För något år sedan var det här ett ”måste” – att skriva av sig dagens händelser. Det som gått bra, det jag retat mig över och lite iakttagelser jag gjorde under dagen. Vet inte varför jag slutat. Beror det på att jag blev bestulen på min lilla kamera – vilket gjorde att slutade ”tänka i bilder” – det är inte ofta jag kommer ihåg att jag har en minst lika bra kamera i min telefon. I min värld är fortfarande telefonen – telefon. Trots att kameran i den är bra mycket bättre än många av de kameror jag avverkat. Själva ”foto tänket” har försvunnit. Måste erkänna att det ligger som en liten saknad i bakhuvudet.

Nu har dessutom min nya lilla favorit – telefonen, en kär gåva från dottern, börjat bära sig åt – till slut totalvägrade den – som en tonåring. Dvs krångla/icke fungera, som för så många andra insåg jag när jag letade på nätet. Jag har försökt vara kärleksfullt irriterad och lirkat. Ett steg framåt och fyra bakåt. En hel dag totalvägrade den. Olycklig som jag var läste jag allt jag kom över på nätet och efter några timmar så hittade jag ett mönster.

Om jag tog ur batteriet (har ni hört det förut?) och satte i det igen, startade/fungerade telefonen i några sekunder. Om jag startade den med laddaren i så fungerade det – dvs. den stängde inte av sig efter några sekunder. Efter flera sådana försök och en uppgradering av programvaran så har den nu fungerat en hel dag … Hurra, skulle jag vilja skriva här, men är inte det naturligt att en telefon ska fungera när man sätter igång den, eller …?

Idag har snickarna varit här och slutfört ett arbete som pågått spontant under några veckor – är gråtfärdig när jag ser resultatet, hade gjort det mesta så mycket bättre själv om jag bara varit lite yngre och haft orken. De kommer inte att få några rekommendationer från mig. Det enda positiva är att vi nu har en låda med en modern elektrisk toa (förhoppningsfullt installerad på korrekt sätt) som klarar en kapacitet av 12 personer i hushållet. Den står i detta klantigt byggda utrymme som vi hoppas ska klara av regn och snö. När jag bytt ut lister och foder kan det kanske se ok ut.

Det var med en viss osäkerhet och blygsel jag använde mig av toan första gången. Den är skinande blank och man laddar den med ett ”melittafilter” – känns väldigt tjusigt och ovant – ja, faktiskt lyxigt. Hoppas att vi kan leva upp till detta eleganta, eller om vi fortsätter med vårt vanliga dass … 😉

Men, det känns underbart att inte behöva gå ut i mörkret längre …

PS: Jag är inte människa att begripa mig på hur jag ska kunna ladda upp bilder till denna sida. Har faktiskt kommit ihåg att ta bild på både toa och våra ”snickare” … Men de finns i telefonen och på Google – men hur de ska komma hit blir nästa kurs …