Påskafton 2013 …

Ser ni, en levande minipåsklilja …

Påskafton – och vi som inte ens haft en påsklunch … Förstår inte vad som händer. Julen är så julig, och på påsken brukar vi ha en påsklunch med sill o ägg. Totalt bortglömt i år. Visserligen har vi gravad fisk på gång – men sill …? Men det är två dagar kvar, påskdagen och annandag påsk. På något sätt måste vi ta igen det. Man kan ju alltid måla ägg. Ansjovis finns så vi kan göra en Janssons eller gubbröra …

Kanske har det fallit i glömska pga av att vi idag varit på födelsedagsuppvaktning. Allt fokus har legat på den. Vi tog oss dit i orkanbyar och hem i stormbyar. Dessemellan trakterades vi med god mat och god dryck.

Lovade påskbilder häromdagen, här kommer de – lite annorlunda kanske …

Vårt påskris – det kommer aldrig att slå ut i gröna blad …

 

 

 

 

 

 

 

Vår påskkärring, en dam från Ivory Coast …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här är både gubben och gumman med på bild …

 

 

Musiknostalgi …

Ikväll har jag satt på mig hörlurarna och lyssnat på min egen musik. Det har blivit allt mer sällan – inte minst för att vi kunnat lyssna på Sveriges Radio via nätet. Nu har något hänt med kabeln som försörjer Afrika – sabotage eller vad … Orkar inte läsa in sådana nyheter längre. Vet bara att vi försökte lyssna på Spanarna idag – det gick inte.

Jag har mycket musik som jag köpt genom åren – har också bytt dator några gånger och lagt in mina CD på nytt – men flera av dem går numera inte att spela. De kräver licens av mig och så kopplas jag vidare. Det kan jag stå ut med – men i flera fall fungerar det inte i alla fall – jag kan inte lyssna på min musik.  I fortsättningen kommer jag inte att lägga en krona på en cd – de kommer att bli nedladdning från nätet. Men inte just nu. Får se om jag kan ladda in detta i natt. För det är riktig natt/snart morgon här nu. I Sverige har ni bytt till sommartid, vi har nu samma tid, ser det eftersom jag har europeisk tid på datorn. Men i vilket fall borde jag borde sova för länge sedan, men anledningen är Elvis …

De flesta i vår generation tvingades ha ett förhållande till honom redan när vi var tämligen unga. Jag höll på Tommy Steel … Hade sett honom i en film där han bland annat spelade på kastruller (bara det …). De äldre skolkamraterna kom och tryckte upp en mot staketet och frågade vem man höll på. Jag svarade Tommy, de bara skakade på huvudet.  Sen såg jag filmen Jail House Rock med Elvis. Jag satt och rodnade, var mycket generad när jag såg honom röra sig på scen – men helt såld på musiken. Och har så varit sedan dess. Ikväll har jag återupplevt  hur olika musikstilar han hade. Blusen (som är fantastisk), rocken (som tar tag i mig), de smöriga sångerna som han tvingades att sjunga (de är ok), men också de religiösa sångerna, med gospel inslag. De tar tag i en – kan förstå om man funderar på att bli religiös när man lyssnar på hans tolkning.

Men varmast om hjärtat ligger nog rockmusiken – så mycket nostalgi … Redan innan jag var tonåring var vi på Dellenbaden – där fanns en jukebox. Roland, en Elvis fantast ”hjälpte” gärna till att välja musik. Jag gillade Pat Bone med Love letters in the sand, Roland såg till att det blev Elvis för mina 25 eller 50-öringar … 🙂 Efter det var jag såld.

Några år senare köpte jag min första platta ”A big hunk of love” – den har fortfarande en speciell plats i musikhjärta. Vet inte vad han sjunger om, på den tiden förstod jag inte tillräckligt mycket engelska, nu för tiden hör jag inte … Men jag lyssnar inte så på musik. Jag lyssnar till instrumenten – speciellt piano och gitarrer – effekter och rösten på sångaren. Tillsammans blir det en fantastisk upplevelse och den här låten har mycket av detta, liksom ”A fool such as I” och ”I need your love tonight”. Där finns flera andra han gjort som har samma spelglädje – bara att lägga på en platta från ”mellanåren”, innan han tvingades sjunga en massa annat. Eller varför inte utnyttja You tube?

Vill ni uppleva lite nostalgi –  och jämföra – bara att klicka …

Inslagen är hämtade på You Tube.

Glad påsk …!

Här blev det riktig påskstämning idag då det var mulet och senare regn. Har skrivit tidigare om jag gillar dessa dagar. Men regnet hade vett att vänta tills våra lakan torkat – sedan började det.

Har dekorerat med vippor och även ställt fram papperspel med kycklingar. Inköpta på 80-talet skulle jag tro. Riktigt söta och tillsammans med de gula dukar jag kom ihåg att ta med, så är det riktig påskstämning – bara tulpaner som saknas. Ska se om jag hittar i morgon. Regnet hindrade idag. Annars går det bra ändå. Blir inga bilder på dekorationerna idag, glömde ta med det var ljust och i blixt blev det inte bra.

