Myskväll …

Något är galet i den senaste uppgraderingen av detta program. Det går inte att åstadkomma nytt stycke – jo, ibland – men texten blir ihoppackad och svårläst. Jag är ledsen för det. Nu skriver jag ju inte så ofta nuförtiden, men ändå. Jag är ganska noga med att det skall vara lättläst och tycker själv inte om långa stycken utan luft emellan. Det ser så tråkigt och ointressant ut då och jag själv hoppar gärna över …

Idag har jag varit flitig med tvättmaskinen, dammsugaren och dammtrasan. Trots att vi nästan aldrig är inomhus här så blir det mycket dammigt. Nu är detta åtgärdat och jag har ställt tillbaka möblerna efter barnbarnen. Dvs. det är inte barnbarnen som flyttat runt möblerna utan de placerades på ett praktiskt sätt för att fungera så bra som möjligt i den vardag som då rådde. Nu är det myskvällar som gäller inomhus, och allt är återanpassat till det igen.

Ikväll har vi verkligen suttit och myst framför brasan, det är svalare ute och vi funderade inte ens på att sitta ute på altanen. Även om det är mysigt med varm filt och fotogenlampor. Barnbarnet med mamma anlände precis innan det blev helmörkt (20.30), stor skillnad mot för några veckor sedan. Men, ack så jättemysigt när det är mörkt utanför fönstren och brasan sprakar i öppna spisen. Nu har jag ytterligare en anledning till att inte gå och lägga mig, måste ju sitta och njuta av brasan …

Reklamfyllt …

Nu är jag tillbaka på ön, men jag har tillbringat några dagar i stan. Maken har varit på ön. Vi har båda haft tid då vi gör precis vad vi vill utan hänsyn till varandra. Vad maken gjort vet jag inte, men jag har ägnat mig åt att spela in program för det kommande halvåret. Alla bra program som sänts på omöjliga tider – svensk sommar – där har jag nu några på en hårddisk. Tyvärr är alltför många späckade med reklaminslag.
Visst ni att en film är avbruten minst 4-5 (ibland fler) gånger med reklaminslag om 6-8 minuter. Det betyder att ca 30-40 minuter av en film numera består av reklaminslag …
Jag upplever att mitt vardagsrum har varit ett enda stort reklaminslag, att jag befunnit mig mitt i reklamen. Är så trött på bebisar som börjar dansa när de äter mjukost på en macka, får som ringer billigt, en tönt som står och dansar när det egentligen är risgryn med saftsås det handlar om osv. Att hela tiden bli avbruten mitt i handlingen för att vänta ca 8 minuter innan den fortsätter … Det krävs stort tålamod för att följa en film, eller annat program för den delen. Tack o lov för SVT! Men tyvärr är det bara två kanaler mot de andra, visserligen finns både Kunskapskanalen (som jag varmt rekommenderar) och SVT24.
Nu har jag ägnat sommaren åt att programmera in de deckare och filmer som infallit vid fel tidpunkt – många – för att de skall kunna avnjutas i CT när jag vill. För att kunna klämma in två filmer på en DVD så har jag suttit och (manuellt) raderat all reklam. Nu kan man ju undra varför, det går väl att snabbspola framåt och en DVD kostar väl inte så mycket. Jo, det är sant. En DVD kostar runt 10 kronor eller neråt beroende på var man köper. Men de väger ganska mycket och nu halverar jag vikten. Det är många gram som skall samsas i resväskorna och numera är man strikt med vikten. Vi har heller inte längre några förmåner av att vi reser ofta, så 20 kg är det som gäller oavsett om man skall vara borta på två veckors semester eller 6 månader.
Idag har jag varit hos läkaren igen – vi måste ha friskintyg för att kunna söka visum. Vi måste bevisa att vi inte har veneriska sjukdomar, är HIV positiva, har lungsot eller vad det är för problem med lungorna som de inte vill att vi skall ha. Några rör från armen fick jag också lämna ifrån mig – undrar om jag har något blod kvar – jo, lite lämnade de kvar, det rann ut på min kofta. Detta upptäckte jag då vi satt och åt lunch en stund senare, min koftärm var helt indränkt. Vi var alldeles intill laboratoriet så jag gick tillbaka och damen satte på sig gummihandskar och tog bort det droppande plåstret och satte på ett nytt. Hon var lite orolig för min jacka, jag var mer orolig för min blodstatus – finns det tillräckligt mycket kvar …?
(Kan tipsa om att man får bort allt blod på kläder om man använder kallt vatten och löser upp salt i det innan plagget blötläggs. Sedan är det bara att skölja bort.)

