Tiden räcker inte till …

Det har blivit lite tid till att ägna åt den här sidan. Dagarna har svårt att räcka till, klockan blir alltför ofta närmare morgontimmarna än kvällstimmarna innan jag lägger huvudet på kudden. Nu är det dessutom den ljuvliga tiden på året då kvällshimlen i norr inte längre blir svart. Den skiftar i många nyanser av rosa, orange, grått, för att sedan börja skifta i olika nyanser av blått. Sedan kommer jag, tack o lov, i säng och vet inte riktigt hur det ser ut i gryningen.

I lördags hade vi vår årliga grillfest, där alla tar med vad de vill grilla och dricka. Det blir en jättetrevlig sammankomst, som inte annars skulle kunna bli av. Vi orkar inte längre bära ut allt till ön som krävs för att ha så många gäster samtidigt. I år stod oss vädret bi. Förra året var nog den värsta dagen i juni i mannaminne. Samma dag sprang en massa personer Maraton i Stockholm, här hade vi fullt sjå att få våra gäster över sjön. I år var det en fantastisk dag och vi kunde sitta ute på altanen – under uppfällda parasoller – mot solen …

Den här tiden på året är så ljuvlig, men hektiskt. I år har vi varit här på ön ovanligt lite och varje gång vi kommer tittar vi efter vad rådjuren lämnat kvar. Sedan sätter vi oss på altanen och njuter av att titta ut över vattnet och lyssna till fåglarnas sång, de här veckorna är bara helt underbara. Rådjuren brukar alltid ligga steget före, men i år har vi fått se en del av blommorna. Vi hade glömt kvar lite ”motmedel” i en påse som dottern tog med från USA för några år sedan. Detta blandade vi enligt instruktion och droppade ut på strategiska ställen. Verkar som om det har verkat …

Kan berätta att när vi åkte ut till ön igår såg vi ett rådjur som simmade från ön till fastlandet – rätt riktning och hoppas för gott (glömde förstås att ta fram kameran) …

Bilder kommer när jag har tid över … (nu är det mitt i natten igen, 02.00)

Stopp …

Blev ingen bild på vita blommor på bar kvist mot blå himmel i år …

Nu sitter jag på ön – hur gick det till …? Alldeles nyss var vi i Hälsingland och sedan i Årsta – nu här … Får mig att tänka på Jan Malmsjös inspelning av ”Stanna världen …” Jag känner lite så också just nu. Visst, det är roligt att det händer saker i livet och att jag har saker att göra – men, det skulle inte vara fel om takten var lite långsammare. Tanten börjat bli gammal …

Jo, helt klart vet jag hur det gick till när vi kom hit. Det var lite vatten i båten – inte så mycket som vi trott, vilket betyder att vi inte fått tillräckligt med regn. Nu kunde maken hoppa torrskodd ner på durken och ösa det som var. Den vattentunna som inte läcker var full, gräset har fått tillräckligt med fukt och det har vuxit rejält. Körsbärsträdet blommar för fullt, men inte på bar kvist. Bladen har slagit ut. Likaså blommar den vita Rhododendron i backen. Forsythian också, men inte alls med samma prakt som tidigare år. Den är helt hoptryckt och slickar marken. Många blommor har den, men det går inte att jämföra med tidigare år. Den kommer inte att blomma som tidigare detta år.

Vi har i vilket fall grillat i kväll. När vi kom ut i eftermiddags var det visserligen mulet, men behaglig temperatur. Vi blev sittande på altanen en stund och bestämde att vi skulle testa gasgrillen – gick alldeles utmärkt och resulterade i två perfekt grillade köttbitar. Vi har en ny fulltankad gasbehållare, liksom en stor påse grillkol till vår Weber och det kommer nog att räcka till många härliga grillstunder …

Men det är inte helt fel att sitta under det vita …

Tröster gök och VM seger …

Vilka dagar – vädermässigt. Idag var det så varmt att vi inte orkade sitta ute och äta lunch. Det fick bli inne i köket. Vi följer flugsnapparens utforskande av de tre (!) holkar han nu har till förfogande. I morse hade han hittat den nya ”tjusiga” holken. Nu är det bara att vänta på honan/honorna, det är hon/de som avgör vilken holk som ska tas i besiktning – han är ju bigamist.

Svalorna har varit här idag och gjort sina lovar runt husen igen. Göken har hoat i skogen, idag som öster gök – dvs tröstergök. Han var riktigt nära – roligt, det är många år sedan jag hört en gök så nära – men, man vet inte om man ska vara glad när man hör honom eller inte. Lyckas han med sin häckning så är det ju något annat par som misslyckas med sin – dvs de får föda upp en annan arts avkomma.

Just nu pågår VM-finalen mellan Sverige och Schweiz – väldigt spännande, men jag klarar inte sådant. Hinner heller inte se pucken så föredrar att titta på annat och lyssna till resultatet efteråt. Håller med den som sa att någon kanske tror att ”vi” spelar final mot varandra. När vi talar om att vi är från Sverige vet alla precis var det är – men i de flesta fall är det Schweiz man menar.

Men, nu har jag suttit med blicken fastnaglad vid TV-rutan och sett den sista perioden. Vilken spänning – även om jag fortfarande inte ser pucken. Men jag hör på publiken och reportrarna om den går i mål eller inte. På reprisen i ultrarapid är det inga som helst svårigheter att se den. Måste erkänna att jag inte trodde att jag skulle bry mig så mycket om Sverige vann eller förlorade – alla lag kämpar ju om segern. Men, visst var det fantastiskt – helt otroligt faktiskt  …

Gamla stekpannor, surströmming och Melodifestival …

Här borde ha varit en bild på gamla stekpannor, men det är kusinen som öppnar surströmmingsburken …

Vi skulle göra oss av med två gamla stekpannor i teflon. De är utslitna, vilket inte är så svårt att åstadkomma, minsta lilla man glömmer bort dem så blir de bukiga när de står på en för varm platta. Åtminstone de som kom för några år sedan. De är nu utbytta mot gamla hederliga gjutjärnspannor, vilka man inte sliter ut – de blir bara bättre och bättre. Inte lika lätta att göra rena och inte lika lätta att hantera, man måste ha starka handleder, men de vinner i längden.

Vi åkte till sopsorteringsstället. Där fanns inget kärl för gamla stekpannor eller annat icke brännbart. En tydlig skylt fanns där om vad man inte fick slänga, om man gjorde det i alla fall kan man få böter och till o med fängelse i upp till ett år. Vem vill sitta inlåst i ett år för en gammal stekpanna, som det inte ens går att steka i längre …

Stekpannorna fick förbli i bilen och vi fortsatte mot Delsbo, där borde det finnas en återvinningsanläggning. Men först fick det bli en korv i vår favoritkorvkiosk som ligger mitt emot ICA. De har de godaste hamburgare och korvar. Jättetrevlig service och trevliga kunder utanför som man kommer i slang med. Alla blev inblandade i våra stekpanneproblem, de kunde upplysa om att återvinningscentralen inte var öppen. Damen i kiosken erbjöd sig att ta dem i sin soptunna. En ny kund anlände och han erbjöd sig att ta hand om pannorna. Maken kunde ställa in dem i hans bil … Sagt och gjort, maken ställde in våra två stekpannor i hans bil och vi fick veta att när han samlat ihop tillräckligt mycket skrot så åkte han till en skrothandlare och fick några hundralappar. Kanske något man ska tänka på …

Dagen idag har fortsatt med surströmmingslunch med kära släktingar. En av del av det jag älskar med att ha rötter i Hälsingland – alla dessa färgstarka människor som jag är släkt med. När vi talar om äldre generationer dyker det upp riktiga original. Jag kommer från en släkt med personer som man inte kan beskylla för att vara ”medelsvensson”. Dessutom tror jag att Olsson är ett av de vanligaste namnen här i Hälsingland.

Eftermiddagen och tidiga kvällen tillbringade vi nere vid stranden. Så ljuvligt – Dellen som låg spegelblank – det kan inte bli mycket vackrare .

Kvällen tillbringades framför TV:n och Melodifestivalen. När nu inte Robin (hur han stavar sitt namn) vann, så tycker jag nog att rätt låt vann. Men jag är mycket nyfiken på Azerbajdzjans låt. Den måste vara bra eftersom så många röstade på den. Själv kommer jag inte ihåg hur den lät …

Det är underbart gott och trevligt, även om jag inte fick med mig publiken …

 

 

 

 

 

 

 

Finns det någon vackrare sjö – hör av er …

 

 

 

 

 

 

 

Nu lämnar vi (kväll i Hälsingland) – snart dags för Melodifestivalen …

 

 

Fågelbostäder mm …

Här ska det snart sitta en fågelbostad …

Vi har ett strålande väder med klarblå himmel och björkar som bländar oss med sin skira grönska. Flugsnapparen och de andra småfåglarna försöker överrösta varandra. Till o med göken har gett sig tillkänna – många år sedan jag hörde den och den vågade sig så nära att vi såg den. Två ladusvalor var och provsatt under taket på syrrans hus – vår närmaste granne – men efter två provsittningar gav de sig iväg. Kanske lika bra, det är lite svårt att ha häckande fåglar bredvid ytterdörren.

Idag bar det av till Delsbo, vi skulle komplettera lite och försöka få tag i en fågelholk. Flugsnapparen fajtas med talgoxen om den enda holk som är ok. En holk har hackspetten gjort för öppning på. Vi hittade också en gammal holk, som visade sig vara ok. Maken spikade upp den och då övergick flugsnapparens intresse till den + plus den med för stor ingång. Talgoxen var nog ganska glad för det.

Vi fick tag i en jätte fin holk, den var så fin att vi köpte en till för att ta med till ön. Visserligen för sent där nere, men vi har letat holk i flera veckor utan resultat. Så fåglarna får finna sig i att det blir sent. Men, är det bostadsbrist så kan man inte ha så stora krav.

Vid hemkomsten blev det en fika ute i grönskan och vi satt och njöt av fågelsången när vi hör ett buller. Det kom en grävskopa upp för backen, den ska skrapa bort mittsträngen på vår väg. Förra gången vi var här körde vi av avgasröret när vi körde på en sten. Vi får se om det räcker eller om vi måste lägga på ett lass grus också …

En grävskopa mitt i idyllen …