Vi försöker sälja bilen. Maken har haft diverse kontakter. Men den står fortfarande på gatan. Man ringer och säger att man ska komma, att man inte har glömt bort … Vi får se hur det blir.

Jag har varit ledsen för att bli av med den. Alla har sagt ”Har ni kvar den där gamla bilen fortfarande …?” Ja, jag vet att den är till åren kommen – är inte tjusig, lacken är matt och åldern har tagit ut sin rätt med lite rostfläckar här och där. Några år till och den kommer att klassas som veteranbil …  🙂 Men, den har inte gått mer än drygt 20.000 mil och jag kör nog ifrån alla mina vänner lätt som en plätt – den är så stark och pigg. Det gäller att ha fartkontrollen inkopplad då det inte märks någon skillnad om den ligger i 90 eller 140 – där den väldigt lätt hamnar när jag kör om … Skrytigt …? Näe, inte alls. Det är en Saab 900 Turbo vi talar om …

Vore tråkigt om den hamnar på skroten och inte hos någon annan som tycker om en bil med speciell, egen design och massor att ge under motorhuven. Idag ser alla bilar likadana ut, men när den här kommer rullande vet alla på långt håll att det är en Saab.

Tänk, jag tycker om deras designer från det att den första 93(?)an började rulla i början på 70-talet tror jag. Redan då körde jag min första automatväxlade Saab med insprutningsmotor. Såå modernt … 🙂 Och redan då så rolig att köra. Sedan dess har jag kört många olika bilar – men ingen med sådan körglädje som denna ”skruttbil”, som barnbarnet kallar den. Han skulle bara veta …

Ja, detta blev en liten lovsång till en fantastisk bil – vars epok tyvärr schabblats bort. Jag förstår fortfarande inte hur man kan misslyckas med att sälja så bra bilar med en egen, snygg design. Tänk bara på deras cab, den designen slår alla ”sportbilar”, som man sa när jag var mycket ung …

Om ni är lite nyfikna så kan ni se Saab 900 cab på länkarna nedan. Så skulle vår bil också se ut om den vore en cab och hade haft en ägare som putsade på den hela tiden …

Någon som är intresserad …?

http://www.ostgotasaabklubb.com/saabcab.php

http://www.ostgotasaabklubb.com/Saabcab/Infoblad20cab.pdf

 

Det var en mulen morgon och jag kikade ängsligt ut genom fönstren – var det inte en liten strimma ljus söderut – jo, visst var det väl så … Väderleksrapporterna kollades på båda kanalerna – för säkerhetsskull. Skitväder för vänner och släktingar norrut – men hur skulle det egentligen bli här i östra Svealand …?

Kurade in mig i morgonrocken, zippade på teet och ställde in mig på en dag i soffhörnan med allehanda ”ta om hand grejor” – som borde ha gjorts för länge sedan, nu reser vi snart …

Kusinen ringde: ”Vad tror du? Ska vi chansa?” ”Jo, det är nog en tydlig strimma av ljus söderut – så det kanske kan bli bra. Det är ju inte så kallt …”

Efter lite dividerande fram och tillbaka, bestämde vi att vi skulle dra ut i skogen för att leta trattisar. Det var kyligt och en snål vind som drog runt öronen när vi försökte betala avgiften i parkeringsautomaten. Vi hade bestämt att vi skulle leta i närområdet – kanske kunde vi hitta ett ställe där kusinen kunde gå själv när jag inte är hemma. Parkeringsautomaten var långsam och gav olika besked – nu fungerar det – nu fungerar det inte. Det slutade med att jag fick ett kvitto på att det inte fungerat. Jaha, vad gör man – jo, det fanns ett telefonnummer, som kopplades om till en telefonsvarare – jag började prata innan jag förstod … Jaha, vad gör man …? Man chansar inte – det finns inga parkeringsvakter med ett gott hjärta – antagligen inte ens en kylig höstdag med en enda bil på parkeringen …  Vi övergav den tilltänka skogen och drog vidare – där fungerade parkeringen. Då ringde telefonen – det var ”telefonsvararen” som hörde av sig … !!!

Jag svarade att vi nu var på annat ställe där det fungerade. Vi klättrade in i skogen, uppför berg, nerför berg – vadade över översvämmade svackor. Det var väldigt exotiskt med vattenfall och minifloder som till och med skummade … Kusinens stövlar var inte de bästa och vi trodde inte att vi skulle hitta så mycket svamp i dessa träsk. Hjortronsäsongen är över, så vi gick tillbaka till bilen och tänkte att vi nog kunde åka tillbaka till det ursprungliga stället och parkera med vår biljett. Men, se det gick inte – avgränsade områden och detta angavs tydligt på biljetten, liksom på en områdeskarta som vi kikade på.

Vi gick tillbaka till skogen, men åt ett annat håll. Vi hittade trattisar, vi hittade inte trattisar, hittade, hittade inte osv … Det blev en härlig fikastund i solen, så där härligt som det ska vara. Slutresultatet var några liter per man innan vi drog oss tillbaka hem till kusinen. Där blev det trattisar över hela köksbordet och ett glas vin – hör till – som skulle göra det lustfyllt att ta hand om all svamp.

När vi rensat allt anslöt maken och vi blev bjudna på en underbart god gryta (som fått lite tillskott av dagens skörd). Vi hade en härlig kväll tillsammans och strax innan det var dags för maken och mig att dra oss hemåt, kom vi ihåg att svenskarna kämpade en match mot Tyskland. Var ju inte så muntert precis när vi rattade in kanalen, men hann bli desto roligare innan maken o jag var tvungna att gå för att passa bussen. När vi stod vid hållplatsen ringde kusinen för att meddela det glada slutresultatet …

Tack så mycket för en härlig dag i skogen och en fantastiskt god middag!

Idag skulle det äntligen bli av – inköpsresan till Ikea. Trots att vi hade fått parkeringsplats på gatan – den bästa …

Resan var inplanerad redan i maj – men nu blev det av. Av den inköpslista vi hade bidde det en ”tumme”. När vi kom ut från Ikea med våra fynd, spöregnade det.  Och, vi hade bekymmer med att hitta parkering när vi kom hem. Men, jag hittade mobiltelefonen som varit borta sedan igår (trodde den låg kvar vid bryggan).

Kvällen har vi tillbringat i soffan framför tv:n med tårna nerborrade i vår nya matta …

 

Ja, det är ingen måtta med hur mycket som legat på mitt program. Knappt var vi hemma från Östersjötrippen förrän det var dags för nästa lilla utflykt – Artipelag. Det var gamla barndomsgänget som åkte dit på initiativ av vännina B, som inte deltog i resan till Helsingfors. Jag var ju full av entusiasm och imponerad av den finska arkitekturen och formgivningen. Men Artipelag är precis lika imponerande som arkitekturen på andra sidan Östersjön. Verkligen sevärt! För er som inte varit där – åk dit!

Det började med att vi parkerade på den nedre parkeringen där promenadstråket börjar. En promenadslinga som går längs stranden och runt udden där Artipelag ligger uppe på klipporna. Man har gjort en ramp i trä – även rullstolar kan genomföra denna underbara promenad, där man njuter av utsikten mot Baggensfjärden, och den slutar vid byggnaden. Vi var där för att avnjuta deras lunchbuffé – vilket vi gjorde. Vi, som varit ute med Silja Line, hade ju redan vanan inne. Det var en härlig kombination på rätterna, men mina favoriter var nog ”stompade” kålrötter med oxbringa och pepparrotssås och viltskav med rårörda lingon.

Restaurangen var fantastisk, med en bergknalle som sparats och ingick i dekorationen. På taket var det planterade mattor av sedum och en labyrint. I damrummet hade man sparat bergväggen och tvättfaten var smakfullt huggna i sten. Jag var tvungen att tvätta händerna bara för att få se vattnet rinna över den vackra stenen. Det finns några ställen i Sydafrika som också har gjort på detta sätt – så vackert …

Utanför alltihop var den vackra naturen – jag var hela tiden sugen på att smyga in in den underbara skogen för att leta efter svamp … 😉

Ja, åk dit! Väl värt ett besök!

Deras hemsida, om du är nyfiken …

http://www.artipelag.se/sv