Det har varit full fart här hos oss … Vi har varit ut till stugan, isen hade släppt på vår sida så vi ”lånade” en jolle och hittade två åror och tog oss tveksamt den kortaste vägen över vattnet till ön. Det blev en promenad till stugan, och det verkade som vi var ensamma där ute. Stugan höll en temperatur av 7 plusgrader och bara några enstaka sorkar hade varit inne. Desto större var skadegörelsen på våra enar – knappt en som inte var knäckt eller uppfläkt. De två stora som ger lä och insynsskydd på altanen är bara att ta bort, liksom de som ramar in baksidan.

En hel del grenar hade knäckts på tallarna, men ingen större fara. Våra tre Rhodendondron hade klarat sig bra – vilket vi inte förväntat oss. Forsythian ser bedrövlig ut där den slickar marken i bergssluttningen. Rosorna framför burspråket, som jag glömde att kupa och täcka för vårsolen, får vi se om de överlevt. Sol och strängkyla växelvis under lång tid i mars/april – inte favoritläge precis. Älgen? Och rådjuren har också gått hårt åt dem. Varför jag misstänker älg är för att vår Klätterhortensia, som växer i samma rabatt, var äten alldels för högt upp för att rådjuren skulle kunna nå dit – även om det var snö. Tydliga spår av rådjur (spillning) ligger både på altanen och på trappan vid ingången. Nu gäller det att få dem att byta vanor så att vi inte får en massa fästingar.

Vi försökte sjösätta plastbåten för att slippa plåtbåten, som låg under ett buskage av taggiga slånbärskvistar som snön gått hårt åt. Precis när vi sköt ner båten i vattnet grävde den ner sig i dyn och när vi fick loss den hade dyviken försvunnit (den lilla plupp som sitter i botten och som ska hindra vatten från att komma in eller ut – har inte förstått vilket). Ingen av oss kände sig manad att försöka leta rätt på den i det leriga, iskalla vattnet. Vi drog upp den igen och lyckade dra fram plåtbåten. När vi kom tillbaka till varvsbryggan, där vi lånat jollen, stod ett par och väntade på båten. ”Är det din båt?” frågade hon och jag var fick ju säga som det var att vi lånat den. De var jättesura, vem skulle inte vara det. Men hur stor är chansen att man lånar en båt i någon timme en måndag mitt på dagen och att ägaren kommer. Det var för övrigt inte ägaren, utan någon som skulle låna den av honom i sin tur. Det tog ju lite längre tid än vi tänkt då vi var tvungen att byta båt – om inte så hade de aldrig märkt det hela – men pinsamt blev det … Vi borde nog ha köpt en lott – tänkte vi inte på …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag blev det en kombinerad provtur med bilen – den är klart mysig att köra – och ett försök att ta oss ut till ön. Vi parkerade på den allmänna parkeringen och promenerade ner till bryggorna. Där höll ett gäng på att röja och elda vid stranden. Isen var borta och man kunde ta sig ut till ön – rakt över. Vi var på väg att fråga om någon kunde hjälpa oss över, när vi insåg att vi inte skulle kunna ta oss tillbaka. Närmare vår stuga låg isen och vi hade inte kunnat sjösätta vår enkla plåtbåt, som är den som gäller de första veckorna.

Vi gick vidare ut mot vår bryggplats och där var det heltäckande is. Så sent som förra helgen hade det tydligen gått att gå, men idag chansade man inte. Kändes lite snopet att stå där och titta på huset, men inte komma dit. Vi hade velat sätta igång värmen då vi tänker fira Valborg där. Kanske till o med få igång vattnet. Nu blev det inte så, det blev promenad tillbaka mellan lera, vattenpölar, is- och snöfläckar.

Isen hade tydligen kommit snabbt i höstas. Faktiskt låg där några båtar fastfrusna i isen. Maken talade med ett par som fått sin båt kvar i isen och som dessutom fått problem – spricka i botten – vilken de nu försökte laga. De berättade att de inte hann med i höstas, men trodde att deras båt skulle klara sig då den var gjord av aluminium.

Vi styrde kosan tillbaka mot stan och var glada att vi hittade en parkeringsplats …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår gamla ”skrothög”, som barnbarnet kallade den, var rolig att köra och jag var ledsen när vi var tvungen att sälja den av åldersskäl. (Det finns ju gränser för hur entusiastisk man kan vara för en ”skrothög” …)

Maken har följt en bilsajt i någon månad på nätet där man kan knappar in sina önskemål. Det har funnits många objekt som passade in på våra önskemål, men det har inte varit möjligt att slå till då vi befunnit oss på fel sida på klotet. Dessa objekt har glesat ut vartefter. Kan det bero på att våren kommit, snön försvunnit – folk vill ha en bil igen. Där fanns tre objekt kvar, en i grannskapet. Maken promenerade dit igår och hem igen … En bil befann sig i Spånga. Dit skulle vi kunna ta oss via vår lokalbuss och byta till pendeln.

