En magisk kväll …

Efter en ”besvärlig” dag. Det kändes extra varmt i morse. Maken och jag ligger med öppet fönster – vilket jag vägrat i alla år. Det är bara att kliva in från utsidan. Sedan alla flygfän som vill in, men dem hindrar vi med ett nät, som är upptejpat med maskeringstejp. Finns självhäftande kardborrband med i förpackningen, men de är borta. Väven måste tejpas om varje dag. När jag vaknade i morse var värmen redan där, det har den varit de senaste veckorna, men idag var det extra, extra.

Jag har gått och inväntat lite svalare väder för att kunna måla vår blomlåda som svågern byggde förra helgen. Det blev nu inte så, man har antytt att det kanske skulle kunna komma regn i morgon. Jag ”skuttade” ur sängen och förberedde för att måla. Det blev många pauser, svettningar, illamående och till o med yrsel … Jag är inte 40 längre – trots att jag mentalt befinner mig på 42. Men det tar naturen inte hänsyn till. Det jobbigaste var nog att vara dubbelvikt när jag målade. En kall dusch, en halv öl och jag blev klar med utsidan av blomlådan. Nu inväntar jag svalare väder för att fortsätta med den delen som vetter mot vår sida, grannarnas sida ser jättefin ut.

Efter ytterligare en sval dusch blev det hammocken för min del – enda platsen på tomten som erbjuder luftväxling. Jag har laddat hem en bok från biblioteket och den avnjöts resten av dagen. Det blev lite stödvattning/livräddning, vi vågar inte använda brunnen för mycket.  Många av våra växter har dött, men, vissa vill vi inte förlora, även om de ser bedrövliga ut så hoppas vi att de klarar sig.

Ikväll har maken och jag suttit på altanen och väntat in den speciella månförmörkelsen som pågick. Det seglade upp en del moln, men man kunde se en del stjärnor så det var inte helmulet. Så var den där – lite för sent såg vi den – skuggan hade börjat dra sig tillbaka. Men det är mäktigt att titta på detta klot, som så tydligt visade sig vara just ett klot, med en skugga – detta i våra fågelskådarkikare. Tänk att få se detta i en kraftfull kikare. Man kunde också se Mars, den röda planeten, men den var så liten och så långt bort – det blev mest som att titta på en röd rörlig bakterie i ett mikroskop. Man kanske skulle skaffa sig en stjärnkikare eller åtminstone ett stativ.

Jag sitter på altanen, temperaturen är underbar och nu är månen full igen …

 

2 reaktioner på ”En magisk kväll …”

  1. Åh vad kul att du skriver igen! Gick in av en slump för första gången på jättelänge! Tror du har inställningen att bara backa upp bilder om telefonen är på wifi. Så kolla det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *