Här sitter jag igen och lyssnar till hur vinden fortfarande tjuter utanför. Ibland tar den i och det skakar till och någon dörr eller annat smäller i huset. Swimmingpoolen utanför balkongen är fylld med skräp + två mål som stod på poolkanten.  Var iväg till vår fredagslunch idag, det var riktigt otäckt att gå ute. Så mycket skräp som kom flygande i vindbyarna. Massor med konstiga saker på trottoarerna som blåst ner. Vi kunde inte sitta på den vackra gården med den fantastiska bouganvillan, som blommar överdådigt just nu i cerise/lila … Den hade blåst ner i natt. Den nya ägarinnan av restaurangen berättade att hon grät i morse när hon såg det. Medan vi satt där – inomhus – kom trädgårdskillarna och efter stund började de bära ut gigantiska knippen med den blommande busken. Då grät nästan vi också. Undrar hur mycket som kunde räddas …

Jag har en webbkamera live som jag har följt de senaste åren under advent. Julbocken i Gävle … där kan man i kväll se hur det snöar, hur den blir mer och mer täckt av snö. Vill någon kika på den – innan den bränns ner … så finns länken längst ner.

Jag har också en annan länk som jag följer, Store Mosse Nationalpark, där lägger man ut mat till örnarna i ett naturreservat. Igår när jag gick in kom örnen, kunde följa den först ca en halvtimme när den satt i ett träd och avvaktade innan den vågade sig fram. Sedan kunde jag följa den i ca en halvtimme medan den åt. Idag gick jag in igen vid ungefär samma tid. Då satt örnen igen – liksom igår – först och avvaktade i ett träd en bit bort. Sedan fick jag se den när den precis landade på ”bordet”. Vilken vingbredd – imponerande. Där satt den och kalasade i minst en halvtimme innan jag stängde ner för lunchen. När jag kom tillbaka kopplade jag upp sajten igen och – tro det eller ej – efter ca tre minuter kommer det en örn för att äta. Tror att det var en annan individ – den verkade lite större, flög in direkt och var inte så ”gulaktig” på huvudet. Länken finns nedan om ni vill kika in. För det mesta händer ingenting, eller så är det kråkor, korpar eller kajor där.

Nu är det ljus i huset igen. Alla adventsstakar på plats, liksom stjärnorna i fönstren. Ser lite fånigt ut när vi sätter upp allt i solskenet – men helt rätt senare på kvällen. Just nu till ex. Köpte två röda julstjärnor idag, som förstärker känslan av advent. Amaryllisen, som jag köpte för några veckor sedan, blommar för fullt på sin andra stängel. Får se om vi får tag i någon mer i år när den blommat ut.

Nu ska jag avsluta kvällen med att dricka en kopp rooibos och lyssna på något program på Sveriges Radio – kanske blir det en liten konjak också, det är ju fredag …

Här kommer länkarna.

http://www.merjuligavle.se/Bocken/Bockenkamera/

http://www.webbkameror.se/djurkameror/storemosse/index.php

Säg den glädje som varar för evigt … Det visade sig att sillen inte var filead, som man lovat. Det var inte heller riktigt 4 kg. Drygt ett kilo gick bort när jag fileade. Den såg väldigt fin ut när jag öppnade förpackningen och började det slabbiga jobbet med att ta ur och filea. När ryggbenet skulle bort visade det sig att den var väldigt lös i konsistensen …

Nu ligger den inlagd och klar i kylskåpet – men, den är trasig och fransig pga. av att de flesta var mycket lösa i konsistensen. Hoppas nu att smaken kan uppväga utseendet. Den skulle ligga i vatten över natten, men jag fick för mig att gå upp mitt i natten och kolla att det inte blev för mycket urlakat – och det var tur det. Jag hällde av vattnet i natt och sedan kunde jag sova gott – men då visste jag inte vad som väntade med att flå den – det tog halva dagen i stort sett. Har nu  ägnat motsvarande en arbetsdag åt att filea och framför allt försöka flå eländet … Ska fråga i butiken vad som hände med mina fyra kilo filéer – något missförstånd måste det vara.

Har också hunnit med att göra sillsallad och vitlökssill med filead, salt sill från grannbutiken. Hela jag kände mig som en urlakad sill ikväll. Det blev dusch och tvätt av hår. Hoppas nu att all lukt är borta – känner mig i alla fall fräsch. Hilda har varit här idag och bytt lakan … Men det blev sent igen och jag hade behov att sitta med benen i högläge. Läppjade på rooibos te och en konjak (ja, det blev faktiskt två …), medan jag lyssnade på Sveriges Radio, deras fantastiska arkiv. Så bra.

