Ikväll blir det ingen dagbok – jag har inte tid … Sitter och pratar och chattar med barnbarnen i CA. Så kärt … Det spelar ingen roll att jag borde sova för länge sedan. Vi utbyter meningar och gubbar, och det tar sin tid ….
Här skall komma in en bild på mormor, som det yngsta barnbarnet ritat – men tekniken är inte på min sida. Måste sova nu (02.20) …
Jag är så trött på morgnarna – igen – det beror på att jag är för trött på kvällarna för att orka gå och lägga mig. Blir trött bara av att tänka på att borsta tänderna och tvätta mig – skjuter upp det en stund till. Och har jag dessutom sminkat mig … oj, oj …
Idag var det ett ljuvligt väder och jag hade tanken på att ta mig en promenad längs havet. Men så blev det inte. Jag blev fast framför den här skärmen. (ha,ha)
Jag letade efter ett mail, som kom för ett tag sedan, men jag kunde inte hitta det och blev mer och mer irriterad – hur svårt kan det vara att hitta ett mail. Visserligen gillar jag inte Google mail, för det är svårare att finna mail i det programmet, men det är inte omöjligt. Men det var precis var det var idag – omöjligt. Jag backade och backade och försökte att uppskatta vilket datum det hade kommit. Konstaterade då att jag backat 150 mail. Det är bara från den 1 nov … Inte konstigt att inkorgen återigen innehåller nästan 1200 mail – jag rensade ju för bara några veckor sedan, visserligen inte till noll, men var nere i 800 nånting …
Utifrån dessa siffror så inser jag att jag nog är ganska duktig egentligen, för av alla dessa mail så svarar jag på alla och ibland så uppstår en konversation och det blir flera på samma, men det kommer inte med i statistiken för Goggle. I vilket fall så har jag idag gjort massor, jag har dessutom hunnit med att sy några saker som skall vara med på vår julfest för försäljning. Det var jätteroligt och jag tyckte att det blev bra – det är mycket kvar att sy och jag hoppas att jag hinner, men – det var roligt att få vila ögonen på textil i stället för på en bildskärm.
Ikväll var det inbokat styrelsemöte med andra kvinnor i vårt chapter (tjusigt ord för avdelning, vi är ju en organisation som skall bevara bl.a det svenska språket). Olika städer i Spanien, Mallorca, London, Amsterdam, Irland, Portugal, Sverige och Norge. Dessa möten sker en gång i månaden via telefon. Precis innan mötet skulle börja så kom jag ihåg att vår telefon inte fungerat på drygt en vecka. Maken har varit hos Telkom och felanmält, han har ringt och felanmält, senast idag. De är lika artiga och tar emot hans felanmälan varje gång …
Jag satte mig ner för att skriva att jag inte skulle kunna delta, underligt nog så har bredbandet fungerat hela tiden ( kanske jag skrivit om detta tidigare, men isåfall får ni höra det igen). Men jag tänkte att jag skulle kolla telefonlinjen i alla fall. Och !!! då fungerade telefonen. Kul, för det är kontakten med dessa Sweor i andra änden som är värt allt arbete. Denna entusiasm, humor och glädje att vara svenska någonstans i världen och att kunna ha denna trevliga och varma kontakt – fantastiskt …
Jag har sedan två veckor bestämt att helgerna är mina, tror att jag skrivit om detta tidigare. Och jag har nästan lyckats med det. Bara svarat på ett fåtal mail – nu menar jag inte privata mail – dem försöker jag alltid att svara på direkt – om jag är vid datorn. Nu är det knappast något problem eftersom jag nästan aldrig får privata mail, men idag damp det ner ett i inkorgen.
Jag hade bett om ett recept på ”mammas” senap, hade tappat bort min uppskrift. Men kusinen hade och nu har jag också igen. Det blev ett samtal med kusinen – via Skype, välsignade. Inga problem att hålla kontakt med vänner på andra sidan klotet till en kostnad av ca 20 öre i minuten, när jag ringer till vanlig telefon. Och om jag kan ringa till ett Skype konto så är det gratis. Det är också gratis att ladda ner programmet – så ibland undrar jag – vad väntar ni på som ännu inte har skaffat Skype? Ni ringer ju gratis till alla som har programmet …
Prova på www.skype.com – själv kommer jag in på en sida, som kanske bara gäller i Sydafrika, vet inte, men här kommer adressen (det står på svenska) www.skype.com/intl/sv/welcomeback/
Idag hade vi bestämt att äta lunch på en restaurang vid strandpromenaden tillsammans med ett svenskt par. Det blev en riktig långlunch då vi hade så trevligt. Vädret stod oss bi och vi kunde sitta ute under parasoller i skuggan. Maten och servicen var god och vi njöt. Men, vi hade ett störningsmoment. Tvärs över gatan hade man ett jippo, där man laddade en container (!) med en stor säck med popcorn. Dessa rostades sedan i denna container med hjälp av stora gastuber som försåg den med värme och när det hela var poppat och klart – så flög locket på containern upp med ett brak och massor med popcorn flög upp i luften i ett stort vitt moln. Under detta moln av popcorn sprang folk som galna och försökte fånga så många som möjligt innan de nådde marken. Men de flesta nådde marken och då kom det fram gubbar med kvastar som sopade ihop dem och pytsade ner i soppåsar …
Men det som inte ramlade ner på marken, dvs ”dammet och de mindre partiklarna, blåste över gatan till oss och vi blev med jämna rum översnöade med popkornsrester – helt sjukt … Det låg vita rester överallt, på våra axlar, i håret, i vinet, på bord, stolar och i drivor på golvet …
(Glömde ta en bild på det hela …)
Vi har ju vår lilla rutin att lyssna på Ring så spelar vi, (har ni hört det förut?). Men sedan normaltid infördes i Sverige, så börjar det en timme senare här. Det gör att det ”drar ut” på tiden för vår lördagsmorgon, och nu fungerar det inte med vår egen vardag/lördag att fortsätta att lyssna på Melodikrysset. När det är klart så har ju halva dan gått. Så när det är vackert väder blir det inget Melodikryss. Så blev det i dag. Dessutom är vår GD slut nu …
Vi har också skaffat oss nya vanor, vi åker till Waterfront och dricker förmiddagskaffe och sedan blir det sen lunch/tidig middag innan vi åker hem. Känns faktiskt bra att ströva omkring bland de andra turisterna, men framför allt att sitta och titta på dem.
Det blev några små inköp innan vi tog bussen hem. Jag har helt – nästan – struntat i min förening idag. Har bara kollat av mailen och där låg ett positivt brev – jag har fixat sponsring till vårt lotteri och annonsplats i ett år på vår hemsida – kul …
Eftermiddagen ägnades åt en bok som jag lånat, jag påbörjade läsningen för ett halvår sedan. Nu är det dags att avsluta och lämna tillbaka boken. Ingen uppoffring, boken är bra, men jag har hittills ansett att jag inte har tid – vilket jag nu anser att jag har …
Kvällen avslutades med en inspelad show med Hjalmar och ”på köpet”, dvs på samma ”rulle” låg filmen Mr Bean, den totala katastrofen – eller vad den heter. Jag håller med titeln, men vi blev sittande och tittade till slutet … 😉
Och GRATTIS! Kära väninna som fyller år idag …
Vi var på lunch på en vingård inte långt från Somerset West. Mycket trevligt och ett kärt återseende av gamla vänner från Moçambique. Det har varit så varmt, 30 grader minst, och jag körde – så jag orkar inte ladda hjärnan en gång till idag. Det räcker så bra med att köra bilen på N2 i hög hastighet, solnedgång – en sen fredagseftermiddag … Visserligen motorväg, men det är inte alla som känner till det …
Har avslutat kvällen som en trasa, som lyckades med att tappa maten i knät, när vi skulle titta på en rulle samtidigt …
Lägger in en bild i morgon – blir antagligen helt fel om jag ens försöker i kväll …
I morse vaknade jag tidigt av att det var varmt, mitt täcke klibbade. Visserligen har det varit på gränsen att det har varit för varmt ett tag för täcke, men jag vill ha tyngden när jag sover. Så jag har utvecklat en teknik där jag har benen och alla andra utstickande delar utanför täcket – vilket underlättar attt hålla temperaturen. Temperaturen har varit upp och ner sedan vi anlände.
Dagen har jag tillbringat i Pinelands hos en Swea, vi tog fram prototyper för grytlappar och förkläden – som vi skall säja på vår julmiddag. Naturligtvis glömde jag tyget hemma som skulle användas – så det blev en extra resa. Men vilken glädje jag upplevde då jag satt med tyg emellan fingrarna i stället för dator tangenter …
Maken hade beställt biljetter till ”Ratpack”, en föreställning som gick på en liten teater i Kapstaden. Den handlar om Dean Martin, Frank Sinatra och Sammy Davis Jr. Föreställningen bygger på en show de hade i Las Vegas som var mycket berömd.
Vi såg en föreställning i London – när vi var där – det går inte att jämföra föreställningarna. Den i London var proffsig, mer porträttlik, men tråkig. Den här i Kapstaden var amatörmässig, men så mycket mer publikfriande – ja, helt charmerande …
Jag pratade lite med artisterna i pausen efteråt, de var mycket artiga – men tittade på mig som det UFO, som de antagligen tyckte att jag var. De gestaltade idoler som jag hade när jag var 5-6 år. De var knappast ens födda då de dessa artister dog. De kan antagligen – inte ens i sin vildaste fantasi – föreställa sig hur stor plats dessa artister tog i mitt hjärta …