Varmt, varmt, varmt … skönt – javisst, det gick upp till 32 grader idag …

Vi degade, som vanligt, på altanen. Allt är gult och en del träd börjar se ut som i september. Maken försökte ge konstgjord andning med de skvättar som vi har kvar i tunnorna. Forsythian fick lite från brunnen – vi vill inte mista den. Finns inga blommor, annat än renfana, inte ens rosorna orkar sätta nya knoppar.

Idag skulle jag träffa min sjukgymnast igen, hon skulle se om jag gjort några framgångar med de övningar som jag fick. Jag kom ju inte ihåg hälften, men gjorde de jag kom ihåg gjorde jag och det hade förbättrats lite. Än kan jag dock inte lyfta min arm över huvudet eller åt sidan, men hon, sjukgymnasten, verkar bra och jag har gott hopp om att jag skall kunna tvätta och borsta håret med båda händerna igen.

Vi skulle ha gäster på middag i kväll, men vem orkar tänka ut mat eller ställa sej i köket och laga till något. Det fick bli kräftor, från Småland, ostar och paté med sås ( som jag faktiskt gjorde själv, såsen alltså …). Kvällen var ljummen och vi satt ute och åt och pratade och pratade. Maten gick åt och det gjorde tiden också, när det var dags för uppbrott var kl halv tre, men det hade ingen av oss uppfattat. Det är faktiskt mörkt nu på kvällarna och nätterna …

Nu är vi redo att hugga in …

Jag skulle kunna skriva dito, dito … det har varit samma, samma idag – väder – sol – varmt – slappt. Läst bok, suttit i hammocken och spottat körsbärskärnor, de är snart övermogna – osv … Samma grilla, lite annat tillbehör, middag på altanen och brittisk deckare …

Jo, jag körde tre maskiner tvätt, men det är inte så ambitiöst som det låter, maskinen rymmer ca 3 kg …
Jo, det har nu varit 14700 inne på sidan och läst, vore roligt att få en liten vink …

Vaknade i morse vid fem tiden, det var så varmt så jag var tvungen att lägga mej i gästrummet – lite svalare där. När jag tittade ut genom fönstret så hade solen precis gått upp och det var så otroligt vackert. Vattnet var spegelblankt.

Ja, detta sommarväder, gräset är nu halmgult, maken försöker stödvattna de mest slokande buskarna – träden kan vi inget göra åt – bara hålla tummarna om regn i en inte allför avlägsen framtid … Men visst är det ljuvligt, inte minst kvällarna. jag sitter på altanen och läser hela dagarna. Det blir ingen lunch, ingen orkar resa sej, när det är dags för middag så blir den sen, för det är fortfarande ingen som vill resa sej. Det brukar bli jag som reser mej till slut …

Sedan äter vi middagen ute, kan inte komma ihåg när vi åt middag inne denna sommar, om vi gjort det? Men det borde vi väl ha gjort, eller … Nu har man ju lovat oss regn till helgen, så då kanske det blir mat vid köksbordet. Jo, nu minns jag vi har ätit middagar inomhus, men de dagarna har vi varit i stan.

Idag har det också varit återbesök hos doktorn, de fyllde ju några rör häromdagen. Det visade sej att kroppen mår bra, väldigt bra enligt resultatet, så nu är det bara att leva upp till det …

Jag har varit en duktig flicka och gjort några övningar med ett papprör, som jag fick av sjukgymnasten igår. Men precis som jag trodde – jag kommer inte ihåg hälften av alla rörelser … Men de jag kommer i håg har jag tränat på några gånger. Håller tummarna för att det skall gå över, är ju lite bekymmer i många sammanhang, inte minst när jag ligger i sängen. Kan inte ligga på den sidan eller ha armen som jag vill. Den har fått en egen kudde, och det blir det ju inte mindre varmt av …

(Jag gjorde fel igår när jag lade upp texten, den kom in på fel datum, men nu ligger den rätt …)

På alerten med kameran kl 5 på morgonen …

Det hjälps inte, men visst är det skönt med dessa varma morgnar. Det är fortfarande otänkbart att sitta under körsbärsträdet, vet inte vad som hänt, men fåglarna har inte ätit upp bären ännu. Har en känsla för att det kommer mer och mer bär för varje dag. Normalt så är det över på 1½ vecka, men inte nu. Maken skurade stolarna i dag och satte undan dem. Nå. morgnarna tillbringas nu på altanen – inte helt fel det heller – men känslan under körsbärsträdet är lite ”mer” …

