Ankomst Sverige …

Resan gick bra, flygen och tågen fungerade – allt på tid. Natten är som alltid hemsk, men det är bara att gilla läget. Vill man att tiden ska gå så lägger man deras patiens – det tar så lång tid att flytta varje kort … 🙂

Mannen som förvarat bilen under tiden vi varit borta kom till stationen och hämtade mig och mina väskor. Vi körde de få minuter det tar till den lada där bilen stått med speciell batteriladdare för att allt ska fungera med all elektronik. Den var framkörd och det var bara att lasta över väskorna och köra hem. Färden började i vänstertrafik, men jag blev snart varse om att det var jag som var på fel sida. Inget hände, men måste erkänna att det känns konstigt den första tiden – speciellt när man kör på vägar man inte är van med. Även att titta i backspegeln – den sitter ju på fel sida liksom växelspaken och säkerhetsbältets lås.

Vädret var fantastiskt när vi flög in över Sverige. Det hade varit mulet ända från Istanbul men när vi närmade oss Sverige låg Stockholms skärgård alldeles spegelblank nedanför oss. Där var ingen is skärgården, bara längst in i vikarna och på insjöarna. Finlands färjorna låg på rad och lämnade just skärgården söder om Kapellskär. Tyvärr hade jag ingen kamera.

När jag närmade mig Strängnäs var det mulet, men inte kallt. Sedan fortsatte det att vara mulet några dagar, men det gjorde inget, jag var så trött i alla fall och det blev bilen (på rätt sida) för att göra de inköp som behövdes.

Bild från tåget ...
Bild från tåget …
Tillbaka till den underbara utsikten från balkongen. Kl. 16.04
Tillbaka till den underbara utsikten från balkongen. Kl. 16.04 …
Kl. 16.35 ...
Kl. 16.35 …

 

Ett litet charmtroll …

Det var dags säga adjö till Hilda, Solange, Hildas systerdotter och hennes mamma Ellen. Vi har följt denna lilla, söta flicka sedan hon föddes. Nu börjar det bli en liten toddler. Hon pratar lite, men inte när vi var med 🙂

Men, visst har hon blivit frimodigare sedan i julas. Nu ser man att hon är nyfiken och inte lika blyg som förra gången. Får se hur mycket hon hunnit växa tills jag ser henne nästa gång …

Ett litet charmtroll ...

På makens knä ...
På makens knä …
Hon är väldigt lik sin moster ...
Hon är väldigt lik sin moster …
Dags att vinka adjö ...
Dags att vinka adjö …

 

Vackert …

Nu börjar jag långsamt ta farväl och Kapstaden. Det känns lite kluvet. Det största är att lämna ljuset och det okomplicerade klimatet utan ytterplagg, handskar och halsduk. Här är det klädsam sjal som gäller ibland på kvällarna.

Det blev en sista fredagslunch med damerna på Winchester Mansions. Deras gård är så underbar, men servicen räcker sällan till. Dock är maten god och servitriserna mycket vänliga. de känner nu igen oss alla – fattas bara efter alla år …

20150208_180926
Denna vackra gamla byggnad i holländsk gammal stil mitt ibland alla moderna hus …

 

Låång promenad …

En väninna och jag skulle äta lunch tillsammans på Radisson. Jag skulle beställa en spabehandling, men en lunch på deras terrass är aldrig fel. Så var det inte den här gången heller. Det blev både förrätt och varmrätt – vi tog god tid på oss …

Jag var duktig och promenerade dit – det är exakt 5 km – och lika långt hem. Jo, jag gick hem också …

Promenaden var både bra och dålig. Det brann kraftigt på baksidan av Signal Hill, egentligen framsidan, den som vetter mot staden. Rökutvecklingen var mycket kraftig och jag kände av den i lungorna när jag gick hemåt. Fick ta de väldigt långsamt. Men det var fascinerande sceneri att se röken hur den skiftade i den kraftiga vinden. Bara en helikopter opererade – de brukar annars vara flera.

