På natten ösregnade det. De stackars druvplockarna som var ute på natten, med pannlampor – för att slippa värmen på dagen – blev nog rejält våta och kalla.

Det blev inget morgonte på altanen heller – det fick drickas framför TV:n – till makens förtjusning – vi hade tillgång till CNN … Kylan hade kommit ikapp oss och frukosten avnjöts också inomhus.

Vi styrde kosan mot Kapstaden, men bestämde oss för att åka genom ett bergpass. Otroligt vackert, svindlande höjder och stackars kusinen, som är höjdrädd hamnade närmast kanten. Vägen var väldigt smal och de dödsföraktande sydafrikanerna (åtminstone i trafiken) kom i full fart genom kurvorna. Ingen rolig körning, men ack så vacker. Undrar hur mycket kusinen vågade titta …

Det blev några raster där det gick att stanna och tid för bilder. Som alltid, höjder kommer inte fram på bilder, men det är ett dramatiskt landskap.

Så småningom bar det av nedåt igen och vi landade i Wellington för att fortsätta till Paarl för lunch på den vackra vingården LaBorie. Där har vi ätit förr och åker gärna tillbaka då där är vackert, bra service och underbar mat. Vi blev inte besvikna den här gången heller – även om det fortfarande var lite kyligt i vindpustarna i skuggan under de stora ekarna.

Visst var det något visst att komma hem igen, trots allt vackert vi varit med om …

---