Rosévin och julbockar …

Klockan på ringning för att hinna upp – och vakna – innan Hilda kom. Sedan försökte jag fixa lite frukost i vårt lilla kök. Det är inte helt enkelt då Hilda och jag är där. Lite enklare med maken och mig – till honom kan jag säga ”Flytta på dig” … Men inte till Hilda. Hon är dessutom kort, med afrikansk bak, ni som varit i Afrika vet vad jag talar om. Eftersom jag själv inte tillhör sylfiderna, så blir det fullt liksom. Hilda använder sig dessutom av vår lilla trappstege – för att kunna nå upp till hyllorna.

Frukosten fick bli hårdkokta ägg – tar ingen plats i köket – med ansjovis, en burk som skall ätas upp före hemfärden.

Jag blev hämtad för avfärd mot Somerset West, där SWEAS:s grundare tog emot oss i sitt hus. Hon och hennes man har nu sålt sitt hus för att flytta tillbaka till Sverige och hon hade en massa SWEA-prylar, som  hon ville överlämna.  En fantastisk julbok, men en lite mindre lika fin mm, mm. Visserligen ser det lite konstigt ut med julprylar här just nu i värmen och ljuset – men de kommer att bli välkommet att dekorera en julsal med.
Vid ankomsten kom vi till ett hus med prislappar på allt, man kunde se att det varit ett elegant hem med vackra antikviteter som inredning. Jag blev förälskad i deras kristallkrona … Vi blev bjudna på ett glas rosévin av yppersta klass och senare på kaffe med kakor. Det blev en trevlig pratstund innan vi drog oss tillbaka med vemod. Vi kommer att sakna detta charmiga och trevliga par här i SA.På vägen hem passerade vi Philani och talade med dem om SWEA:s donerade pengar och vad som skall bli av med dem.

För min del slutade kvällen med ett styrelsemöte via telefon. Det är ganska fascinerande hur vi sitter ett antal damer i olika länder och talar med varandra …

Kameran låg i handväskan – som vanligt …

(Har uppdaterat de senaste dagarna …)

Sprakande orange med tillbehör …

img_3883.jpg

Det är på riktigt …

Nu har det varit ”lördag hela veckan” i flera dagar, så jag känner mycket för att bara sitta ner med en bok och dricka rooiboste. Men det är hektidska dagar, som alltid i slutet på en vistelse.

Kl. 10 i morse hade jag tid med mr Miko. Fotmassage, hans specialitet är ryggmassage, men när jag tagit det så jag kommer jag därifrån som om jag ramlat ner från vinden och det tar flera dagar innan det slutar ömma. En dag ville jag testa fotmassage, och det visade sig att det är han som gör det också. Medan jag sitter med fötterna i ett fotbad, så masserar han nacke, axlar och armar – så skönt. Och sedan tar fotmassagen vid. Det är inte angenämnt hela tiden, men det beror nog på att jag har så många ömma punkter i mina fötter. Men jag tycker att han fått ordning på den opererade foten som varit lite svullen hela tiden.Tyvärr så var detta sista gången hos honom.

Jag var ut och inhandlade alla kryddor, téer och annat som skall med hem. Några byxor på utförsäljning hann jag också med.

På kvällen blev det fest igen, hemma hos ett par som bor i Camps Bay med det mest fantastiska hus och den mest fantastiska utsikt. Det blir inte sämre av de är så trevliga och bjuder på så god mat. Vi blev 10 personer till bordet. De, värdparet, har den goda smaken att ha trevliga gäster också. Så det blir en upprepning av ordet trevlig, för det var just vad kvällen var. Det var deras sista kväll här i Cape, imorgon flyger de hem till England. Sent blev det också …

Värdinnan i samspråk med en gäst, det är inte så mörkt som det ser ut …
img_3849.jpg

