändningar. En minut nyheter – fyra minuter intervjuer med lokal bandy, fotboll, ishockey – what ever … – fåniga intervjuer. De får komma till tals om varför de inte vann och hur de ska komma igen, ja, ja …

Medan maken tittade på sin fotboll laddade jag med ett av mina inspelade Midsomer Murders. Tror ni inte att det förinspelade avsnittet – med hjälp av koden man använder – kapade slutet. Jag fick inte veta hur det slutade …