Ett litet flygplan cirklade hela tiden runt ovanför och jag blev orolig att jag skulle får se något mycket värre när det sedan kom fler helikoptrar. De försvann in i röken och sikten måste ha varit obefintlig en stund …

Åt andra hållet hade jag havet och det var ovanligt höga vågor som stänkte upp på strandpromenaden. Försökte fånga på bild, men gick ju inte att se förrän jag kom hem. Jag fick faktiskt en riktigt bra bild som visar hur häftigt det ser nu är de stänker upp för muren. Luften var disig av röken och fartygen försvann i den rosa dimman …

Här kan man sitta hur länge som helst - om man har råd ...
Här kan man sitta hur länge som helst – om man har råd …
Så här såg det ut åt andra hållet när jag gick hem ...
Så här såg det ut åt andra hållet när jag gick hem …
Här börjar man få bukt med branden. I förgrunden glasögonen som har blivit en samlingspunkt på strandpromenaden ...
Här börjar man få bukt med branden. I förgrunden glasögonen som har blivit en samlingspunkt på strandpromenaden …
Här återstår bara en liten rökpelare och alla bussar och bilar får lämna utsiktspunkten. Var nog inte så roligt att befinna sig där utan reträtt ...
Här återstår bara en liten rökpelare och alla bussar och bilar får lämna utsiktspunkten. Var nog inte så roligt att befinna sig där utan reträtt …

 

Sanning eller myt … ?

Det blir många och långa promenader längs strandpromenaden. Denna ljuvliga temperatur som  Kapstaden har, inte för varmt och inte ett dugg fuktigt. Härlig skön värme.

Jag har fortfarande inte köpt en ny liten fickkamera, telefonen tar bra bilder, men jag har svårt att se motivet när det är ljust och jag har lite koll på resultatet. Men, visst kommer den fram hela tiden och idag har jag fotograferat ett underbart fiffigt konstverk.  När man promenerar ser det bara ut som rostiga figurer av järnplåt – vackra i sig – men de föreställer inget alls. Befinner man sig på rätt ställe så formar de tillsammans en noshörning.

En fantastiskt fiffig skapelse som ska synliggöra den olagliga jakten på noshörning. Den är de facto utrotningshotad och detta för att man i Asien ska använda dess horn som potensmedel. Det sitter djupt inrotat att malt noshörningshorn ska ha den effekten. Finns säkert annat som fungerar bättre, detta är en myt …

En tavla som visar hur många som skjutits sedan 2004. Då var det tio stycken.
En tavla som visar hur många som skjutits sedan 2004. Då var det tio stycken. 2013 var det 1004 …
Här är antal offer för varje månad 2014 ...
Här är antal offer för varje månad 2014 …

 

Många steg har det blivit …

Sitter här helt uttröttad och nästan apatisk – visst låter det dramatiskt och intressant. Hur är man då? Så lätt att ta till en massa ord som väcker intresse? – eller funderar man inte på vad de egentligen betyder.

I mitt fall betyder de att jag har ont i fotlederna, är helt slut och pirrig kroppen. Det blev stavgång i kväll – det var mer än en vecka sedan sist och dess emellan en massa god mat (oemotståndliga chips) och goda viner. Maken och jag var dessutom ner till Waterfront idag och gjorde en del inköp – som vanligt satte vi oss på en av favoritkrogarna och beställde in en av favoriträtterna. Av gammal vana även vin. Deras goda husvin. För sent kom jag ihåg att jag skulle gå stavgång i eftermiddag …

Det blev tungt kan jag lova – den första halvan var inte rolig, men efter lite vila och vatten var jag på gång igen. Det blev 8 km – kanske inte hastighetsrekord, men jag gjorde det …

Kan också berätta att igår gjorde maken och jag en drygt 6 kilometer lång promenad – som belönades med god mat och gott vin – det var ju söndag …

Ja, vi har ju våra laster – långa promenader menar jag …