Det har varit en gråmulen dag, nästan mer höst än vår. Men det har inte påverkat mig, jag har fullt upp ändå och mitt emellan så är det bra repriser på TV-program. Jag tycker att svensk TV är bra och bäst tycker jag om de statliga kanalerna där jag slipper reklam. Även om viss reklam faktiskt är rolig här i Sverige, så är jag allergisk mot reklam.
Jag blev sittande sent i kväll också för att titta på Allo, allo. Strax innan programmet började så var det Mash, vet inte hur många av er som kommer ihåg det programmet. Men jag minns att jag satt klistrad och tittade på det då det gick, -70-tal? Tror det, då var jag småbarnsmamma och TV var det som gällde på kvällarna. Nu var det några minuter kvar på programmet då jag satte igång TV:n. Jag kommer inte ihåg att de var så unga, ja, nästan snorvalpar, de som spelade rollerna. Alan Alda har alltid varit äldre än jag.
Det var också en dokumentär, som handlade om det stora vulkanutbrottet 1783 på Island, då stora delar av Islands befolkning dog direkt och det blev missväxt och stora delar av befolkningen dog i Europa. Det blev en av de kyligaste och längsta vintrarna någonsin, då solstrålarna studsade tillbaka ut i atmosfären. Det var också första gången som väderrapporter dök upp i engelska tidningar. Intressant och skrämmande, det kan ju faktiskt hända igen och då spelar den moderna tekniken ingen som helst roll. Har det ju visat sig …
Själv har jag njutit av centralvärmen och inte frusit ett dugg, trots det gråmulna vädret. Flygplatserna öppnas och stäng lite nu och då. Nu har även Sverige godkänt flygning i gul son, eller vilken färg den fick. För våra vänners skull hoppas vi att det fungerar idag. Ett par som skall ta sig hem från Sydafrika, en familj som skall ta sig hem från Chicago och en dam som skall ta sig till Japan.
Själv är jag glad att jag inte ens behövde gå ut med soporna, man har svetsat igen sopnedkastet i huset i miljöns, eller om det var pg a soparbetarnas fack – nu har vi plasttunnor på trottoaren – snart har vi nog också råttor igen. De fanns på bakgården då jag bodde på Valhallavägen i en fastighet som inte hade sopnedkast utan tunnor på bakgården. Man öppnade dörren, stampade eller slamrade på annat sätt, och då såg man hur råttorna sprang och försvann dit vi inte ville veta vart. Jag trodde i min enfald att sopnedkast var en utveckling för att slippa soptunnor med tillhörande råttor.
Nu skall jag lägga mig, sent som vanligt, men vill bara meddela att jag hörde ett flygplan …