Man har nu lovat nu lovat regn och åska i flera dagar och kvällar, och jag har dragit ur alla telefoner, antensladdar, datorsladdar mm varenda kväll och när vi lämnat stugan. Maken var ute i morse och såg en fantastisk regnbåge in mot stan, men här sken solen (som vanligt). Det är bara så att här får vi inget regn, nu börjar lövträden bli gula, gräsmattan är halm sedan lång tid och alla gröna blad – som nu är grågröna – hänger lodrätt ner …

Jag hade en avtalad tid med en sjukgymnast idag. Hon skulle försöka få ordning på min högerarm som inte fungerar – och har inte fungerat sedan i slutet på mars. Hon testade mej och det var väl inte så bra. Jag fick med mej ett papprör hem som jag skall använda för att träna upp mej själv. Något har hänt, jag vet inte vad, men verkar som om ett muskelfäste är av/skadat på något sätt. Nu skall jag försöka vara en duktig flicka och göra alla dessa övningar. Jag sade på en gång – hur skall jag komma ihåg allt det här …?

Eftermiddagen tillbringade jag på altanen läsandes en bok, jag försökte sola baksidan – men det är jobbigt. Det där med vändstekt är inte min grej. Vi grillade återigen, det gäller att passa på när det är så härligt. som vanligt så avslutade jag kvällen med deckare – italiensk denna gång. Men medge att det är något visst på sommaren med alla dessa sommardeckare som går i alla kanaler. Tyvärr missade jag några i helgen, efter mycket trulande och bläddrande i handboken så lyckades jag komma underfund om hur jag skulle spela in. (Glömmer bort emellan gångerna, och ibland har jag en känsla att det ändras ändå …) Men vad hade jag för glädje av det, man kan ju bara spela in det man tittar på och då är det ju ingen vits … Blir mer o mer irriterad på det digitala tv-nätet. Det var ju väldigt bra innan, man kunde spela in en kanal och titta på en annan …

Det föreställer faktiskt en svanfamilj med fem ungar …

Underbara ljuvliga värme … Visst är det konstigt hur man så självklart accepterar värmen som ett naturligt tillstånd som skall vara för evigt … Åtminstone jag. Dagen har jag tillbringat i skuggan under ett parasoll, läsandes en deckare och med små avbrott som lunch – maken gjorde sallad – och plockandes körsbär. Maken kapade några grenar som växt sej över taket och takrännorna. De var fulla av körsbär då de ramlade till marken. Jag fick ihop ca 2 liter av mörkt röda, saftiga och så goda söta körsbär. Vet inte riktigt hur det har blivit i år, men jag har en känsla av att för varje dag så blir det fler och fler körsbär. Min erfarenhet är annars att efter ca en vecka så har fåglarna gjort slut på varenda bär …

Jag har inte ätit så många, hade planer på att sätta mej i hammocken för att äta bären och spotta kärnorna – men det blev inte så. Inte lika roligt att göra det ensam, mycket roligare tillsammans med barnbarnet. Malen är inte mycket för att tävla med att spotta kärnor, inte för att spotta kärnor överhuvudtaget …

Sedan blev det krockar – tv-programmet. Man hade plockat in alla program samma timmar som jag ville se. Jag lyckades, efter många svärdomar och frustrationer, få igång inspelningsapparaten. Men det är ju meningslöst – kan ju bara spela in det program som jag tittar på … Vad jag hatar detta digitala system, det fungerade så bra innan …!!

Så vi tittade på Mia och Clara, jag avstod från den finska deckaren och den engelska – som jag följt i så många avsnitt … Sedan missade jag reprisen på den tyska deckaren som jag tittat på de senaste veckorna. Vet inte, men jag blir faktiskt lite stressad av att inte ha kontroll över vad jag vill se och vad jag vill spela in … Upplever det som ett hån mot utvecklingen. Men landet lagom skall ju alltid vara först med allt – innan tekniken knappt fanns dessutom …

Man har lovat ett sjuherrans åskväder inatt, vi får se vad det blir av det. Det var mulet en stund i kväll, men nu ser man stjärnorna igen … Gillar inte åska, men regnet får gärna komma, träden o buskarna är helt desperata …

Maken gjorde sej illa i fingret och hittade bara barnbarnens plåster.
Så, Jenny, han lånade ett av dina Bamseplåster  …