Marknaden i Odomase

Onsdagen den 20 oktober så startar tre bilar med 2 tanter och 1 chaufför i varje bil, vi har också en guide. Färden går rakt in i landet på smala vägar. Stundtals är det grusvägar, men det är inget som hindrar vår framfart. Hastigheten är densamma oavsett väglag - mycket hög. Tutan används flitigt, bromsarna knappast alls.

På utresan sitter jag i baksätet och det känns lite mer betryggande, men det blir inget tillfälle att ta några bilder. Återresan sitter jag i framsätet, det är ingen trevligare upplevelse, men jag tar iallafall några bilder. Fast det borde ha varit rörliga bilder, för att man skall förstå hur fort det går. Det är många foton som inte blir tagna, hinner inte med förrän vi redan är förbi...



Smyckesförsäljning

Första stoppet blir i en liten stad/by som heter Odomase. Där har en av chaufförerna sin familj och kvinnorna i familjen handlar med en typ av smycken som är så vanliga här i Ghana. De är gjorda av stenar och målad lera (?).

Man har sopat gården och ställt fram plaststolar till oss och på ett bord ligger det massor av halsband och armband.


Här är handeln i full gång. Det är många som tittar på oss också



Alla är inte lika intresserade...



I huset mittemot sitter dessa söta barn



En liten bakgata...



Dessa två vill väldigt gärna vara med på bild, riktiga linslusar :-)



Det är inte svårt att få folk att ställa upp framför kameran. Det här är grannfamiljen.



De här sötnosarna vill jag ha med...även om en inte vill vara söt



Inte lätt att få alla att vara med samtidigt... Den vita bebisen är norsk



De här barnen vill vara med... "linslusen" längst fram - utan bag på huvudet



Här är samma barn + några fler som vill vara med. Titta noga så ser ni att det är en gammal farbror i dörröppningen som också vill vara med.



Här får barnen titta på sej själva i Torils kamera. Hennes batterier brukar ta slut eftersom hon alltid måste se efter hur det blev...



De här getterna vill faktiskt inte så gärna vara med, men de får vara med iallafall. Kattungen bryr sej inte ...



Den här gamla damen bryr sej inte heller ... Hon talar med vår guide, det är hans familj vi besöker.



Dags för avfärd, förvirringen är stor. Våra försäljerskor följer efter för att ge oss en "dash", med det menar de något extra utan kostand. Vi fick var sitt halsband...


Den stora marknaden...


Så här ser det ut på markanden, den är välbesökt. Det är svårt att ta sej fram. Ser ni damen med hårrullarna? Det är vanligt att man går omkring med sådana



Detta är smyckesavdelningen lite på avstånd...



En del av barnen som lever i byarna inåt landet har aldrig sett vita människor, iallafall inte på så nära håll. Jag kände något på mitt ben och det är den här lilla flickan som kände på mej



Här är huvudgatan på marknaden, funderar på att köpa en av dessa machetes som står i stället ... kan kanske vara bra att ha... ;-)



Den här mannen behöver inte gå på nåt gym...



Här är ett försök att visa hur det ser ut på "trottoarerna". En av damerna lyckas hålla fram sin handväska och skymmer de flashiga skyltarna ..


Sedan fortsätter vår färd mot Botaniska trädgården, det finns faktiskt en sådan här i Ghana..



Tänk er att åka i 70 km/tim här, det är lätt att hålla sej för skratt...



Är nog första gången som jag uppskattar ett vägarbete och att hamna bakom en lastbil, utan möjlighet att köra om ...



Vi skall också uppför backen i detta kaos, hurra ...



Framme i Botaniska Trädgården... Lägg märke till mannen som står bredvid trädstammen, på höger sida



De här pojkarna hämtar vatten i restaurangen



Den här bilden skall illustrera en cacao-frukt som vår chaufför har fått tag i... Syns den?


Så är det dags för återfärd mot Accra efter en skön och lugn stund med lunch i parken.



Här känns det som om vi är en av tjurarna i Pamplona...



.....



Tack o lov så skall vi inte åka denna gata....
När vi lämnar den lilla byn så är nog byborna glada för det. Färden går på serpentinvägar nedför bergen mot Accra. Ibland hinner vi se att utsikten är fantastisk.

När jag stiger ut framför huset så är jag glad för det. Ser fram emot att få åka med min egen chaufför, Mr Jonsson