Nu hade vi en chans att testa SL:s nya betalningssystem, vi som använt oss av remsorna när vi varit hemma. Dessa har försvunnit, vi har nu varsitt blått plastkort som man laddar in pengar på. Vi har läst i en broschyr hur de fungerar, men har ingen aning hur det verkligen fungerar. ”Bara att hålla emot plattan – och ska ni åka längre än det normala antalet zoner så ska ni ange det innan …”

Vi känner oss lite nervösa inför detta och bestämde att prova idag och ta oss till Spånga. Det lyckades – trots övergång – vet inte hur mycket vi blev debiterade. Vi kom fram till bilfirman, även om vi gick den sista kilometern – vi visste helt enkelt inte hur vi skulle fixa det hela med biljetten – skulle vi bli debiterade så att vi inte kunde komma hem igen. Vi har konstaterat att den summa vi laddade med – taxorna har gått upp … Bilen provkördes, inspekterades, de ”rätta” frågorna ställdes – och det blev affär …

Nu är vi bilägare igen – till en Saab, vad annat. Det gäller att passa på så länge som det är möjligt att köra en. En fantastisk (och trafiksäker) bil som borde haft en framtid.

Nu har vi en nygammal Saab med stor körglädje, farthållare finns 🙂 … Ännu mer lullull och uppdaterad till dagens elektronik. Har suttit och läst instruktionsboken, lärt en massa – behöver man verkligen allt? Vid kapitlet om kördatorn stannade jag och skjuter upp resten till i morgon …

 

Det har varit upp o ner med vädret sedan vi kom hem, men vi klagar inte. Det blev ingen morgonpromenad idag, det regnade och det var ganska bra – vi har packat upp, dammat och dammsugit. Fattar inte hur mycket damm som kan samlas i en lägenhet där ingen vistas. Det sista vi gör är att dammsuga och våttorka liksom damma alla ytor …

Den stora skillnaden är morgontidningen – vilken känsla att sitta och dricka sitt morgonte och läsa morgontidningen. Det är dock lite svårt att vänja sig vid vissa nyheter. Alla ska tycka samma sak och alldeles för länge och ve den som tycker annorlunda … Vet att jag är lika ovan varje år jag kommer hem och blir både retad eller vet inte om jag ska skratta åt eländet. Hur alla tar allt på så stort allvar – det måste alltid finnas en syndabock. En person kan vara rätt ena dagen och drevet kastar sig på motparten för att nästa dag göra en kovändning och den tidigare så rätte personen är den utpekade … Just nu pågår en debatt på TV – orkar inte lyssna, har pluggat in hörlurarna och lagt på Da Capo 🙂  Bakåtsträvare? – kanske …

Nedanför oss håller man på att ”förtäta” vår stadsdel. Man har bestämt sig för att bygga ett fruktansvärt fult hus – en mörkgrå fyrkantig betongbunker. Protesterna från grannarna har inte hjälpt. Man förtätade på andra sidan för några år sedan, men då klämde man in två punkthus som ser likadana som de befintliga 40-tals stil. Ingen som inte vet från början kan tro att de är nybyggda. Men detta hus … Förskräckligt, och det verkar som om det är trenden att nya hus i söderort ska se ut så nu i alla nya förslag som finns för förtätning i söderort. Vilka är det som sitter o bestämmer – har de inte varit här och tittat innan. Har de inte tagit lärdom av misstagen från 60-talet – hur fel det blir när man bryter stilen och gör fyrkantiga bunkrar. De skulle dessutom kunna få in fler lägenheter om de följde den gamla byggstilen. Just nu pågår ett inslag om ”Nya slussen” som alla protesterar mot, men som verkar gå igenom. Är det samma politiker som bestämde att Klara skulle rivas. Men de finns väl inte kvar – eller?

I vilket fall har jag fotograferat. När vi kom i tisdags var grunden klar och det stod en byggkran där och lyfte upp ett stort ”paket”. Tänkte att det måste vara isolering. Sedan blev det mörkt och nästa dag fortsatte man att lyfta stora paket – det visade sig vara själva lägenheterna som lyftes plats. Man byggde 5 våningar på en dag. Trots att det var storm i byarna och modulerna svängde rätt kraftigt i luften – inte helt lätt att få dem på plats. Sedan täckte man in allt i blå plast – det var nog klokt, antagligen hade de lyssnat på väderrapporten, idag regnade det.

Själva har vi ikväll ätit ett av våra ”måsten” när vi kommer hem – fläsklägg och rotmos …