Vardag och dags för maken att gå till telefonbolaget – igen. Nu för att beställa vårt adsl. Jo, det gick bra – någon kommer att ringa till oss endera dagen och tala om när det är dags. Då ska maken infinna sig på telefonbolaget igen för att de ska koordinera – eller vad det är de ska göra – innan han kan gå hem och vi ska påbörja cirkusen. Det är lika struligt varje år, och innan det fungerar är jag ett nervvrak. Det ligger på mig att fixa – maken säger att han ”är inte så hemma på datorer” …

Vid solnedgången idag smög det sig ett åskväder in över Capen. Det började i söder, det blev ett helt underbart, overkligt ljus. Jag såg det först på husen norrut och tog bilder. När jag gick ut på loftgången, söderut, för att ta fler bilder, blixtrade det till. Ja, inte min kamera utan en riktig blixt – kunde lika gärna fått med de, men så blev det inte.

Efter middagen satt vi ute på balkongen ett bra tag medan det mörknade och tittade på de otroliga blixtarna, men det kom inget regn. Kanske regnade det rejält på andra håll. Ovädret var ju inte direkt över oss.

Vi såg flera flygplan som kom inflygande och som såg ut att vara rakt i ovädret, men avståndet spelade nog ett spratt. Jag skulle i vilket fall inte velat sitta i de planen och se dessa blixtar- helt fantastiska när man kunde betrakta dem på avstånd …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag är det fars dag i Sverige, maken och jag har skålat för våra pappor och vi har precis kommit tillbaka från en tidig middag ute. Det blev en fiskrestaurang, med utsökt fisk – stora portioner och man har ju svårt att låta bli när det är så gott. Maken tog grillad fisk, jag tog deras seafoodplatter för en person. De har olika varianter, på denna får man musslor i vitvinssås med vitlök, friterad babybläckfisk (tentaklerna – så goda, mina favoriter), grillade tigerräkor, babycalamari och en god grillad fiskfilé. Chips eller ris, men ska man synda så blir det chips för min del. För mycket, men ack så gott, en del fick bäras tillbaka ut i köket. Till detta en flaska utsökt gott vin från KWV för ca 63 kr. För vinet, maten och en stor flaska mineralvatten betalade vi – med dricks 10% – 300 rand, dvs ca 240 kr. Bordsservering, självklart och vi behövde inte bära ut disken efter oss …

Man borde ju inte tycka att det ska vara skillnad på vardagar och helger när man är pensionär – nåja nästan – men i vilket fall lever vi ett liv med vardagar utan att gå till en arbetsplats. Men det är det, skillnad alltså. Det är något visst med lördagar och söndagar – som om det finns i ryggmärgen att man ska vara ledig, passa på att göra det där man bara kan göra när man är ledig …

Jag njuter av söndagar, för då säger jag nej till en hel del, och gör det där andra. Idag har jag fortsatt mitt arbete med att rensa och sortera bland alla mina foton. Har ju paniksparat några gånger de sista två åren pga av datorerna som krånglat. Igår kom jag igång med att sammanföra dessa backuper och är nu klar med barnbarnen. Så små de varit och så söta – det är de fortfarande men på helt annat vis.

Nu har jag börjat med Afrika, där ligger Accra först i bokstavsordningen. När jag tittar på bilderna fattar jag inte att vi bodde där så länge och hur hade vi det egentligen. Bostaden var visserligen bra, när el och vatten fungerade, men vardagen runt omkring. Det ser ut som om vi bor i ett slags afrikanskt skansen – och så såg det ju faktiskt ut. Det var den vardag som gällde.

Det är samtidigt väldigt roligt att ha fått vara med om att bo så – det var ju ganska enkelt, egentligen – man hade inte så stora förväntningar och när det fungerade var man tacksam. På det hela taget var det ju jättebra. Varmt och skönt (nåja) var det dessutom. Nu ska jag fortsätta att gräva i mina bilder och ha mina nostalgitrippar de närmaste dagarna …

 

Några nostalgi bilder …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår blev det intet skrivet här – ingen idé att skriva när det inte händer så mycket och jag inte vet om jag kommer ut på nätet. Fast ifs så var jag på lunch med damerna i föreningen i går – Kick Off. Vi var ca 15 stycken som träffades och åt lunch. Och som alltid, som jag skrivit om tidigare, så satte sorlet igång direkt. Det var väldigt roligt att ses igen. Saknar det inte när det inte pågår – men himla trevligt när det är …

Maken var iväg till telekontoret, igen, och klagade på att det nu gått en vecka, det har lovat 24-timmars service. Alla känner honom där och alla skrattar och är så glada när han kommer – men, vad hjälper det. De säger att de har ingenting med service att göra, så de kan inte hjälpa till. Denna gång träffade maken på en kille som tog lite mer ansvar och ringde en massa telefonsamtal – innan har maken fått sätta sig vid en speciell telefon och ringa själv till serviceavdelningen – som inget vet. Maken fick veta att de har jätteproblem i vår stadsdel just nu, som om vi inte märkt av det, men att nu skulle de få lov att arbeta även i helgen för att komma ikapp. Eftersom Sydafrika mer och mer blir likt de andra afrikanska länderna vi bott i så gjorde vi oss inga förhoppningar och när vi lade oss i gårkväll, fredag, var situationen samma. Dvs. ingen hade hört av sig och telefonen bara surrade.