Nu får vi se om jag kan somna, det är alldeles för sent – igen. Nu ikväll rasar stormen utanför – det är faktiskt läskigt i byarna. Stolsdynorna fladdrade runt på balkongen, men det dröjde en stund innan jag vågade öppna dörrarna och ta in dem. Är lite skraj sedan de blåste ut vi en sådan här storm för några år sedan. Blomkrukorna har jag tack o lov förankrat med ståltråd inför dessa vindar som uppstår rätt som det är utan förvarning. Man har varnat för upp till 65 km i byarna och det tror jag alldeles säkert att det är – kanske mer.

Det är riktigt otäckt när det tar i – kanske får jag sitta här och dricka konjak i natt …

Nu har värmen kommit tillbaka – med besked … Det är 29 grader på balkongen i skuggan. Det blir till att sitta här framför datorn i stället, i korsdrag. Kanske är det för att det blir så varmt när det slår till som jag tycker att det är mysigt när vi har lite svalare. Man tar på sig skinntofflorna, mysbyxor och en kofta. Sedan slasar man omkring i lägenheten och bara trivs.

Det har stött på patrull i år att skaffa den sill jag lovat. Det var väldigt struligt förra året också, men det är glömt eftersom det löste sig. Vi gick till butiken igår och skulle kolla upp beställningen – managern kände inte till den, men vad värre var han kände inte ens till sillen … Enligt honom säljer de inte sådan sill eftersom de bara säljer kosher i fiskdisken. Men han var mycket tillmötesgående och jag förklarade att de hjälpt oss förra året, men han kunde inte förstå hur de kunnat göra det. Han lovade att göra ett försök och skulle ringa mig på eftermiddagen. Vilket han också gjorde. Med negativt besked, men han skulle återkomma idag på morgonen.

Själv var jag fullt upptagen med att göra köttbullar till julmiddagen. Vi var tre damer som gjorde köttbullar på 4 kg köttfärs. En blandade, en rullade och en stekte. Dvs, vi förväller dem några minuter i buljong och sedan steks de i långpanna i ugnen – annars hade vi nog stått än och man kan ju tänka hur köket skulle se ut efteråt. Ett tips jag fick från meny i P1 för många år sedan och som jag haft mycket glädje av. De håller sig dessutom runda.

Jag köpte en bit av den salta sill som finns i butiken tvärs över gatan, kallas för salt sill – men ser mer ut som gravad. Lade in den i går, den var precis på gränsen till godkänd. Men, någon höjdare var det inte – för mjuk och ljus i konsistensen. Passar utmärkt att göra motsvarande gravad strömming på.

Efter denna dag var jag helt urlakad, det blev bara lite matrester som piffades upp i ugnen och några rullar på TV. Svårt att somna pga. av tankarna på sillen som fattas. En julmiddag utan sill …

Idag var vi tvungna att slasa oss ut i värmen för att skaffa sillen. Vi bestämde att både maken och jag skulle åka till butiken – eftersom han beställde den förra året. Då var det en kort, rödhårig man, och den jag nu talat med är mycket lång, smal, svarthårig med ett enormt skägg, som han har hårskydd om – ser lite kul ut …

När vi kom dit hade han lyckats skaffa sillen! Vilken lättnad, riktig, hel, fet, salt sill som fortfarande låg i saltlake. Puh, nu slapp vi åka runt till en massa butiker, eller i värsta fall ta den som jag testade.

Det blev ingen TV i kväll, det blev middag på balkongen, + 28 och fullmåne – inte helt fel …

I går försökte vi beställa sill inför föreningens julmiddag. Det gick inte så bra, tror jag. Vi skulle komma tillbaka idag, söndag, så skulle managern vara där mellan 10 och 12. Men jag bestämde att jag inte skulle gå dit idag – det är ganska långt bort. I morgon ska jag dit ändå och då är det måndag. Vi får hoppas att den lilla damen, som tog emot vår beställning, har framfört den. Men, jag behöver inte sillen förrän på torsdag – så de har tid att skaffa den.

Det blev en dag med mina kokböcker istället. Maken tyckte jag var urtråkig och tog en promenad ensam. Själv kröp jag ihop i soffan, med en kopp kaffe iklädd långbyxor och kofta. Det är kyligt i CT just nu. Det var nere i 12 grader i natt – maken har koll på sådant där.

Jag har sedan vi kom hit varit på väg att planera en veckomatsedel – blir ju aldrig av. Kommer bara till måndagen – sedan tröttnar jag. Men nu har jag bestämt att det ska bli av. Blir så slarvigt annars och något i sista minuten … Är klar fram till o med fredag, utom luncherna. De är knappast någon idé att planera – de blir som de blir. Och blir det lagad mat som det ska på kvällarna så blir det rester över och löser sig den vägen.

