På nedre halvan …

Denna dagbok kommer nog att bli en jeremiad – vad nu det betyder. Kanske precis vad det är …

Så mycket har hänt i mitt liv de senaste månaderna – hälften kunde vara nog. Jag är för trött för att hantera allt … Astrid Lindgren sa i en intervju att hon talade varje morgon med sin syster och de började med att säga ”Döden., döden…” Sedan var det avklarat. Jag förstår vad de menade – tror jag i alla fall. Alla de krämpor som smugit sig på, ja, de har faktiskt lirkat sig in på ett ojust sätt.

Strular på med att hitta rätt dos av Levaxin för min ej fungerande sköldkörtel. Eftersom nivån inte är ok än, efter ett år, så har hjärtat börjat bete sig. Inga problem om man bor i Sverige, då skriver man bara ut hjärtmedicin. När det inte fungerar så skriver man ut mer hjärtmedicin. Men eftersom hjärtat uppför sig ”fel” om man inte har tillfredställande dos av sköldkörtelhormon i kroppen så blir det väldigt konstigt. Detta påpekade jag för min nya husläkare, som ökat dosen (min tidigare husläkare hade tyvärr slutat …), jag hade dessutom den dåliga smaken att ta med bipacksedeln som visade på biverkningarna. Dessa var precis de som man får vid underfunktion av sköldkörteln – vilket är mitt problem. Då säger hon till mig att jag, som är så påläst, kan väl välja själv mellan vilken av de två hjärtmediciner jag prövat som jag ska använda.

Där och då borde jag ha rest mig och gått därifrån och bett om en annan läkare, vilket jag som god patient inte gjorde. Nu lever jag med hennes medicin/dosering och det är bort i tok. Dvs, jag lever med ständig hjärtklappning …

Den har inte blivit bättre av att vi tampats med telefonbolaget i en vecka för att få igång vår telefon och internetuppkoppling igen.  Den historien och de dagarna är så tröttande att jag inte orkar skriva om det och ni orkar inte läsa om det. Ni kanske inte ens orkat läsa hit …

Men i eftermiddag har kanske allt vänt – vi får se. Jag har varit min egen doktor idag och ändrat doseringen av mina mediciner, vi har fått vår internetuppkoppling och avslutat dagen med en trevlig kväll hos svenska vänner som anlände igår.  Ja, jag känner att det nog blir bra nu …

Glömde … Vi har under tiden förflyttat oss till Kapstaden – men det kanske ni redan förstått av bilden och det där med Internet uppkoppling …

Vemodigt …

Vi har längtat efter regn i stort sett hela sommarhalvåret här i skärgården, så många klagar över den dåliga sommaren, men inte här – nu hör jag att det regnar. Hurra – men kanske inte … I morgon ska vi flytta upp alla trädgårdsmöbler på altanen och sedan ska vi transportera allt som inte ska vara kvar här på ön till fastlandet. Det är väldigt blött att förflytta sig över vatten när det regnar. Vår båt ligger nu på land – sonen kommer med sin båt och hämtar oss för transport till fastlandet.

Innan dess ska alla golv våttorkas, dammsugningen klarades av idag, duschen ska skuras och allt som kan attrahera möss undanröjas. Det senare är det svåraste momentet. Man vet inte från år till år vad de attraheras av … Jag skrev i går om alla måsten, och har klarat av en del av dem idag – men att tömma vattensystemet återstår – det är det sista som händer.

Inte desto mindre sitter jag här och njuter av att lyssna till regnet på taket. Egentligen hade jag önskat att det var lite svalare utomhus så att jag kunde sitta här och njuta av en brasa också – men det är inte tillräckligt svalt för det. Det får anstå till nästa år.

Lite vemodigt känns det att detta är sista kvällen som jag sitter här. Jag som alltid avskytt hösten har lärt mig att uppskatta den då jag fick förmånen att komma hit till ön, för nu rätt många år sedan. Den avskyvärda hösten förvandlades då till en speciell årstid, som jag fortfarande tycker så mycket om. Nu pratar vi fram till november – det är en månad som jag fortfarande inte förstår meningen med – då är allt grått …

Jag tar inte så många bilder längre – de är ju ”samma, samma” … även om jag ibland glömmer mig … Ni får föreställa er hur det ser ut en vacker höstdag med björkar och alar mm …

En annan tidräkning …

En spindel, större än man tror ...

Så måste det vara – inte rusade tiden fram så fort för några år sedan – jag hinner inte med. Känner mig som någon som springer efter och nästan kommer ikapp – ibland. Mina aha-upplevelser idag är helt annorlunda än för några år sedan. Då var det när jag upplevde något nytt, fantastiskt. Nu är det när jag är i kapp.

Är det fint väder, som idag, njuter jag för fulla muggar och planerar att efter dagens ”dont” ska jag sätta mig ner och njuta av solen – visst så blev det, men hade glömt att solen försvinner bakom träden flera timmar tidigare än i somras. Jo, det var jätteskönt den stunden som vi, make, son, sonhustru och barnbarn hann med att sitta där – men … alldeles för kort.

Jag ska inte gnälla, jag hade två aha-upplevelser idag. Jag såg en fantastisk spindel i sitt nät. Den var stor och jag har inget minne av att jag sett någon sådan tidigare. Nätet var uppspänt mellan resterna av mina rosor – rådjuren hittade dem i ett tidigt skede och jag har knappt sett någon blomning i sommar. Men! Idag var där en knopp som höll på att slå ut strax bredvid spindelns nät. Aha …

Just nu är det en mysig stund, även om inte aha. Familjen ligger och sover och jag sitter i köket och skriver. Nyduschad med nytvättad morgonrock och om en stund ska jag krypa ner mellan nytvättade lakan. Jag ska njuta av denna stund så länge jag orkar – i morgon brakar det loss – vi ska stänga stugan. Alla blommor – de som inte rådjuren knaprade i sig när de var upp på altanen i början på veckan – ska slängas på komposten. Skafferiet ska tömmas, liksom kyl och frys. Huset ska skuras och slutligen ska vattnet tömmas ur systemet. Det gäller att få bort varje droppe – inte lätt. Den rörmockare vi anlitade, för nu många år sedan, älskade att skarva ihop små kopparrör (de moderna rostfria och böjbara fanns redan) … Det ser ut som ett labyrintspel under diskbänken – ni som är gamla nog vet hur det var med den där träplattan man skulle luta rätt så att en kula rullade som man ville i labyrinten och inte trillade ner i något hål. Precis så små och korta bitar har han svetsat ihop – han gick på timtid …

Kära Jenny – GRATTIS! på din födelsedag (igår).

Det bor nog en pyroman inom oss alla ...
Det här är Jackson, familjens nya kelgris ...