Sista sommardagarna …?

Det har nu gått ytterligare några dagar och jag är tillbaka på ön. Maken har varit i stan och besökt Flygets dag på Gärdet tillsammans med några gamla vänner. Jag har haft min kusin här ute och vi har haft några härliga dagar som började med en tur i svamskogen. Inte så mycket svamp som vi hoppats på, men soppar, kremlor och några gula kantareller blev till en delikat förrätt som åtföljdes av kräftor.
Kvällen var ljuvlig och vi parkerade oss på altanen – det är faktiskt mysigt med varma, mörka kvällar. Jag tände fotogenlamporna och vi blev sittande och smuttade på vin och andra drycker – bl.a. te ;-). Vilken underbar kväll, med gnistrande stjärnhimmel som övergick i småtimmar – ja, nästan morgon, innan vi kom i säng.
Dagen efter fortsatte vi att sitta på altanen – vädret var fortfarande så härligt och vi var så tacksamma att vi inte behövde gå ut i svampskogen.
Nu har kusinen åkt hem och maken är tillbaka. Jag har precis varit ut på altanen och kvällen är skön, men lite blåsig. Vet inte om det blir en kopp kvällste där ute eller om den skall intas inomhus.
Allt nu är nu grönt igen efter torkan, utom några få buskar och träd. Gräset växer som aldrig förr.
Hade lite problem med att få in bilderna sist, två av dem kom aldrig med. I helgen har jag gått omkring med kameran hela tiden, men den kom aldrig fram – jo, när kusinen skulle åka hem …
Här får maken ro våra gäster tillbaka, motorn är hos "båtdoktorn" ...
Här får maken ro våra gäster tillbaka, motorn är hos "båtdoktorn" ...
Ett glatt gäng i Trosa ...
Ett glatt gäng i Trosa ...
Kusin på väg hem ...
Kusin på väg hem ...

Två dagar i världens ände, Trosa …

Vilken sommar vi haft, maken och jag. Så mycket vi varit med om. Visserligen har jag dåligt samvete för allt som borde ha fixats på tomten och sommarhuset – men … Så härligt vi haft med med underbart väder (kanske ibland för varmt och torrt för trädgården) – kanske även för oss. Men, vi har haft så stort utbyte av barnbarn, barn, släkt och vänner. Barnbarnen som bor i CA var här alldeles för kort tid, men så kärt att få träffa dem … Nu umgås vi återigen via Skype – Tack o lov för den nya tekniken.
Sommaren i Sverige är fantastisk – och – optimistisk … Allt skall ske under dessa få månader, vilket naturligtvis inte fungerar. Men genom att pussla och trixa så har vi lyckats med att få träffa de flesta av våra vänner. Det mesta pusslandet har de fått stå för då vi ju inte har något arbete i som finns med i bilden. När vi ses så är det så kärt och roligt – vi kan skatta oss lyckliga att vi har så många härliga vänner. I år har det dessutom tillkommit några nya från SA.
I helgen besökte vi två av våra äldsta vänner på deras sommarboende i Trosa. (Vi var på väg att köpa granntomten för några år sedan … jag ångrar mig lite) Vi tog en promenad på stan och då stöter vi ihop med en Swea med sin man… De hade varit hos oss några dagar tidigare på vår ö, då vi hade några trevliga timmar tillsammans. Nu blev det ett glatt återseende och vi blev bjudna på en drink på Hotell Boman, där de bodde. Våra vänner från Trosa bjöd in till lunch nästa dag.
Det blev en glad dag med massor av god mat – för mycket – vi blev så bortskämda, ja i dagarna två …
Tack för två unerbara dagar Hans och Gunn!!
Har tydligen haft kameran till hands vid några tillfällen …
Så här torrt var det innan regnet ...
Så här torrt var det innan regnet ...
Dessa trivdes i alla fall, förmodar att det skall bli nässelfjärilar ...
Trevligt besök med god mat hos två nya vänner på Djurö ...
På stranden till en jättegryta, som är en lämning efter inlandsisen i Hälsingeskogarna ...
Här rensar vi "löger" ...
Bubbel och jordgubbar är aldrig fel ...
"De ent' kloka, de äter det här ..."
Här firas det 10-årig bröllopsdag ...
Här firas det 10-årig bröllopsdag ...