Idag blev det enkelt, pannbiffar med spenat stuvad med Philadelphia ost. Maken skojar alltid att han jämt får spenat, men det får han inte. Idag blev det i alla fall så och han måste visa sitt missnöje och lämna en (!) tugga kvar på tallriken. De övriga var tydligen ätliga …

En annan sak på min agenda, som inte heller blivit av sedan vi kom ner, blev av ikväll. Ett härligt, behövligt fotbad. Nu känns fötterna som ljuvligt mjuka barnrumpor …

Middagen med våra svenska vänner är avklarad. Det blev gravad Kingklip, en fantastiskt god fisk med vitt, fast kött. Har aldrig gravat den förut. Smaken blev lite annorlunda mot Cape Salmon och andra feta fiskar som finns här. Antagligen påverkar fettet i fisken smaken. God blev den i alla fall och bäst av allt – gästerna tyckte att det var jättegott. Till den serverades inte gravlaxsås, utan en örtsås. Dvs. gräddfil med finhackade örter. Det kunde gärna ha varit någon rom också, men en liten burk röd rom kostar ca 60 sek. Då får det bli salt som tillsats istället.

Det finns norsk odlad lax att köpa här, både färsk och kallrökt, men den bojkottar jag. Man ska inte köpa fisk som fraktats över halva jordklotet. Speciellt inte som det finns så fin fisk i havet här, även om den inte är orangefärgad – den har dessutom ätit själv och inte tärt på resurserna i havet.

Lammet blev perfekt – i mina ögon – precis som jag ville att det skulle bli. Det kommer jag att göra om fler gånger. En fin benfri bit som jag marinerade över natten i citronsaft, olivolja, finhackad rosmarin och svartpeppar. När det var dags att steka perforerade jag den med vitlöksklyftor, gned in med salt, mer peppar och stoppade rosmarinkvistar innanför nätet. Mer citron och olivolja.

När det gäller potatisgratäng så har det gått troll i det. Det fungerar aldrig som jag vill. Denna gång hörde vi inte klockan, vi glömde helt enkelt bort den i ugnen kvällen innan. Jag hade bestämt att jag inte skulle lägga på osten förrän den skulle värmas upp och användas. Det var nog tur det. Grädden blev lite bränd i kanterna på formen, men det gick att ta bort.  Jag fyllde på med mjölk – som fick stå över natten. Nästa dag hällde jag på grädde – mjölken hade sugit in totalt – strödde över riven ost och så fick den gå på svag värme i en timme. Den blev supergod. Inte ofta jag fått den så krämig … En perfekt rödvinssås därtill – som jag inte har en aning om hur jag åstadkom. Rött vin, saften från steken, fond av något slag. Borde ha skrivit ner …

Gästerna sa i alla fall att de tyckte att middagen var god och jag väljer att tro dem – jag tyckte själv att det var gott. De dröjde sig kvar – till min glädje – och jag menar det verkligen. Som värdinna har jag stått i köket hela dagen, varit på språng för att det ska klaffa med allt. När allt är serverat och man sitter och pratar efteråt – då börjar min fest. Därför uppskattar jag när gästerna sitter kvar.

Men det blev ingen choklad till kaffet – den var bara borta …

Det händer inte så mycket just nu. Den största händelsen är väl att det regnade idag … ett spray regn som varade i ca en halvtimme. Vi har också fått kärt besök till stan, en tidigare Swea, som flyttade hem för några år sedan är här med sin make. På torsdag ska vi ses här på middag. Tyvärr så är det nästan inga andra svenskar här just nu. Men det ska bli roligt att träffa dem igen.

Jo, jag måste skriva att jag är en mycket stolt mormor just nu. Barnbarnen i CA har gjort så bra ifrån sig att det blivit diplom och uppflyttning i till extra ”lektioner” … Mormor myser på avstånd. Undrar varför man är så rädd för betyg och uppskattning i Sverige …?

Jag växte visserligen upp inte långt efter Hedenhös – Flisa och Sten, var det så de hette? Men, jag kommer ihåg att det var jättespännande när vi fick våra betygsböcker. Var det bra blev jag jätteglad, men det hände faktiskt också att det gick ner och då visste jag att jag måste skärpa till mig (även om man inte använde de orden då …) Någon nackdel var det faktiskt inte – man hade koll (också ett nytt ord).

Ikväll har jag kommit i gång med en stickning igen – jätteroligt. Har en påbörjad nånting, ett fantastiskt vackert spetsmönster – men komplicerat. Vet jag inte riktigt vad det ska bli och hur jag ska fortsätta. Hittade också en påbörjad sak i skåpet, som antagligen ska bli en sjal – det använder jag jättemycket här. Det är ju inte kallt, men ibland är det lite svalt och det är skönt att ha en sjal över axlarna – så nu fortsätter jag på detta arbete tills jag har tid att reda ut vad det andra (vackra) arbetet ska bli.

Har precis gravat en Kingklip, som ska bli förrätt på torsdag. Till varmrätt ska det bli lammstek – har jag aldrig gjort tidigare. Fattar inte varför jag alltid måste utmana ödet. Steken inköptes idag och måste således tillagas …

Enligt klockan så har barndomsväninnan födelsedag nu.

Stort GRATTIS!!