Varje litet steg framåt räknas …

Idag har det varit full fart. Efter en frukost, då vi satt och spanade efter fåglar – vilka inte var många, var det dags att fortsätta öppnandet av stugan. Maken behövde hjälp att dra upp båten lite till då vattnet stigit sedan i måndags när vi var tvungna att dra upp den igen när dyviken verkligen hamnade i dyn … En ny var inköpt, en som ska skruvas fast och tätas med silikon.

Vi turades om, maken och jag, med att ligga på knä i dyn – vi hade gummistövlar och en brädbit att luta ett knä mot – för att borra i skrovet. Ett plastskrov är hårt, jag lovar, vilket det bör vara. Vi lyckades få dit vår dyvik, den silikonmassa som maken fått med sig var dessvärre svart – men förhoppningsvis är den tät. Efter någon timme var båten, med motor i sjön. Den gick igång på första draget, enligt maken. Grannen upplyste oss om att det är max tre som gäller …

Under tiden som maken låste fast motorn och fixade försökte jag få igång diskmaskinen. Det gick inte alls – maskinen har en säkerhetsgrej som ska motverka översvämning – jättebra. Den består av en ”plastbubbla” med en röd plastplupp i och den ska vara i intryckt läge. Ibland när vi kopplar loss alla slangar så löser den där pluppen ut och då ska den tryckas in med hjälp av en sticka – vilket inte gick idag … Det har bara hänt en gång tidigare och då fick vi skicka efter en ny – men nu är diskmaskinen så gammal att jag tvivlar på att någon kan bistå med en ny.

Själv gick jag i botten, fixade en kopp kaffe, satte mig och suckade. Undrade lite varför vi håller fast vid detta liv – ett halvår här och ett halvår där. Fast å andra sidan måste man stänga vattnet i stugan i vilket fall under den kalla tiden. Det var en tid för många år sedan då vi tillbringade vinterhelgerna här ute på ön. Vattnet var igång och en värmekabel såg till att det inte frös. Båten drog vi alltid upp på bryggan efter oss och välte i fall isen skulle lägga sig. Problemen med båten som skulle i sjön igen efter isperioden och motorn som skulle på var dock desamma. Så, egentligen är det inte fel som vi gör nu – lämnar allt och åker iväg, men visst det är jobbigt när det inte fungerar.

Efter att jag druckit mitt kaffe och klarat av några samtal var det dags att krypa ihop framför diskbänken igen. Det är ju konstigt att alla dessa kopplingar skall sitta längst in, längst ner. Kopplingarna skulle väl lika gärna kunna sitt i ett av överskåpen, eller…? Nu är det längst in och längst ner i mörkret som gäller. Jag skruvade isär allt i hopp om att kunna se problemet, kunde då böja slangen med pluppen ut mot ljuset – och lyckades trycka in den igen. Skruvade ihop allt och testade med avspolning. Där var lite läckage, vet inte om jag fixat det i skrivande stund – kommer inte att diska förrän jag hunnit skaffa nya batterier till ficklamporna – som alla lagt av i vinter …

Digitalt eller ananlogt …

Den gamla plåtbåten …

Idag åkte vi ut till ön – i egen båt. Nu har vi dammsugit, våttorkat och dammat. Vädrat dynor och sängkläder. Solen stod oss bi och vi blev av med all fukt och kyla. Korsdrag i huset och dynorna i solen. Vi kunde börja vår vistelse med en härlig stund i solen med en kopp kaffe.

Igår var vi och köpte en ny TV – den gamla hade ”tagit slut” – dvs den lilla tjock TV som stod i köket i stan var dags att skrota – den hade varit i Tanzania och gjort tjänst där och tillbaka till Sverige. Vilken fantastisk apparat – egentligen. Den långa resan, den otroliga värmen och fukten och sedan tillbaka till den torra värmen i en lägenhet i Sverige …

Den ”stora” TV som stod här i stugan var på tok för liten och den fick ersätta den i köket i stan. Alltså behövdes en ny hit ut till stugan. Den står där nu, stor och med fantastiska färger – med kanaler inställda på Hollands kanaler – svenskt alternativ fanns inte – endast fyra länder, grannar med varandra i Europa. Holland kändes mest bekant – liksom J . Instruktionsboken är på tyska, franska, holländska och engelska, på TV:n finns det svenska språket representerat – men vad hjälper det när det när T V:n är anpassad till dessa fyra länder i Europa av vilka två är franskspråkiga …

TV:n sökte av alla kanaler och det finns 39 st, men inte i ordning. Vi har inget abonnemang utan bara grundutbudet av våra vanliga kanaler. De har nr 1022, 1035 o nån’ting – men vi kan se dem. Det får räcka för idag och det får bli morgondagens problem att lägga dem rätt.