Nytt försök..

Det blev sent igår. Barnbarnet och maken kom isäng i tid, men jag tappade bort min tid. Vet inte hur det kom sig att jag blev sittande till kl 3 på natten innan jag upptäckte hur mycket klockan var. Somnade bums, men vaknade efter någon timme av att barnbarnet vaknade och ville att jag skulle ligga hos honom. Vad gör man inte för sina barnbarn. Vi klämde ihop oss i hans säng, 90 cm bred. Idag talade han om för mamma och pappa att han kunde nästan inte sova för han blev klämd mot väggen när jag låg där … hur skall man tolka det? 😉
I vilket fall så somnade jag någon timme, men sedan flyttade jag till min egen säng och han protesterade inte – nu förstår jag varför … Vi sov båda till kvart över nio – i varsin säng.
Vi hade bestämt att vi skulle få upp några fler abborrar idag, och vi laddade spön och revar. Jag avskyr att sätta mask på kroken – som jag redan skrivit om – så äckligt och maskarna idag var av den riktigt livliga sorten som snodde sig runt fingrarna – fick nästan panik, nåja, fruktansvärda äckelkänslor innan de kom på. Maken lyste med sin frånvaro. Resultatet: En aborre och den hade svalt kroken, så jag fick lov att bryta nacken på den och skära ut kroken. Förstår inte varför jag gillar att meta …
Kameran, vaddå kamera …?

Fiskelycka …

Sitter här framför datorn och det gungar …

Man kan ju undra varför? Det finns flera möjligheter – det kan bero på för mycket intag eller allmän yrsel. Men jag tor mig veta orsaken …

Vi är barnvakt ikväll … Nu är det inte så att barnbarnet är särskilt våldsamt eller besvärligt – tvärtom …! En mysig, lugn kille – som älskar att fiska. Vi har tillbringat flera timmar nere på bryggan med metrev, flöte och krok med mask. Fyra abborrar blev resultatet – men det var många timmar och sjöfarten var intensiv. Dvs, bryggan – som är en flytbrygga – gungade rejält av alla svallvågor. Vid vissa tillfällen fick vi vara försiktiga för att inte ramla i då vi fixade med våra flöten och maskar.

Ja, maskar – det är ett äckligt ont som man måste genomlida om man skall meta … Jag kände mig som en riktig hjälte idag då jag trädde upp dem på krokarna … För min del är det tillräckligt äckligt att bara ta i dem då vi gräver upp dem. Men jag gör mitt bästa för att vara en hjälte för barnbarnet. Maken har inte samma behov – att vara hjälte menar jag. Han sitter lungt kvar och tittar medan jag äcklas i mina förehavanden. Men även han fick ta några pass idag och nu vet vi att han kan, så nästa dag – imorgon – kommer han inte undan …

Igår, när vi inte var närvarande, fick sonen med hustru och barnbarnet upp sju abborrar som vi rökte – det var så gott …!!!  Nu fick vi bara fyra idag, de ligger i kylskåpet i väntan på att vi skall dra upp några fler i morgon. Då skall vi röka och njuta …

Kameran … den finns nästan aldrig med numera …