Svamp o mycket mera …


Så här kan det se ut från min balkong ...
Så här kan det se ut från min balkong ...

Nu sitter jag på ön igen efter en vecka i stan. Det kändes lite motigt att åka ut – har börjat boa in mig i stan. Men när jag väl är här så känns det bra – trivs ju så bra här ute, så vad är egentligen problemet. Kanske att det plötsligt känns så mycket skönare med WC än att behöva gå ut i mörkret med en lykta. Nu hoppas jag på att meterologerna har rätt och att det skall bli värme igen – några timmar på altanen med morgontéet är inte helt fel.


Veckan i stan har inte heller varit så fel. På torsdagen kom kusinen och hämtade mig, jag hade gjort iordning äggmackor och hon hade fixat kaffe, så drog vi iväg söderut mot svampskogen och denna gång hittade vi massor med svamp. Visserligen var vi hack i häl med någon som plockat en hel del Karl Johan strax före oss. Vi såg ”spåren”, men det räckte och blev över till oss också. Vi hittade dessutom massor med delikata kremlor. Dem får man i regel ha för sig själv, då så få känner till dem. Det blev någon timmes rensning på balkongen i solen och med ett glas vin.


Kusinen bestämde sig för att sova kvar hos mig, halva nöjet är ju att rensa tillsammans och att njuta under tiden – vilket vi gjorde. Sedan var det köket som gällde då vi förvällde svampen. Det blev några liter kvar av både Karl Johan och Kremlor sedan de var förvällda. Förrätten var given, smakprov av olika svampsorter (smörsoppen vann), sedan blev det stekt laxfilé med spenat.

Vi hade en mysig kväll i varsin soffa där våra trötta kroppar fick bre ut sig medan vi läppjade på vårt vin. En härlig avslutning på en härlig dag.


Min mamma skulle ha blivit 84 år igår …

Även sådana här poppar upp titt som tätt ...
Även sådana här poppar upp titt som tätt ...
Men vi letar efter betydligt mindre föremål som poppar upp ...
Fast kanske inte den här varianten ...

Fåglar och flygplan …

Det blev mycket mys- mys förra gången jag skrev. Vi är nu tillbaka i stan, det känns inte fel det heller nu när kvällarna blir mörkare och tillgången till WC med elektriskt lyse – helmys …! Visserligen är det lite exotiskt att tända fotogenlyktan på kvällen, men …

Idag har jag varit till stan och ätit lunch med Sweorna i Stockholm. Det var lika trevligt som vanligt, och ”som vanligt” behövde man bara komma i närheten för att vet vart man skulle ta vägen – det hörs nämligen … 😉 Så roligt kvinnor kan ha det tillsammans, ändå kommer vi alla från olika håll, en del av oss har aldrig sett varandra förut – det spelar ingen roll. Vi bara ”tar vid” och pratar och skrattar på.

På vägen hem gjorde jag en sväng förbi ”hovleverantören” Claes i sjön – som maken kallar butiken. Där fick jag inte tag i det jag ville, men kom hem med en skarvdosa. På inköpslistan stod det extra hårddisk (extra pris på samma märke som min tidigare), minihögtalare till datorn, metkrokar och metrev.

Hade en del förberedelser inför kvällens telefonkonferens som jag skulle delta i då det blinkar till på Skypen. Det är dottern (som var på väg till Sverige) som skriver att hon är tillbaka på marken efter några minuters färd i luften. Och tack o lov för att hon var nere i det skick att hon kunde Skypa. Som hon själv sa: Ner skulle jag ju i vilket fall ha kommit.

Det plan hon reste med krockade med en stor fågel som sögs in i motorn. Dottern ser inte fågeln, men att motorn brinner. Efter en kort stund säger kaptenen att de skall landa igen. Hon beskriver några hemska minuter då hon tror att de skall landa på åkrarna utanför Sakramento, de har ju knappt kommit upp i luften än.  Men i vilket fall så lyckas piloten vända och landa det fulltankade planet på flygplatsen utan vidare incidenter. Motorn var helt förstörd. När hon berättat för mig, med fler detaljer än vad jag skriver om här, så var jag helt skakis. Tack o lov är hon nu tillbaka i bostaden och verkar må ok igen.

Detta är min absoluta mardröm, trots att jag flugit så mycket så vänjer jag mig aldrig vid start och landningar. Tvärtom, det blir bara värre och värre för varje gång. Långt tillbaka tyckte jag det var spännande och facinerande att starta och landa. Nu vill jag helst hoppa över dessa två moment på flygresan. Jag tänker ofta på riskerna med alla dessa fåglar som man ser då man väntar på avgångarna på flygplatserna. Sannolikheten  att planet krockar med dem är inte särskilt stor, men den finns där och i NY drabbades ett plan av en fågelflock som kom in i båda motorerna. Ni minns väl den mirakulösa landningen i vattnet utanför Manhattan för inte alltför länge sedan.

Stor eloge till dessa piloter som behåller sitt lugn och plockar fram sitt kunnande som de lärt sig i simuleringsmaskinerna. Men, det är trots allt bara i maskiner de tränat, kan ju inte vara samma sak när passagerarna är fiktiva och de själva sitter på marken. Verkliga haverier i luften är något annat …

Puh …