Någon som saknar ett finger … ?

Om så, så har jag flera stycken här – bara att välja …

Har idag förberett för en , vad jag kallar ”spindelmiddag”. Namnet kommer av att jag hänger upp ett spindelnät ovanför matbordet och det förses med spindlar, liksom att de krälar över hela bordet.

I år blir det spindelnät, men klent med spindlar. När jag åkte ut igår för att införskaffa spindlar (de gamla befinner sig i  Kapstaden), var butikerna redo för julen … Lite konstigt tycker jag att man inte kan köpa Halloween grejor i den vecka som avslutas med just det, Halloween. Av alla de butiker jag besökte hade två samlat överblivet material på en liten hylla, och jag har nu fått tag i några fåniga, överdimensionerade fladdermöss.

Våra gäster har inte tidigare varit med på en sådan middag och vet inte att det brukar krylla av små spindlar på bordet och några hänger i taket i spindelnätet över huvudet … Det blir som det blir i år, men spindelnätet kommer att vara på plats.

Jag har jobbat med maten hela dagen idag och avslutade det hela med att sabba den helstekta entrecoten. Den inköptes i somras till en middag som inte blev av och har förvarats i frysen och nu tinats i kylskåp över natten.

Konstaterade att jag inte hade stektermometer – den är förpassad till Kapstaden – men ICA hade en modern med usel beskrivning till. Kanske inte så usel, men jag hade behövt en tydligare beskrivning. I vilket fall klurade jag ut hur den fungerade och var så lättad att jag glömde att sänka temperaturen i ugnen. Sätter den alltid på högre innan för all värme som strömmar ut när man öppnar ugnsluckan.

Efter en halvtimme var steken klar, stektiden var beräknad till minst en timme. Den hade krympt till halva storleken och när jag stack i den med provnål sprutade det ut blod …


 

Ett kort besök i Helsingfors …

Det damp ner ett erbjudande i brevlådan från ett av de stora rederierna som trafikerar Östersjön. Maken blev glad och tyckte att vi absolut skulle åka, själv är jag måttligt road av dessa turer. Känner att jag är färdig med dem – var något som var roligt förr. Jag gav med mig och maken ordnade med allt. Det blev inte så billigt som erbjudandet skrivit, men det blir det väl aldrig …

Vi hade fin hytt med två fönster mot havet, kylskåp med bubbel som väntade på oss vid ankomsten. Sköna sängar och ja – det var inte så tokigt. Han hade ordnat med middagarna i Ala Carte matsalen, där också frukosten intogs. Då serverades dessutom bubbel och löjrom …

Vi fick en skön dag i Helsingfors, vädret var härligt – första gången som jag inte frös där. Det blev en promenad och en kopp kaffe för min del, maken tog en öl. Vi studerade livet utanför fönstret och hade småtrevligt.

På kvällarna var det uppträdande och eftersom det var mitt i veckan var vi inte många som satt där – mest pensionärer. Allt var mycket lugnt och stilla. På hemresan anslöt en familj med en dansdocka som underhöll oss till underhållningen. Jag såg inte mycket av dem på scenen, tyckte hon var så mycket bättre och sötare …20151021_213721

Nu har hon kommit igång ...
Nu har hon kommit igång …

 

 

 

Mora …

När vi ändå var i Dalarna i den vackra Siljanstrakten och solen sken, passade vi på att göra en liten utflykt till Mora. Där kunde vi äntligen se var Vasaloppsdeltagarna går i mål, vi tittar på loppet varje via Internet. Jag har aldrig varit i Mora och det såg annorlunda ut mot vad föreställt mig.

Det blev också ett besök på Zorn-museet där vi tittade på utställningen med hans foton. Barnbarnet var med och det var lite genant då och då. Målningarna visar naket, men en del foton är ganska avancerade.

Vi hade turen att komma när det var en guidad visning av hans bostad. Intressant att höra om hans liv och se hur modernt han hade efter dåtidens mått. Sveriges första rostfria diskbänk, varmvattenberedare och vattentoa. Om de två senaste var Sveriges första vet jag inte. Han hade också elektrisk dammsugare – mycket primitiv modell – men ändock …

I vilket fall, huset var mycket vackert och genomtänkt – väl värt ett besök …

Zorns vackra hus ...
Zorns vackra hus …

 

Förtrollad skog …?

