Desserten, hemgjord choklad – mmmm ….
Lördag morgon, inget bredband – vi gissade redan igår att det var bredbandet som tog slut – igen. Så vi laddade in en gb à 68 rand … Det vet verkligen att ta betalt för internet här. Men inget intresse av att informera sina kunder när det börjar ta slut.Vi fixade vidare med att återställa lägenheten, kläderna i garderoberna har nu kommit på plats och alla skynken är borttagna. Jag börjar också komma ikapp med tvätten, går ju inte att torka när det bara är damm överallt.
Kl 13.00 träffade vi våra vänner, som vi skulle bjuda på lunch, som tack för att de ställt upp med transporter sedan vi kom.
Vi styrde kosan mot The Cellars i Constantia – en av våra absoluta favoritkrogar … Den kom inte på skam idag heller – jo, det skulle vara det då att det började regna precis som vi skulle avsluta med kaffet utomhus … Det gjorde nu inget, bara att flytta inomhus till deras underbara lounge, där vi sjönk ner i sköna soffor och fåtöljer. Kaffet serverades med utsökt dessert – som blev ett misstag. Vi hade sett att alla fick in ett fat med små delikatesser med tandpetare. Det såg så gott ut så vi ville beställa samma, men ingen var hungrig, så vi beställde en för alla att dela på. Vi frågade om det var så att vi kunde smaka varsin bit. Servitrisen svävade lite på målet men – jo, det skulle vi få. Hon kom med nya linneservetter och i varje låg en sked.
Kaffet kom in, desserten kom in – det var inte alls samma som de andra hade fått som vi sett. Det var en kula med vit chokladglass och en ”muffinsliknande” mörk chokladskapelse. Vi hade ju fått varsin sked, och vi smakade naturligtvis. Uhmm … bara så gott, men det var ju inte alls det som alla andra hade tagit in. Medan vi satt och njöt av den fantastiska chokladsmaken så kom de in med den tallrik som alla andra fått – det var chokladgodis och annat som serverades automatiskt med kaffet … 😉
Hemma igen så kom den elektriska adventsljusstaken upp i fönstret, en annan mini”modern” kom på sin plats, sedan förra året – liksom en vit julstjärna. Sedan började vi leta efter den ljusstake som våra vänner tog med i januari – den fanns inte. Vi hade ju tömt samtliga garderober inför renoveringen av dörrarna. Vi letade igenom allt flera gånger ingen ljusstake. Man kan bli lite ”upprörd”, när man har begränsade förvaringsutrymmen att leta på och det inte finns. Det är en helt annan sak hemma i Sverige.
Vi bestämde oss för att inte bli upprörda och satte oss ner, med tänt adventsljus, för att försöka göra av med den gigabyte som vi var tvugna att ladda upp. På spåret gick inte, men Morgonsoffan gick bra …
En påfågel som trodde han var gråsparv …
Det det här vi trodde att vi bestallde …