Idag vid 10-tiden ringde makens mobil och han hade ett glatt samtal – det visade sig att det var en glad telefonoperatör. Han skulle komma om ca två timmar. Det gick tre timmar och ingen reparatör, men så knackade det på dörren. Han konstaterade på två minuter att telefonen inte fungerade (som om vi inte visste …) och försvann i de nedre regionerna i byggnaden och var borta i ca 2 timmar. Jag var säker på att han gett upp och skulle återkomma på måndag – han hade lämnat en dosa i telefonuttaget – nu var det sent och lördag eftermiddag. Då ringde han på makens mobil och ville att vi skulle koppla in telefonen och efter lite trassel så hade vi en fungerande telefonlina. Efter ytterligare en kvart kom mannen själv. Jag hade kunnat pussa på honom – men så gör man inte, eller …? Det visade sig att han fått lov att åka till telefonstationen – det var brott på marklinjen. Min teori, att den som varit inne och ringt på vår linje i maj hade kapat telefonlinan och inte återkopplat, tycker jag håller ganska bra.

Telkom har lovat att vi ska få tillbaka på avgiften … Jättebra! 😉 Kan vi få betalt för krognotorna också och den värdelösa Skype-wifi som vi betalat stora avgifter för – som inte är tillgänglig mer än några timmar per dygn. Jag hoppas att det fungerar nu, när jag ska gå ut på balkongen med laptoppen och försöka uppdatera detta. Måste koppla loss min stora skärm, tangentbord och skrivare, inte så stort problem kan man tycka – men det är inte alltid som det där med den stora skärmen vill fungera. Men bara att behöva ta med sig datorn ut på balkongen …

Nu fungerar i alla fall telefonen, har ringt ett samtal och fått det bekräftat. På måndag kan vi beställa adsl – det kan ta upp till 7 arbetsdagar, enligt den kille som var här idag. Han berättade också att han arbetar i en helt annan stadsdel, men var utlånad hit över helgen för här är det mer än 400 personer som har problem just nu och att vi har haft tur att det inte dröjt längre. Nu är vi så inställda på ”Afrika” så det blir vad det blir.

Måste bara berätta att vi haft så roligt i kväll. Jag har inte skrattat så gott på många år. Spelade in Claes Erikssons föreställning MAX från Svt när vi var hemma och ikväll tittade vi på programmet. Jag skrattade så mycket att jag fick fruktansvärda hostattacker – förkylningen. Kommer antagligen att bli frisk efter detta – finns nog inget mer att hosta upp.

Han är så enkelt genial … fattar inte hur han kommer ihåg monologerna, för han pratar hela tiden, när han inte sjunger. På slutet kom det en helt otrolig betraktelse om tiden – en av många om massa andra ämnen under hela föreställningen. Har ni möjlighet att se denna föreställning – gör det. Tummen upp  …

PS. Skulle inte kännas fel med lite uppmuntrande mail eller kommentarer …

Idag har Hilda varit här – konstigt hur fort man vänjer sig vid att någon finns runt omkring en och som tar hand om städningen. Det har varit tvätt dag idag – och till mitt försvar ska sägas att det är jag som laddar maskinen, det får hon inte göra. Det blev två tvättar idag – så jag har varit fullt upptagen …

Först lakanen, som hon hänger nere på gården, sedan en tvätt med våra kläder – som jag! hänger på balkongen på en ställning. Idag var det torkväder som bara den – det är fortfarande 24 grader varmt ute – vindstilla och så ljuvligt.

Annat var det igår, som jag skrev om. Det hände en hemsk olycka en bit bort – utanför nya stadion. En stor ställning, som man tillfälligt klätt in med reklamskyltar för en dryck, och som man delade ut gratis smakprov till den publik som skulle lyssna till en konsert. Denna ställning blåste omkull, en kvinna dog omedelbart och väldigt många – drygt 20 stycken, skadades mycket svårt.

Vi som har rivningsarbetet på andra sidan gatan såg hur lyftkranarna stod och svajade och var väldigt glada att vinden blåste åt andra hållet – vi kan förstå att detta hemska kunde hända. Vi hörde hur det blåste omkring plåtar på arbetsområdet för rivningen, men där är tomt på kvällar och nätter.

Ikväll är det i alla fall vindstilla och så ljuvligt. Jag ska ta med datorn och se om jag får uppkoppling på balkongen ikväll. Annars sitter jag bara där och njuter en stund innan det blir sängen.

