Dottern skulle till arbetet i stan och åkte iväg tidigt. Maken och jag bestämde oss för att ta med barnen på ”äventyr”. Jag stekte pannkakor och vi packade matsäck och badkläder och tog båten till den intill liggande ön, som är obebodd. Vi hade tur att komma först och fick vår vanliga plats. Den är inte så barnvänlig – vi brukar klättra upp för klipporna och sitta där, nu fick vi sitta nere vid vattnet och det visade sig vara mycket trevligt både för barnen och för oss.
Där är en liten sandstrand och barnen satt i sina badringar och lekte båt. Efter en stund krävde tråkiga mormor att de skulle komma upp och värma sig. I dessa pausar så var det pannkaksätning, sandslottsbyggande och saft med bullar. Är det inte så en sommardag skall vara när man är liten. Jag kommer inte ihåg annat än att solen sken på somrarna och vi tillbringade dagen på stranden med korvmackor och ibland päronlemonad med kubb. Lemonaden var nog nödvändig för att tycka att kubb var gott. Som vuxen klarar jag inte av att äta dessa torra bakverk – finns de kvar?
I bullpausen så fick vi besök – en svanfamilj med tre ungar. De är imponerande stora och barnen blev skrajsna och gömde sig bakom mig, inte utan att jag också kände mig liten att vara så nära. Hanen var imponerande stor och visade sin styrka genom att väsa, men rester av våra bullar slank ner. När de inte fick fler så simmade de iväg, men hanen kom tillbaka och visade upp sig hur stor och stark han var och väste innan han återvände till familjen.
När vi trodde att nu skulle de försvinna från oss så kom de tillbaka en gång till och hanen väste och ställde sig och viftade med vingarna – så vi fick verkligen se hur stor han var. Men eftersom de inte fick fler bullar hos oss, så simmade de mot en båt som låg på andra sidan viken och där stannade de väldigt länge. Dotterdottern var mycket orolig att de skulle komma tillbaka.
Det var dags för oss att packa ihop våra pinaler och vi drog iväg till en närliggande camping och köpte glass, sedan tog vi en genväg hem, genom vassen och under en låg bro. Den är så låg att vi fick sätta oss på golvet när vi åkte under – till barnens skräckblandade förtjusning – det var ett riktigt äventyr …
(Jag har uppdaterat lite bakåt …)
Ja, äntligen får jag komma hem till sommaren. Var riktigt gråtfärdig i måndags, då jag såg Lotta på Liseberg. Alla var ju lätt klädda. Som tur är har jag fått ett par raggsockar av en patient. Dessa har de senaste dagarna suttit på fötterna……illgröna med lite svart inslag. Har ju ingen gräsmatta att stoppa fötterna i, så en viss association har det i alla fall blitt!
Åker hem i morgonbitti. Några mellanlandningar innan Oslo, sen tåg ner till Goa Götet. Vädret får jag hoppas håller i sig, för en annan är ju bara beige……..
Kramar
Kicki
Ja, välkommen i det varma gröna … Här fryser vi inte och inte behöver vi raggsockor heller. De svarta prickarna kanske symboliserade fästingar, plockar en varje dag på maken.
Kram
Marie