De först anlända gästerna har samlats …
img_3852.jpg

Vi inväntar solnedgången …
img_3859.jpg

Fler gäster ansluter …
img_3862.jpg

Table Mountain, från en annan vinkel, och kabelstationen …
img_3871.jpg

Värden håller i grillgaffeln …
img_3902-copy.jpg

Värdinnan, i köket förståss, håller i grytlappen …
img_3905.jpg

En ”pudding” poserar med Lions Head i bakgrunden …
img_3880.jpg

En annan mot den fantastiska solnedgången …
img_3892.jpg

Oj, här kan man tala om puddingar …
img_3898.jpg

En god gärning …

img_3825.jpg

Nu börjar det dra ihop sig till hemresa, så vi bestämde att vi skulle börja sola lite. Det går ju inte an att komma från Afrika och vara lika blek som svenskarna i Sverige efter en lång vinter. Så vi plågade oss en stund i solen idag. Jag till och med låg på magen på balkongen, för att inte blända omgivningen med min baksida när och om det finns anldening att visa den i framtiden.

Jag gjorde i ordning lite grillad kyckling till den picknick konsert som vi skulle besöka på eftermiddagen. Vi packade kyväska och filtar och blev hämtade kl 15. Det var redan mycket folk och då var det ändå två timmar till konserten skulle börja. Musikerna fanns på plats i jeans och t-tröjor mm och övade och stämde instrumenten. Publiken, som redan kommit, packade upp och började äta och dricka. En hel del champagne korkar small. Det är en mycket trevlig stämning på dessa picknickar. Ingen som blir högljudd eller skrålar. Man ser inte en berusad människa, ändå har de flesta ett vinglas i handen.

Konserten var bra och vi var ett trevligt gäng, så det blev en lyckad kväll. Även för den dam som glömde sin handväska vid våra stolar när hon gick. Vi tog med den, men satte fast en lapp i gräsmattan och skrev att vi skulle lämna in den i receptionen. Nu fanns det inget öppet så vi blev lite villrådiga. Det ringde på hennes telefon, men vi hann inte svara. Vi ringde tillbaka på det missade samtalet och det var en man som svarade, men han hade inte ringt – enligt honom, men vi lämnade vårt telefonnummer. Vad göra nu …

Vi bestämde att vi ger det två minuter sedan måste vi ge oss hem. Vi började leta i hennes väska efter ev adress. Där låg både pass, en välfylld plånbok och en ABBA-gold cd mm. Just då kommer det en dam och säger ”Den är min …” Hon var jättelättad, vi också. Hon hade upptäckt att hon inte hade sin väska och sprungit tillbaka, tack vare att vi satt fast lappen i gräsmattan så hittade hon oss och vi blev av med bekymret.

Medan vi står där och talar om för varandra hur lättade vi alla var och hon hur tacksam hon var, så ringer telefonerna, hennes och vår. Hon svarade i sin att allt var ok, och vår vän som svarat på den andra telefonen lämnade över luren till henne. Det visade sig att samtalet kom från New York, det var dit vi hade ringt på det missade samtalet …

En liten solskenshistoria …

img_3829.jpg

img_3840.jpg

Så här kan man också lyssna …
img_3848.jpg

Det gäller att hålla rätt på vinglaset …
img_3847.jpg

En egen dag …

img_3811.jpg

Fy sjutton vad bortskämd jag är … Vet inte om jag ens törs nämna att vi har ingen diskmaskin, men vi har Hilda. Hon tillfrågades i torsdags om hon kunde komma idag och ta hand om disken. Naturligtvis sa hon ja, hon behöver varje cent hon kan få.

Vi hade vår trevliga fest igår, som jag nämnde. I morse steg vi upp, kopplade upp Ring så spelar vi, och flera av mina favoritlåtar spelades. Men jag var inte riktigt nöjd med rubrikerna till frågorna – de var för långsökta. Sedan blev det förståss Melodikrysset, men ingen av mina systrar var supportrar – vi brukar höras av efteråt. Men jag var ganska stolt att jag tog det på egen hand – nåja. Utan gogglande hade det nog inte gått. Det känns lite som fusk – som när man hade skrvining i skolan och hade skrivit ner vissa saker i handflatan … Även om det alltid var fel saker …

Vi hade bestämt att när Hilda var färdig så skulle vi åka till SAS Radisson och äta deras Brunch. Hilda diskade och sedan började hon att städa, så vi fick säga till att hon skulle bara diska. Men innan hon var färdig så var balkongen städad, mattorna dammsugna och soffans kuddar omduttade. Vi lyckades stoppa henne vid halv två och då gick vi ner till strandpromenaden och tog bussen till SAS Radisson Hotell. Där serverade man brunch till kl tre. Vi hade en timme på oss. Vi hann njuta av deras kallskurna buffé och tio minuter i tre laddade vi varsin tallrik med deras underbara ostar. Sedan kunde vi sitta och njuta av dem. Det var så underbart att sitta där och bara njuta av deras terass och utsikten över havet. När det var dags att gå därifrån, så passerade vi baren, vi var nyfikna för kommande tillfällen. Så uppstod det ett missförstånd mellan mig och maken. Han var törstig och ville ha vatten, jag sa ”här skulle jag vilja sitta en dag och dricka en Bloody Mary”. Jag vet inte om missförståndet var medvetet eller ej, men det kom in två Bloody Mary, och vi satt ytterligare en timme och bara njöt av deras havsutsikt. Kan rekommendra stället, men inte deras Bloody Mary, det var för mycket Cayenne Peppar i den …

Det är fler som är bortskämda eller lata …
img_3819.jpg

……… !
img_3820.jpg

Tafatt försök …

img_3801.jpg

När vi samlades för välkomstdrinken så spelade naturen upp denna scen …

Jag har nu suttit här och försökt att uppdatera. Efter trekvart så har jag nu gett upp. Datorn vill inte vad jag vill och tyvärr vinner den. Jag skall krypa i säng – klockan har bara hunnit bli 02.30 – nånting.

Jag hoppas att komma ikapp imorgon. Kan redan nu avslöja att vi haft en trevlig middag här ikväll med två andra härliga Sweor med deras härliga män …

Så här såg det ut ”åt andra hållet” …
img_3802.jpg

Vi glömde bort att ta med en ”riktig” fotograf …
img_3803.jpg

Den 24 mars …

Den 24 mars, makens födelsedag. Han hävdar själv att det där med födelsedagar är inget att fira. Och åtskilliga födelsedagar har jag upplevt att vi firar inte om det inte är jämna år. Det har nu blivit en vana – stick i stäv med hur jag har vuxit upp och agerat efter.

Så i morse blev det ingen uppvaktning, enligt ”gällande” regler. Men vartefter dagen led så förstod jag att maken, trots allt, inte är så likgiltig inför födelsedagen, som han låtsats hittills.

Vi åkte ner till Waterfront, det börjar bli dags att handla hem inför hemresan. Vi är inga shopping kompisar, det går inte särskilt bra med oss tillsammans. Vi har totalt olika uppfattningar om i stort sett allt. Maken orkar inte ha en diskussion om jag skall köpa eller inte. Han säger helt enkelt ”Om det är vad du vill ha så köp”, eller ”Den där tycker jag inte om” – och det är nästan alltid då jag tycker om … Så vi har det inte särskilt trevligt när vi shoppar ihop. Tack o lov så finns det massor med ”Hörnor” där man håller med tidningar och den dryck man vill inta. Det kan bara vara kvinnor som kommit på dessa idéer … Så jag placerar jag maken på en av dem.

Idag blev det ”ny hörna”, där jag också deltog en stund. Det visade det sig att ett passagerarfartyg skulle lägga till. Det var assisterat av två bogserbåtar och det var mycket intressant att se hur de växelvis drog för att få fartyget till kaj. Så den lilla paus jag skulle ta – tog sin tid.

För att fira makens födelsedag så hade vi bokat en restaurang med en fantastisk utsikt och med mycket god mat. Jag nämnde för personalen att han fyllde år och när vi ätit färdigt så kom de in med en dessert tallrik med texten Happy birthday och med två levande ljus i varsin marsmallows. Så trots makens attidtyd till födelsedagsfirande, så tror jag att han var ganska nöjd …

img_3767.jpg