Det var vackert väder denna morgon också sedan dimman över Siljan försvunnit. Vi bestämde oss för en tur till skogen för att leta svamp. Vi försåg oss med korgar och plastpåsar, här skulle det skördas … Barnen sprang för sig och var måttligt intresserade av att leta svamp, mer intresserade av att hinna gömma sig för hunden som hade fullt sjå att hålla reda på var vi alla befann oss. Det blev några sköna timmar i en underskön skog – men svamp – det räckte till en omelett …

Vi var inte ledsna så länge, känslan från den vackra skogen satt i länge och vi kunde njuta av solen på altanen …

Redo för avfärd ...
Redo för avfärd …
Utsikten från skidbacken i Rättvik ...
Utsikten från skidbacken i Rättvik …
Gänget beundrar utsikten ...
Gänget beundrar utsikten …
Värdparet med ett glas vin i väntan på grillen ...
Värdparet med ett glas vin i väntan på grillen …
Lilla vovven, man kan tydligen ligga hur som helst när man har päls ...
Lilla vovven, man kan tydligen ligga hur som helst när man har päls …

 

 

Rättvik …

Maken och jag har bilat till Rättvik. Ett fantastiskt höstlanskap där vi körde genom guld och orange i alla dess nyanser, spegelblanka vatten. Man passerar Dalälven ett antal gånger + ett antal småsjöar innan vi når fram till Siljan. Den är också spegelblank …

Det blir en öl och snacks i  trädgården när vi kommer fram. Sonen eldar ris och sonhustrun anlägger en ny rabatt. Kvällen fortsätter med gott grillade korvar av de olika slag.  Visserligen avätna inomhus då hösten kommit till Sverige . Det blev ett kärt återseende och en trevlig kväll …

Det sprakar i naturen ...
Det sprakar i naturen …
... och på himlen ...
… och på himlen …

 

 

Sonoma Valley …

Vi avslutade vår resa i CA med en bilfärd till Sonoma Valley. Dit når man via Napa Valley, om man åker de slingriga vägarna genom bergen – långt ifrån motorvägarna och bara så vackert. Det var så underbart vackert att vi inte ens kom ihåg att man kunde fotografera.
På ett ställe passerade vi kullarna där det brunnit och det var en både skrämmande och fascinerande syn. Träden stod kvar med alla löv, som blivit bruna, marken var en blandning mellan gult och sotfärgat. Hur kan man bara glömma att fotografera …
I vilket fall var det helt underbart att slingra sig fram bland bergen på en smal väg och så krokig att bitvis såg man bagageluckan. Vi ångrar inte att vi tog denna långsamma väg. Lagom till lunch var vi framme i Napa – där vi åt lunch. Sedan blev det en tur norrut genom Napa Valley för att åter slingra över den bergskam som skiljer Napa Valley från Sonoma Valley. Härligt att köra genom alla små städer/hålor, se alla vackra små trähus i gammal stil. Kossor som betade i hagar och massor med vinodlingar, förståss – men det är vi så vana vid att se i Sydafrika – det var lantlivet som var intressant. Båda dessa dalar är mycket vackra trakter, kanske med plus för Sonoma Valley – men de är inte så framåt med att marknadsföra sig.
Vi kom fram till vår destination och körde in bland de vackra, höga cypresserna som omgärdar gården. Där sprang vita höns omkring och en del fruktträd bar fortfarande frukt – bl.a. granatäppleträden och persikorna.
Jätteroligt att träffa värdinnan, vi har inte sett henne på flera år. Det var åtta år sedan vi besökte hennes vinfarm i CA, men sist vi såg henne och hennes man var i Sydafrika, Tulbagh, där de också hade en vinfarm – med det mest vackra hus de byggt i Sydafrikansk stil. Nu är det huset sålt och hon tyvärr blivit änka i början på sommaren, men det var inget fel på humöret – hon var fortfarande lika sprudlande glad som alltid.
Hon firade sin 84 års dag när vi var där och vi åkte på en sightseeing tillsammans med en väninna (Swea) från Spanien . Vi hamnade på en fantastisk vingård som drevs av Francis Ford Coppola, mannen bakom Gudfadern bl.a. Där var också ett intressant museum och bl.a. stod bilen där som gudfadern åkte i. De hade en underbar terrass med utsikt över vinodlingar på böljande kullar. På den intog vi en utsökt lunch med gott vin – vad annars … CA är lika duktiga på vin som SA.
Nästa dag tog vi bilen och letade oss ner till Oakland och flygplatsen. Med tungan rätt i mun och en vänlig dam i GPS:en tog vi oss fram och hamnade rätt i de sju filer det fanns att välja på. Kloka dottern hade laddat ner Google Maps och jag fick ”testköra ” – i alla fall se vilken fil jag borde leta mig till – det var nog bra. I alla fall blev det inte så nervöst. Många bilar var det och långtradarna i Sverige är bara en västanfläkt mot somliga ”over there”. Vi kom fram i tid, planet gick på tid och nu är vi tillbaka i Sverige igen efter en rolig, intensiv tid i CA – vi kommer tillbaka …

Det är faktiskt riktig kork ...
Det är faktiskt riktig kork …
Ferrari har anlagt en fantastisk trädgård ...
Ferrari  Carano har anlagt en fantastisk trädgård man får besöka …

 

Tre glada Sweor ...
Tre glada Sweor …
Underbart god lunch på terassen ...
Underbart god lunch på Coppolas terass …