Sitter i en säng långt hemifrån. Men det känns ändå som hemma. Jag och kusinen startade från Strängnäs i går efter frukost. Bilfärden gick bra även om vägen är riktigt tråkig. Finns det något som är tråkigare än att man måste köra långt under den hastighet som vägen är byggd för. Vad det ska gagna förstår jag inte. Det blir flera konstiga/otäcka situationer pga. av att det alltid finns bilister som tycker de är så mycket smartare än andra. Eftersom jag gärna håller ordentligt avstånd till framförvarande bil så är det ofta någon kastar sig in framför min bil.
Alla dessa hastighetskameror, man kan ju undra: är alla igång?
Vi kom fram och blev väl mottagna. Sedan dess känns det som om vi bara har ätit – gott!! Vi har serverats det ena godare än det andra. Det är konstigt hur mycket en mage kan rymma och hur ofta det går att fylla på utan problem. Det är också konstigt hur mycket det finns att prata om. Det blir aldrig tyst – tiden räcker inte och det blir sent. Det blev inte alltför sent i morse heller och pratet bara tog vid.
Vi gjorde ett tappert försök att sitta ute, men det blev inte långvarigt – kylan ville ta över och kröp sakta in under kläderna – synd för vi invigde en underbart fin uteplats. Ser fram emot att sitta här igen om några månader.
Nu har alla i huset lagt sig och jag ska också släcka strax. Har tagit fina bilder, den första sädesärlan som tappert försökte hålla sig kvar i den starka vind som rådde i går när vi rastade på väg hit. Vårlöken som blommade för fullt på samma ställe och stora svällande syrenknoppar. Plus lite andra bilder som återigen inte laddats upp. Både kameran och datorn är uppkopplade mot nätet. Men denna gång har jag fått meddelande om att något inte står rätt till och måste logga in på nytt, men mitt lösenord accepteras inte – trots att jag inte skriver det utan kopierar in det för säkerhets skull. Jag får ta tag i detta när jag är hemma igen, nu ska jag sova …