Hör ju inte syrsor sedan flera år – men cikadorna, tror jag i alla fall. Dem har vi inte haft här på ett tag – sedan man tog bort gräs och planteringar på vår närmaste granne skolgården. Man lade dit konstgräs på fotbollsplanen och anlade en stor pool. Det lockar tydligen inte cikador … nu har vi grodor istället! Huruvida de är på skolgården, eller den intilliggande gården – där man underhåller sina växter med bevattning – vet jag inte. Men de är några stycken och jag hör dem mycket tydligt. Maken och jag enades om att det måste vara grodor och inte cikador …

(Verkar som om jag måste inrätta mitt kontor här på balkongen – hrä får jag kontakt med det nätverk jag betalat så dyrt för – vilket jag inte får vid mitt skrivbord … )

Det är full storm ute, vår dörrmatta blåste iväg – inget ovanligt – men vår stora tunga kruka, som vi knappt orkar lyfta, blåste omkull. Igår planterade vi på balkongen och de krukor som står på räcket är förankrade med ståltråd. Jag har varit ute och kollat – knock, knock – det verkar som om de står kvar. Mattan på balkonggolvet ligger som en enda knöl, stolarna har blåst in i hörnen och av de två drinkunderläggen i kork, som vi fortfarande har kvar efter Hildas placering av dem på räcket, ser jag bara ett på golvet. Det får bli morgondagens problem.

Mer problematiskt är att jag har hittat ett trådlöst nätverk, som Skype står bakom, och som jag anslöt mig till i eftermiddags, det fungerar inte längre … Betalade in en summa pengar – tänkte att det blir billigare än att gå på krog varje gång, även om den är billig så betalar jag ca 16 sek för en kopp kaffe och med lunch därtill så blir det en del pengar. När dessutom maken är med för att han vill kolla sin mail och läsa nyheter så går kostnaderna upp.

Jag anslöt mig, betalade in – fungerade utmärkt – wow, stor lycka, flyttade in min lilla laptop till mitt kontor där jag kopplade upp mot min stora, underbara skärm som jag bara älskar. Allt fungerade dessutom direkt – har det aldrig gjort tidigare …

MEN, ingenting är gratis … Här inne på kontoret fungerar inte det trådlösa nätverk som jag betalat för … Antagligen ligger ”sändaren” åt andra hållet. Så lyckan med min stora läsbara skärm, var kortvarig. Det står att jag är ansluten, men jag har ingen uppkoppling. Man måste kunna lite mer än jag gör för att begripa sånt …

Nu ska jag koppla loss det hela och se om jag kommer in igen – eller om jag är blåst på pengarna …

Tydligen är jag blåst på pengarna – har betalat 350sek  för att kolla min mail, makens mail och första sidan på Svd. När jag nu kommit in igen så har jag 29 minuter kvar av mina pengar. Det stämmer inte alls med det vi räknade ut innan jag anslöt mig, borde ha räckt för detta i flera dagar. Det blir tydligen billigare på krogen i alla fall – dessutom är uppkopplingen otroligt långsam…

 

Har varit till frissan idag och känner mig vacker – åtminstone en stund tills det hela ramlat ner igen. Har en frissa i huset, vars salong ser ut som skrutt. Hon själv är inte ett dugg fancy, men otroligt duktig på att klippa hår. Jag får det precis som jag vill ha det. Idag blev det färg också, nu ser håret ut som det gjorde för trettio år sedan, bortsett från att det blivit så tunt det senaste året. Men det syns inte just nu när det är nyblåst. Får se hur jag kan underhålla det.

Maken är på gubblunch med andra gubbarna i kolonin, själv sitter jag själv på det lilla caféet och har fått frågan varför jag är ensam idag …

På vägen till lunchen skulle maken titta in till Telkom – igen – får se om det kan hända något snart. VD:n och i stort sett hela styrelsen fick sparken häromdagen – undrar varför. Räcker nog inte att det bara är deras 24 timmars service som fallerar.

Det är kaos på gatan, man håller på att riva vårt lilla köpcentrum som ligger mitt emot vårt hus, har gått rykten om det i flera år – och nu blir det av. I stort sett hela huset rivs, men den del där matbutiken ligger är kvar. Vet inte om jag vill gå in dit igen medan de håller på. Halva huset är redan borta, liksom ena delen av garaget, men idag har man har en stor kran som slår sönder övervåningarna – rakt ovanför butiken. Det var tillräckligt läskigt häromdagen när vi var där och handlade – men idag. Jag måste fylla på min mobil, men det får bli någon annanstans. Tack o lov har vi fler butiker att välja på, även när det gäller mat. Undrar hur många år detta kommer att pågå. Det gick knappast prata hos frissan, som ju också ligger mittemot.

Det tog två år att göra i ordning det här huset, där det lilla caféet ligger och det är ett gammalt hotell som är betydligt mindre. Lustigt nog när våra vänner från Sverige ska komma ner så har de bokat rum här på just detta hotell – det var också här det bodde för en massa år sedan, innan det renoverades, men det hade de ingen aning om när de bokade då hotellet bytt namn.

Det är väldigt trevligt att sitta här och kolla sin mail, men det vore ännu mysigare om man kunde sitta hemma. Man spelar härlig musik som väcker minnen från Tanzania – just nu Hakuna Matata. Även om priserna är bra så blir det dyrt i längden. Kan man dra det från den månatliga räkningen vi betalar …?