Kategoriarkiv: På vift i Kapstaden

Mörka, varma kvällar …

Jag har inte varit på den här sidan sedan i maj 2017. Vet egentligen inte om jag vill skriva här längre. Kanske har denna sida varit en tid i mitt liv då jag känt att jag velat dela med mig av det som hänt i min vardag. Det var ett sätt att hålla kontakten i en tid innan Facebook …

Nu klarar de flesta inte av att inte ”kolla – har det vart nåt” så snart som man inte behöver använda båda händerna samtidigt till något annat. Men det går ganska bra med en hand också – inte minst vid bilkörning. Läskigt tycker jag. Har vid flera tillfällen träffat på telefon fepplande förare både på motorvägen i 120 km som gångtrafikant vid övergångsställen.

Facebook är inte min grej – verkade kul i början, men efter några veckor – Nej Tack! I början fanns t.o.m. planer att länka denna sida till Facebook, liksom Instagram. Men nej tack. Jag medger att jag gärna lägger upp bilder på Instagram – när jag har uppkoppling på min telefon. vilket inte är varje dag denna tid på året som jag tillbringar i Sydafrika. Jag stänger helt ner min WiFi, glömde en gång och blev av med hela potten av min inbetalade summa för mitt kontantkorts abonnemang. Att ha mitt svenska mobilnummer igång är bara att glömma – dyrt.

Men för det mesta tillbringar jag kvällarna på balkongen, som ikväll, och bara njuter av den varma, mörka natten med ljuslyktor från Ikea. Vem vill tänka på att skriva då …

Snart tillbaka …

Vi kom iväg till flygplatsen. Maken blev försenad från sin ”gubblunch” – det kom ingen buss och han fick till slut ta en ”bulle”. Det gjorde inget, taxin var också sen. Vilket gjorde att vi hamnade i rusningstrafiken och blev ca 45 minuter senare till flygplatsen än vi tänkt oss. Det var jättekö till Taxfree, har ju turist visum och har då rätt att dra av momsen för mina inköp. Den rätten ville jag utnyttja då jag köpt nya glasögon. Det var långsam kö till flygbolagets kontor, skulle få mina poäng för nerresan, som av någon anledning inte blev registrerade vid incheckningen. De kunde inte hjälpa mig på plats, men tog en kopia och, ja …

Maken och jag hann sitta ner en ½ timme och ta var sitt glas vin, innan det var dags för mig att gå igenom säkerhetskontrollen. Där var nästa stopp, vi fick inte stiga ombord – någon försening som jag inte uppfattade för otydliga högtalare. Till slut kom vi iväg och jag antog att jag skulle missa min anslutning i Frankfurt. Men det är ok när man åker hem och det går många flyg per dag.

Vi har tidigare år suttit på balkongen och sett Lufthansa passera norrut. De har haft den trevliga gesten och flugit runt kapen. Så gjorde de denna gång också – jag hade turen att sitta på rätt sida och fick se bergen i solnedgångsljus. Så otroligt mäktigt och vackert med belysta bergstoppar och mörka dalar. Tyvärr låg kamera och telefon uppe på hyllan, ingen bild … Jag kunde också se vårt hus och hoppades att maken var på balkongen och kunde vinka. Så var det dock inte fick jag höra sedan.

Hade en alldeles utmärkt plats vid reservutgången, ringde några dagar tidigare och frågade och de kunde hjälpa mig. Tog ner min handbagageväska och satt med mitt onda ben i högläge i stort sett hela resan. Det var tur för det var ingen roligare upplevelse i Frankfurt. Långt att gå till en otroligt noggrann säkerhetskontroll. Fick sedan småspringa ca 2 km till gaten. De rullband som ska underlätta promenaden o ändlösa korridorer var ur funktion. Kom fram till gaten, totalt slut, där var de försenade så jag hann hämta andan, men var genomvåt av svett och darrade av trötthet. Resten av resan gick utan problem och man får ju sol där ovan molnen.

Hade tur som en tokig med Arlanda Express, bara att kliva ombord när jag kom ner på perrongen. Samma i Stockholm, även om man får slita lite mer med bagaget innan man är uppe på spåret. Med en minut tillgodo hann jag med tåget och kvällen avslutades med god middag hos trevliga grannar.

Lovade att ta med solen, och lite försenad kom den faktiskt. Kan jag acceptera, jag flög ju, men den fick ju klara sig själv …

 

 

 

 

 

Mörkt, men ljuvligt …

Nu har jag checkat in, flyger Lufthansa och där är det är ordning och reda – många frågor som ska besvaras och man ska intyga på heder och samvete … Tydligen blev jag godkänd för jag har nu två boarding pass i telefonen – nästa problem – hur får jag ut dem. Men det löser sig nog. Har ingen fungerande skrivare här. Får väl ställa mig och se lite hjälplös ut så kommer det säkert någon snäll person och hjälper mig. Man är mycket mer toleranta och artiga mot äldre personer här än hemma.

Dagen har ägnats åt packning och tvätt. Nu är det mesta klart och i morgon ska jag kolla det sista innan jag stänger väskorna. Då kommer Hilda så det passar bra att hon får städa ut mig. Planet går inte för än 18.30, så jag har gott om tid. Passar bra – maken kan gå på sin gubblunch och jag får en stund för mig själv – sedan är han gullig och följer med mig till flygplatsen.

Har fått en bild från grannen idag – det är full vinter i Strängnäs, men jag har lovat att ta med våren. