Vår … ?

Så sitter jag här igen på ön. Vägen hit har gått via kusinen – som ställde upp med nattlogi. När vi satt där i morse var både maken och jag tveksamma till att åka till hit. Det for snö i luften.

Vi bestämde oss för att åtminstone åka ut och ösa båten, när vi nu var så nära.

Vi åkte och provianterade det mest nödvändiga, om vi skulle ändra oss och åka över till ön. När vi parkerade utanför butikerna började det hagla …

När vi kom ut igen sken solen och vi körde till bryggan, solen sken fortfarande. Vi bestämde oss för att åka över. Det har aldrig varit så lätt tidigare. Visserligen var det en del vatten i båten, men vi slapp välta jollen, dra ner det i vattnet och ro över. Det hade sonen och sonhustrun gjort förra helgen och sedan hade de sjösatt den stora båten. Efter vi öst den var det bara att starta motorn och köra över – vilken lyx.

Ja, sonen med familj har varit ute i helgen – trots vädret – och fått båten i sjön, satt igång värmen i huset och burit ut trädgårdsmöblerna. Allt ”bråte” som ställs upp innanför balkongdörren inför vintern var utburet och det var nästan som ”vanligt” igen.

De hade till o med lämnat lite dricksvatten – vilket vi totalt glömt bort.

Vi fick bråttom från bryggan, hur bråttom vi kan ha med våra leder, men det började ramla ner snökorn från himlen och svarta moln förebådade inget roligt väder. När vi var uppe vid stugan – mer som vrak än levande varelser – det är så varje år när vi kommer. Inte nog med att vi ska ta vår egen vikt uppför trapporna, vi bär på minst 20 kg extra var.

Vi grejade det och solen kom fram och belönade oss. Vi kunde sätta oss i trädgårdsmöblerna som var framställda – mer lyx. Sonhustrun hade dessutom planterat två krukor med penséer som stod på altanen.

De hade dessutom lämnat värmen på så vi startade med ca 15 grader varmt i stugan – trots kylan som varit den sista veckan. Känner dåligt samvete när jag tänker på vilken temperatur de startade på. De hade dessutom inte tillgång till vatten. Det har vi nu. Allt fungerade – peppar, peppar och vi här även varmvatten.

Men allt de förberedde förra helgen var guld värt för oss …

Har tagit fina bilder på bl.a. gullvivorna som vågat sig upp i kylan – men nu ville inte uppladdningen fungera igen. Får se om jag fixar det i morgon …

Varannan dag …

Ja, så har det varit med vädret. Sol och fika på balkongen – full snö och inte fika på balkongen. Sol och moln, sol och snö … Ja, så där har det hållit på sedan maken kom hem för en vecka sedan. Nu ligger ingen snö kvar och idag har man sopat gatan. Nu är vi redo för våren.

Vi har haft en lugn påsk med massor med tulpaner och påskriset slog ut till sist och är nu hur grönt som helst.

Mina bilder har laddats upp – fråga mig inte varför det går på minuten ibland och flera dagar ibland. Jag lägger in några, även om en del är hopplöst inaktuella vid det här laget.

I morgon ska vi byta till sommardäck så vi får hoppas att vintern håller sig borta …

 

Nu igen …

Har tagit bilder idag som visar att vintern försöker komma tillbaka. Det är vackert, ja, faktiskt exotiskt och maken var inte helt negativ till att få uppleva snö. Har han inte sett på många år.

Återigen har inte bilderna laddats upp från telefonen. Det får bli en fortsättning i morgon.

Min pappa skulle ha blivit 91 år idag.

