Livet är orättvist … Här har jag ägnat timmar, jag faktiskt timmar åt att försöka koppla in vårt trådlösa bredband. Förutom tiden igår, så satt jag en timme i telefonen idag och väntade på kundservice, där jag var tredje minut fick lyssna till en röst som sa att alla servicepersoner var upptagna, men att de skulle ta mitt samtal så fort de blev lediga. och under tiden spelade man samma lilla trudelutt, som också var ca tre minuter lång – vilket betyder att den upprepades var tredje minut – jag försökte att inte bli hysterisk eller irriterad. Jag tänkte positivt och såg fram emot att få hjälp med mitt trådlösa bredband.
Till slut så kom det en levande tjänsteman i andra änden av telefonen. Han var trevlig, artig och hade ett stort tålamod. Det är inte så lätt att sitta med en svensk dator och utföra kommandon på engelska, med ord som jag inte ens börstår vad de betyder på svenska. Vid ett tillfälle var jag tvungen att slå upp i lexikonet – han hade full förståelse för det och stressade inte på. Vi lyckades ställa in allt som skulle ställas in, men det fungerade inte i alla fall. Då bad han mej att stänga av alltsammans och starta om på nytt – detta tog ju tid, men under tiden så hade vi ett trevligt prat, då han frågade om varifrån jag var och hur det kom sej att jag befann mej här. Ja, vi var nästan kompisar innan det hela var över. För vi kom till en punkt, då allt skulle fungera enligt alla regler – men det gjorde det inte. När jag försökte ansluta till vårt trådlösa nätverk så stod det att jag skulle anslutas automatiskt, vilket jag inte gjorde – men jag kunde ju ansluta manuellt – vilket jag gjorde. Då fick jag dubbla budskap, ett som sa att jag var ansluten och en ruta som visade var jag skulle trycka för att avsluta. Samtidigt så stod det på annan plats att jag inte var ansluten – vilket stämde överens med verkligheten …
Då hade jag suttit i telefon i 1 timme och 30 minuter, örat är fortfarande varmt. I det läget gav tjänstemannen upp och konstaterade att han inte kunde göra mer. Han kunde bara konstatera att, från hans sida – han var in o kollade ”tekniskt” – så såg allt ut att fungera. Uppenbarligen har jag ett problem med min nya dator. Och antagligen är det så, för jag bävade inför att försöka ansluta makens dator, såg framför mej samma problem, men … Jag bara tryckte på anslut och slog in lösenordet och – simsalabim – han har sin trådlösa anslutning (utan att han har en aning om hur det går till), det tog mindre än två minuter. Det kallar jag orättvist …
Trådlöst eller inte, via kabel så kunde vi lyssna på Ring så spelar vi och sedan försökte vi lösa Melodikrysset, vi klarade allt utom signaturen till ett radioprogram. Så morgonen började bra. Eftermiddagen tillbringade vi i Waterfront, det blåste kyliga vindar, vi var för somrigt klädda, så när vi kom hem blev det ett varmt bad för mind del och sedan tittade vi på Babben. Vi såg också Rapport, med väder, maken var helt salig …
Några kvinnor från Namibia som dansar …
Vår favoritrestaurang var nästan tom , och de fick dra ner vindskydden i dag …
Det som skymtar i bakgrunden, bakom molnen, är faktiskt Taffelberg …
Här försöker Lions Head hålla huvudet ovanför molnen …