Idag var det nästan skönt att det var dimma när vi vaknade. För som de goda svenskar vi är, så måste man sitta ute till varje pris när det är fint väder. Idag kunde vi ta det lite lugnt, en stund iallafall, sedan kom solen och då…

Nu blev det inte så lång stund. Vi hade stora planer på att städa, behövligt, de nya mattorna luddar ganska bra, men har jag ägnat mej åt data vård istället. Har så dåligt samvete för allt som jag lägger in, läs bilder, som gör att minnet blir mindre och mindre (precis som det egna…), men nu blev det äntligen av att rensa bland bilderna och att lägga över på extra hårddisken. Tänk om man kunde göra det själv också. Bara lägga över alla tankar som man inte vill tänka, eller plocka fram allt som man borde ha kommit ihåg, men som man inte minns…

Jag har också gjort i ordning ett provisoriskt skrivbord åt mej, så nu slipper jag ha datorn på fotpallen och sitta dubbelvikt för att kunna läsa. Armstödet på fåtöljen har fungerat som musmatta. Jag har fortfarande ingen musmatta, men baksidan på ett block fungerar alldeles utmärkt. Bordet är lite högt, men med två trädgårdsstolar, i plast, staplade på varandra och dubbla kuddar, så når jag upp. Den stora nackdelen är att det är så ljust ute, så jag måste dra ner jalusierna, inte så kul tycker jag (är ju som sagt nordbo…)

På eftermiddagen kom dimman tillbaka, denna gång inte från havet – utan den rullade ner för berget. Ganska effektfullt. Det till o med blev lite duggregn av det hela, inte många minuter men allt räknas. Vi upplevde det eftersom vi var på väg till en grekisk restaurang. Ingen av oss orkade laga middag idag, så det fick bli ute. Spartanskt och enkelt, men god mat och rask service. Och vi blev rejält mätta…

Jag har också suttit och strulat på internetcafeet, inget ville fungera, så jag gick hem igen, och…. Just nu är jag uppkopplad på någon grannes trådlösa nät – vi får se hur länge det varar….

Den här dagen har inte varit så mycket roligare… Men det beror nog mest på oss själva. Vi satt på balkongen, har ni läst det förut?, och drack vårt te. Vi läste varsin bok, som vi köpte igår. Jag om mat och maken om fåglar. Efter ett tag så blev maken uttråkad, som alltid när det inte händer något. Han bestämde sej för att gå på promenad, jag bestämde mej för att inte följa med.

Jag tog ett fotbad och fortsatte att läsa i min kokbok, som handlar om GL. Man kan inte vara lat, äta gott och behålla vikten. Har ju vetat förut…. men… Nu skall det bli ordning igen, iallafall i några dagar. Sedan kommer sonen med familj. Vi får se hur det blir med GL då, mat skall man ju ha.

Har fortfarande inte kommit fram till recepten, det är en massa fakta och ”övertalning” först. Allt för att man skall bli motiverad, men man skall ha mycket uthållighet för att inte tröttna och lägga av pga av all undervisning… 😉 Hoppas jag kommer fram till recepten i kväll, innan det är dags att gå till internetcafeet och sedan butiken för inköp av middagsmaten. Annars får det bli det gamla vanliga…

Grannen, som har markterass, tände sin grill för några timmar sedan och han bänkade sej framför den med en öl. På grillen låg en hel kyckling. Han pressade citron över och efter en stund pepprade han, sedan hörde jag hur han öppnade den ena ölen efter den andra. Det såg riktigt mysigt ut när han satt där och passade kycklingen. Efter en timme hade han fortfarande inte vänt på pippin, men så skedde någon gång i andra timmen. Den var då svart på grillsidan. Sedan låg den på i åtminstone en timme till, och när jag tittade sist, var ju lite nyfiken på hur det skulle bli – då var pippin borta och han hade fått ut fru o barn. De drack öl o cola och åt chips, så nu undrar jag – vad hände med kycklingen…?

Idag var det tyst, ja det blev faktiskt en tråkig dag på många sätt…

Syster Kicki lyste med sin frånvaro och de glada kommentarerna. Vi satt en stund på balkongen och lyssnade till tystnaden. Ja, tyst o tyst, måsarna gör sitt bästa för att se till att det inte blir tyst, men det är inte riktigt samma sak. Sedan var det dags att lämna tillbaka hyrbilen. Som vanligt, det börjar faktiskt bli så, så fanns personalen inte på plats och vi fick parkera på gatan och lämna nycklarna till personalen på bensinmacken. När maken ringde några timmar senare så beklagade man att man inte hunnit dit. Man nämnde ett klockslag då man varit där, men då var vi fortfarande kvar, så det stämde inte. Och vi passerade ytterligare en halvtimme senare och fortfarande ingen på kontoret och bilen stod fortfarande på gatan.

Vi gick hem, och skulle göra någon slags veckostädning, men det var trögt. Maken bestämde att han ville kolla sina papper och alla kvitton på utlägg. Vi kopplade upp oss mot kreditkorts sajten och konstaterade att vi blivit ”skimmade” eller vad det heter. Man har, så långt vi kunnat se, tagit ut 10.000 kr från vårt konto. Det kan vara mer. Eftersom det är lördag så kommer man till en jour och de kan inte mer än spärra kortet. De kunde inte se om det var mer.

Då kom vi av oss helt, alla tankar o alla funderingar. Bläddrandet genom alla kvitton… allt meningslöst. Vi vet inte, men vi misstänker. Nu får vi vänta till måndag innan man kan se var pengarna är uttagna. Allt är uttaget samma dag. Sedan får vi vänta ytterligare veckor innan vi får besked om vi får tillbaka dem eller ej. Det är ju inte helt ovanligt i dessa dagar att det sker så här, men vi har ”haft tur” hittills. Och vi har varit så dumma att vi trott att vi bara har använt kortet på ”säkra” ställen… Eftersom vi råkade ut för en incident för några år sedan, så har vi ändrat beteende, men nu finns de (bedragarna) även på etablerade restauranger/butiker.

För att skingra tankarna så gick vi ut och åt lunch, betalade kontant… Maten var god och vi glömde lite grann. Vi köpte jätteprästkragar, så vackra… Sedan var vi till Internetcafeet och pratade med syster Kicki och sonen. Vi tittade också på en filmsnutt när barnbarnet Jenny matar sin lillebror, det gjorde gott och vi fick oss några glada skratt. Kvällen har ägnats åt att titta på Göta Kanal… Tack Kicki för att du lämnade några filmer. Vi har inte blivit riktigt glada än, men det börjar bli hanterbart…

Inte riktigt som på Boschendal, men gott iallafall…

Just nu, när jag skriver detta, så sitter syster Kicki på flygplatsen. Hon skall strax gå ombord, för planet skall lyfta om 55 minuter. Här blev jättetyst, tråkigt för oss, men kanske grannarna, med sina sovrum i anslutning till vår balkong, känner en viss tillfredsställse… Maken tyckte det var så tråkigt för han gick och lade sej, så här sitter jag nu själv.

Dagen började med att vi hämtade den hyrbil vi beställt. Sedan åkte vi till Constansia. Vi gjorde en vinprovning på Groot Constansia, dvs inte jag – jag var chaufför – igen. Maken o syster blev dock på ett strålande humör, även om de tyckte att servicen var lite undermålig, men vinerna var superba. Humöret blev inte sämre då vi fortsatte till The Cellars, vår absoluta favoritrestaurang. Den inte bara ligger otroligt vackert, trädgården är som en sagoträdgård och servicen är den bästa tänkbara. Sedan kommer vi till maten… vi har aldrig gått besvikna därifrån, inte idag heller. Vi åt de mest fantastiska förrätter och anka till varmrätt och sedan blev det deras egen sorbet… Vi avslutar alltid med en promenad i den vackra trädgården, det gjorde vi idag också.

När vi kom hem så blev det en sista Bloody Mary på balkongen, och sedan var det dags för syster Kicki att packa. Det är trixit, som alltid, att få med allt (alla nya inköp) och att hålla sej inom vikten. Hon hade dessutom köpt två afrikanska ljusstakar, som inte gick ner i resväskan. Till dem köpte vi helt enkelt en hundsele, som vi kunde linda runt och det fanns också ett handtag att bära i.

De varma kläderna kom på, inkl strumpor. Sedan bar det av mot flygplatsen – där var det kaos. Inga parkeringsplatser, rena lämmeltåget med bilar som skulle parkera. Jag släppte av maken o syster, sedan deltog jag i jakten och lyckades få den sista platsen – bredvid utgången. Det var mycket långt att gå tillbaka till avgångshallen, men jag blev iallafall av med bilen. Under tiden hade syster tullat sina taxfree varor, och checkat in. Man hade tydligen inga synpunkter på att väskan vägde lite för mycket, att hennes ljusstakar var skrymmande – hon skulle helt enkelt lämna dem till personalen ombord, sa man. Vi gick och satte oss för en fika tillsammans och då fick vi förklaringen till varför det varit kaos på parkeringen. Det var kaos i ankomsthallen också – man väntade på flyget från Mecca… Det vimlade av vita o svarta ”spöken”, vita mössor och schaletter. Det var ett sorl utan like och massor med barn som sprang omkring och lekte. Sedan landade planet och man jublade och vinkade och när passagerarna började komma ut så skulle alla fram och hälsa. Vakten hade fullt sjå att hålla tillbaka… Vi lämnade syster Kicki och hade sedan fullt sjå med att komma fram till betalningsautomaten och att hitta bilen. Men det lyckades och nu sitter jag här i ”tystnaden”. Helt tyst är det inte för måsarna har tagit över …

Mums…

Ahhh…. vilka bollar, är det verkligen Hortensia… ?

Är det inte vackert, här har vi faktiskt bott en natt, kommer du ihåg, Johanna?

Så var det dags för packning, och en sista Bloody Mary på balkongen…

Resklädd för svalare breddgrader…

Detta är sista bilden på syster Kicki i Kapstaden januari 2007. Och!!! sista bilden på syster Kicki som röker… Lycka till!!

.

Här snurrar tillvaron både bildligt och bokstavligt…. Det är full fart för att vi skall hinna med allt.

Idag hade vi planerat att gå till poolen, men det var dimma. Vi gjorde gubbröra och bestämde oss för att gå dit iallafall. Där var det full fart, alla hade tänkt samma sak, om de hade gubbröra vet jag inte, men chips hade de iallafall. Nästan alla mumsar på chips och bär omkring på chipspåsar, och när de är tomma så ligger de på marken. Mellan chipsätandet så sparkas det boll och vare sej man vill eller inte så får man delta i spelet…

Maken simmade några längder, syster Kicki o jag försökte läsa lite, sedan mumsade vi i oss vår gubbröra, drack vår insmugglade öl och vin. Drack kaffe och åt mango och köpte glass. Sedan gick vi hem…

Vi var inte hemma många minuter, syster Kicki skulle ut och shoppa det sista före hemresan. Det blev en hel, vi får se när hon skall packa hur det går. Maken köpte sej ett par shorts.

Kvällen tillbringade vi på restaurang Ritz. Vi skulle se solnedgången. Restaurangen snurrar hela tiden, och vi hann runt två gånger under kvällen. Utsikten är fantastisk men det blev inte mycket till solnedgång. Den försvann ner i moln och lika bra var det, för då hade vi snurrat iväg. Det blev mycket sent, men så blir det när man har trevligt…

Utsikt mot vår stadsdel… man kan faktiskt se vårt hus..

Dry Martini hade de också – skål!!

Nästa varv…..

Värmen håller i sej. Vi hade tänkt ta frukosten med till poolen idag, men det var för mycket rött skinn som behövde svalna lite. Vi åkte till Waterfront för shopping istället.

Maken anslöt på eftermiddagen för lunch på en av favoritkrogarna. En italiensk restaurang där det är samma personal sedan många år. Syster Kicki och jag var där för tre år sedan och då skojade vi mycket med en av servitörerna. Idag kom han fram och hälsade på henne, han kom ihåg henne. Det säger kanske lite om vilket intryck min syster gör på folk, ja servitörer i alla fall… 😉

Det var väldigt varmt idag, och vi hade tänkt att ta kabeln upp på Table Mountain och uppleva solnedgången, men vi dröjde lite för länge i butikerna. Därför bestämde vi att gå ner till stranden och se solnedgången där istället, men vi var för trötta i värmen, så det slutade med att vi satt på balkongen. Vi kände oss dästa av all god mat och den goa värmen.

Kvällen avslutades med att vi tittade på en svensk film. Yrrol – vi trodde att vi hade sett den, men det hade vi inte så det blev en del glada skratt. Man kan och får visst driva med allt…

Kicki framför datorn…

Ahh, f.d. ostron…

Kicki med servitören…

Levande docka…