Om det är något jag har blivit bra på det sista tiden så är det att skjuta upp saker och ting. Den här sidan lyckas jag ibland förtränga i flera dagar, jag har inte ens dåligt samvete för jag kommer fakatiskt inte ihåg den. Det upplever jag som underligt, jag som alltid hade dåligt samvete om jag inte skrev – men framför allt satt jag ibland uppe halva natten för att den skulle skrivas. Hur kan det ha blivit så? …
Nu har jag nytt tangentbord – som fungerar så fantastiskt bra, dvs så härligt att skriva på att det extra som jag använt inte är aktuellt.
Sedan jag skrev sist så har det kanske inte hänt så mycket att rapportera. En viktig händelse har dock inträffat – svärsonen har fyllt 40. Nu börjar de komma ikapp, den yngre generationen, och vore det inte så att vi hela tiden går före så skulle jag säga att nu är vi nästan jämnåriga. Själv upplever jag mig som 42. Gammalt nog. Det var då som jag ”landade” efter stora förändringar i mitt liv, vilket har gjort att denna ålder ”ligger kvar” – jag har stannat där – 42 år. Det spelar ingen roll att det blivit jämna födelsedagar sedan dess. Det är ”verkligheten som gäller” – dvs 42 … 😉
Har nu hittat kameran, den var inte kvar på ön, den hade gömt sig mot den mörka botten i min ryggsäck – som jag letat igenom flera gånger. När jag bara för att övertyga maken om att jag tittat där så många gånger och att den inte var där – så var den där.
Men den innehåller bara ”gamla” bilder. Några fantastiska på de otroliga solnedgångar som vi har här i Stockholm. Men jag har fått kritik för att det blir för mycket av solnedgångar, så ni slipper …
Ja, det är förskräckligt! Man laddar om och laddar om! Och inget nytt… 😉
42 är en bra ålder tycker jag… även om jag inte kommit dit än så slutade jag komma ihåg hur många år jag är efter jag fyllde 32… så kanske har jag stannat på 32…? Så betyder det att jag alltid kommer vara 10 år yngre än dig? 😉
Roligt att du har uppdaterat – så trevligt så!
Helt rätt …! Det är bara omgivningen som ser skillnaden …
//M