Påskkärringar passerar det inga här på södra klotet, men jag har fått via länk. Två jättesöta … !

Lite shopping …

Loong Street i Cape Town …

 

Något har hänt med maken … Han har alltid tittat på dokumentärer och nyhets program i TV. Liksom han lyssnar på alla nyhetssändningar han hinner. Nu har jag lag märke till att han sätter igång TV:n och radion allt tidigare och tidigare inför programmen. Lite samma tendens som min farmor. Vi fick bl.a. alltid stå vid busshållplatsen minst 45 minuter innan bussen skulle komma … Maken sätter på TV:n minst 5 minuter innan nyhetsprogrammet börjar. Det är ingen risk att det börjar för tidigt och definitivt inte här i SA.

Nu har han börjat se det program som kommer innan nyheterna, inget fel i det – men det är Cosby. Ett program som har avskydde på den tiden det gick i svensk TV. Nu – nu, tittar har själv. 🙂 Vad ska jag tro? Är det ett ålderstecken, han gillar programmet eller har han blivit som farmor – rädd att komma försent …? Vet inte vilket skäl jag föredrar …

Idag har vi varit i stan och handlat, lite som ska köpas inför hemresan – usch. Jag fick inte tag i vad jag planerat, men maken kom glad och visade en fin skjorta. Efter den utrensning vi gjorde i förrgår fanns där nästan 20 skjortor kvar. Det är tydligen för lite …

Det är inte roligt att shoppa längre tycker jag – och definitivt inte för att det är dags att resa tillbaka. Och alldeles särskilt inte när man besöker marknader och det ska prutas. Trots att det har varit det enda sättet för mig att handla under en lång rad år, så tycker jag att det är jättejobbigt … Maken gillar det inte heller och ger skambud och sedan vill han bara gå därifrån. Men de är skickliga dessa försäljare. För det första ser de till att jag (!) alltid håller något i händerna, vilket gör att jag inte bara kan gå när maken går. Alltså tvekan han och väntar på mig. Så blir det nya bud och till slut står vi där med prylen och båda parter verkar nöjda. 🙂

Idag träffade vi på en rolig typ som efter makens skambud sa ” If you are going to kill a man, don’t hit him in the back. Cut his throat …”

En liten paus i shoppingen …
Man har lovat regn idag och temperaturen sjönk rejält. Så här lågt ligger molnen …

 

 

 

 

 

 

 

Samma berg igår, men med hängflygare …

 

 

 

 

 

 

 

Av Lions Head syns intet …

 

 

Strandade …

Bakdelen av en Pilot val …
Bild: Cape Times

Hilda kom idag, vet inte om jag skrivit om att hon ramlat och skadat foten. Idag ville hon komma i alla fall. Vi sade åt henne att hon måste sätta sig med jämna mellanrum och ha foten i högläge – vilket hon faktiskt gjorde … Annars är det svårt att få henne att ta en paus. Hon går hellre hem tidigare. Men, visst känner man sig fånig när hon går runt och haltar och städar. Haltar gör hon ju i vanliga fall av sin skada, som vi inte vet om det är sviter efter polio, någon annan sjukdom eller olycka, men det har vi fått vänja oss vid – är ju som det är …

En tråkig sak inträffade igår och idag blev det riktigt tråkigt. Det var 19 Pilot valar, en mindre sort som finns här utanför, som strandade på en lång sandstrand söder om Kapstaden, i Nordhoek. Ingen vet vad det är som gör att de plötsligt hamnar på land. Det har varit ovanligt högt högvatten, men det borde de ju klara av. Annars skulle de stranda titt som tätt och det gör de inte – normalt.

Människor kom till deras undsättning, men man lyfter inte bara tillbaka en val i havet. Man öste vatten på dem, täckte med våta lakan o handdukar. Många dog tämligen snart, men fem lyftes upp på lastbilar och fraktades till Simonstown där de ”sjösattes” igen, men tyvärr var de inte ok och idag har man fått lov att skjuta dem.

Det känns sorgligt, för antagligen är det den flock som vi sett vid ett flertal tillfällen här utanför de senaste veckorna. Till o med från balkongen i den lilla sjöglimt vi har. Alla valar här utanför kusten har varit sällsynta och nästan utrotade, men beståndet har hämtat sig de sista åren sedan det blivit fiskeförbud – vilket de flesta länder respekterar. Detta har gjort att vi faktiskt ser val året om numera och inte bara de som kommer hit i samband med kalvningen i september, oktober och november. Men nu kanske det är slut med det. Förhoppningsvis finns det fler grupperingar kvar …

Till hälften nerborrad i sanden …
Bild: Cape Times

 

 

 

 

 

 

Ett försök att rädda en av dem. Förutom våta handdukar skuggar man utblåsningshålet för luften …
Bild: Cape Times