Har dessutom glömt ”pluppen” i stan – kommer inte ut på Internet. Har vid ett flertal tillfällen försökt att gå ut via min telefon – har faktiskt abonnemang med ett visst antal gb per månad – men kommer inte in. Måste antagligen förnedra mig och uppsöka ungdomarna i butiken för att fråga hur jag gör. Google frågar efter lösen, men accepterar inte mitt lösen – så nåt gör jag fel. Tekniken har sprungit ifrån mig – vet inte om jag hinner ikapp, börjar bli trött på att springa efter hela tiden …

Den nya TV:n …

 

 

 

 

 

 

 

Hur lätt som helst, men inställningen är för Holland …

 

 

 

 

 

 

 

 

TV4 fanns där under några timmar – men inte längre. Morgondagens problem …

 

 

 

 

 

 

 

Men vem har tid att titta på TV …

 

 

 

 

 

 

Vi kämpar på …

 

Här är en blandning av öppet vatten och is, vi kan inte komma åt vår båtplats mitt över …

Det har varit full fart här hos oss … Vi har varit ut till stugan, isen hade släppt på vår sida så vi ”lånade” en jolle och hittade två åror och tog oss tveksamt den kortaste vägen över vattnet till ön. Det blev en promenad till stugan, och det verkade som vi var ensamma där ute. Stugan höll en temperatur av 7 plusgrader och bara några enstaka sorkar hade varit inne. Desto större var skadegörelsen på våra enar – knappt en som inte var knäckt eller uppfläkt. De två stora som ger lä och insynsskydd på altanen är bara att ta bort, liksom de som ramar in baksidan.

En hel del grenar hade knäckts på tallarna, men ingen större fara. Våra tre Rhodendondron hade klarat sig bra – vilket vi inte förväntat oss. Forsythian ser bedrövlig ut där den slickar marken i bergssluttningen. Rosorna framför burspråket, som jag glömde att kupa och täcka för vårsolen, får vi se om de överlevt. Sol och strängkyla växelvis under lång tid i mars/april – inte favoritläge precis. Älgen? Och rådjuren har också gått hårt åt dem. Varför jag misstänker älg är för att vår Klätterhortensia, som växer i samma rabatt, var äten alldels för högt upp för att rådjuren skulle kunna nå dit – även om det var snö. Tydliga spår av rådjur (spillning) ligger både på altanen och på trappan vid ingången. Nu gäller det att få dem att byta vanor så att vi inte får en massa fästingar.

Vi försökte sjösätta plastbåten för att slippa plåtbåten, som låg under ett buskage av taggiga slånbärskvistar som snön gått hårt åt. Precis när vi sköt ner båten i vattnet grävde den ner sig i dyn och när vi fick loss den hade dyviken försvunnit (den lilla plupp som sitter i botten och som ska hindra vatten från att komma in eller ut – har inte förstått vilket). Ingen av oss kände sig manad att försöka leta rätt på den i det leriga, iskalla vattnet. Vi drog upp den igen och lyckade dra fram plåtbåten. När vi kom tillbaka till varvsbryggan, där vi lånat jollen, stod ett par och väntade på båten. ”Är det din båt?” frågade hon och jag var fick ju säga som det var att vi lånat den. De var jättesura, vem skulle inte vara det. Men hur stor är chansen att man lånar en båt i någon timme en måndag mitt på dagen och att ägaren kommer. Det var för övrigt inte ägaren, utan någon som skulle låna den av honom i sin tur. Det tog ju lite längre tid än vi tänkt då vi var tvungen att byta båt – om inte så hade de aldrig märkt det hela – men pinsamt blev det … Vi borde nog ha köpt en lott – tänkte vi inte på …

Vi fick igång vattnet, här förbereds pumpen …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Något slags plockepinn av enbuskar, knäckt spalje och kaprifol …

 

 

 

 

 

 

 

 

Vågrät en …

 

 

 

 

 

 

 

Rester av Klätterhortensia och rosor …

 

 

 

 

 

 

 

 

Många taggar är det …

 

 

 

 

Isigt …

Idag blev det en kombinerad provtur med bilen – den är klart mysig att köra – och ett försök att ta oss ut till ön. Vi parkerade på den allmänna parkeringen och promenerade ner till bryggorna. Där höll ett gäng på att röja och elda vid stranden. Isen var borta och man kunde ta sig ut till ön – rakt över. Vi var på väg att fråga om någon kunde hjälpa oss över, när vi insåg att vi inte skulle kunna ta oss tillbaka. Närmare vår stuga låg isen och vi hade inte kunnat sjösätta vår enkla plåtbåt, som är den som gäller de första veckorna.

Vi gick vidare ut mot vår bryggplats och där var det heltäckande is. Så sent som förra helgen hade det tydligen gått att gå, men idag chansade man inte. Kändes lite snopet att stå där och titta på huset, men inte komma dit. Vi hade velat sätta igång värmen då vi tänker fira Valborg där. Kanske till o med få igång vattnet. Nu blev det inte så, det blev promenad tillbaka mellan lera, vattenpölar, is- och snöfläckar.

Isen hade tydligen kommit snabbt i höstas. Faktiskt låg där några båtar fastfrusna i isen. Maken talade med ett par som fått sin båt kvar i isen och som dessutom fått problem – spricka i botten – vilken de nu försökte laga. De berättade att de inte hann med i höstas, men trodde att deras båt skulle klara sig då den var gjord av aluminium.

Vi styrde kosan tillbaka mot stan och var glada att vi hittade en parkeringsplats …

Invid stranden var isen fortfarande ca 20 cm tjock …

 

 

 

 

 

 

 

 

Här hjälper varken isdubbar eller båt …