Nu blir det sängen för min del …

Påsken har visst börjat …

Så har påsken börjat utan att jag varit riktigt medveten om det. Jo, jag har fixat påskris, dekorationer och påskmat för makens skull. Ville att det skulle vara ”påsk” när han kom hem – men, jag har inte tagit in att jag kanske borde ha fixat påskhälsningar o sånt …

Det har varit en lugn dag, är glad att det inte varit full sol och varmt, blir så mycket längtan till stugan och annat då. Nu visade sig solen genom tunna moln och det har varit ganska låg temperatur, men inget regn – vilket vi behöver. Men det var inget dåligt samvete att bara sitta inne och göra ingenting. Maken läste ikapp några tidningar och kollat att jag fixat det där sopor osv …

Jag har lämnat tillbaka fåtöljen till honom och huserar åter i soffan. Går alldeles utmärkt, men just nu sitter jag här och avslutar skärtorsdagen, som varit en bra dag med god sill osv. Påskriset har äntligen visat att det lever, man kan ana att knopparna ska spricka ut. Tulpanerna är ljuvliga. Det är en fantastisk tid vi har framför oss …

Glad Påsk!

Tillsammans igen …

Nu har det blivit lite av ”vinter” igen – åtminstone så som jag uppfattat att den varit de senaste åren. 2-3 grader plus och lite regn i luften. Tråkigt eftersom jag haft så sköna dagar på balkongen och hade hoppats att kunna välkomna maken med en drink där. Det fick bli inomhus istället.

Jag har varit och hämtat honom idag. Resan hade gått bra, men han hade inte sovit på hela natten – men nu sover han gott. Jag vet hur desperat man är när man sitter i en flygstol och inte kan somna. Hur man längtar efter att få lägga sig rak lång på en säng. Där ligger han nu och det är honom väl unt.

Jag har ägnat tid åt att försöka fixa påsk dekorationer inför hans hemkomst. Bland annat köpte jag påskris för snart två veckor sedan, han är förtjust i sånt. Det har blivit duschat i duschen under lång tid – glömde bort det där i ca 20 minuter. Har sedan duschat med handspruta varje dag – nada. Först idag på eftermiddagen ser man att knopparna sväller lite. Har vi tur är det grönt när det är dags att kasta ut det. Men det har vippor i alla fall.

Har köpt hem sill och potatis, bröd, ost och allt vad man nu kan tänkas. Snaps, men glömde köpa öl – det fick bli en extra tur idag. Nu tror jag allt är hemma och i morgon börjar vi fira påsk. Frågade om han vill måla ägg, men det var tveksamt – tur, vet inte var jag har färgerna, de ligger antagligen längst in i källaren. En dam talade ivrigt idag på radion hur man kan färga med i princip allt som man är rädd för att spilla på kläderna. För 30 år sedan hade jag säkert lagt örat mot radion med en penna och papper till hands och skrivit ner allt …

Det får bli vanliga, naturligt färgade – de är vita just nu. Kanske gör jag mig till och delar dem, blandar äggulan med majonnäs och spritsar tillbaka i vitan – men det är överkurs …

Är det för mycket gult …?

Ledsamt …

Hela dagen har TV sänt samma sak om och om igen. Kusin var med under några timmar, när vi fick klartecken på att tågen gick igen bestämde vi en avgång och hon kom iväg. Vet också att hon nu är hemma.

Jag har haft apparaten på, tittat om och om igen … till slut orkade jag inte längre. Det fick bli en inspelad engelsk deckare i stället. Programtablån var inte så upplyftande.

När deckaren var slut slog jag på kanal 1. Klockan var kvart över tolv – då pågick filmen om Karen Blixen. TV-tablån stämmer inte för fem öre. Fanns inte någon uppgift om det, inte ens på SVT:s egen sida. Sur blev jag. Hade gärna sett filmen från början. Fantastiskt att få återse hennes farm, den känsla jag fick när man fick se landskapet, människorna och faktiskt också buskaget jag tog skott från och som jag håller liv i än … Vilken känsla …

När filmen tog slut – ganska snart, såg bara de sista 10 minuterna – hamnade jag i en dokumentär om fyra åringar som skulle framföra ett julspel. Det blev en helt underbar avslutning på en ganska dyster dag …