När jag inte gör sill, eller köttbullar till vår förening så fixar jag med mina bilder. Har skrivit om hur jag skannat in de jag haft tillgång till och försöker att placera dem i någon slags ordning. Ett litet kaos – ingen underdrift – de är inte skannade i datumordning. Dessutom ligger det minst 4 bilder på samma ark, ofta sex. Dessa ska separeras.
Det som jag mindes som så självklart för några år sedan – antagligen många år sedan – det är inte längre självklart. Jag tycker att det ligger mycket närmare i tiden, men när jag räknar på det så gäller det minst 40 år. Faktiskt går det lite lättare att minnas det som hände längre tillbaka. Hur långt tänker jag inte avslöja här – är väl inte lastgammal eller …?
Idag har jag varit och petat på bilderna från min mammas 60-årsdag. Ja, jag petar verkligen, i ansiktet, på händerna och tar bort fläckar – dvs skador på bilden som uppkommit genom åren. Har också skrivit om att det är kärt, men sorgligt – så många av dessa nära finns inte längre. Det som berör mig mest är att ”peta” på händerna. Konstigt hur mycket jag minns allas händer – och hur personligt det är …
Varför jag ”petar” är för att när man skannar in gamla bilder så kommer det ut som pixlar, dvs små rutor. Ju sämre bilden är desto mer måste jag peta för att få fram ett någorlunda resultat. Ibland blir det mycket bra – ibland kan jag inte göra något åt den dåliga bilden.
Men för det mesta är jag glad – så kärt. Så många glada minnen. Jag har verkligen haft lyckan att leva i en härlig familj. Vi var fyra systrar och blev med tre kusiner som extra syskon, två pojkar och en flicka. Jag minns hur glad jag var, hade längtat efter att ha en bror, nu fick jag två. En som var äldre och en som var yngre. Dessutom fick jag en storasyster – slapp vara äldst.
Kanske var det kaos, det minns jag inte så mycket av, bara att det var så lyckligt – i mina ögon. Jag kan inte komma ihåg några tråkiga situationer. Pratade med mamma många gånger, som vuxen, om hur det var för henne. Hon beklagade sig aldrig – det var ett beslut de tog, pappa och hon, när hennes storebror gick bort. Men visst måste det ha blivit mycket annorlunda för dem. De var bara 34 år gamla och nu 7-barns föräldrar – måste räkna efter två gånger, men det stämmer. De var bara 34 år. Kanske är det så att man måste vara i den åldern för att våga …
Nedan kommer några bilder från min härliga familj – hoppas ingen av er misstycker. Jag har varit så glad idag när jag ”petat” på er …
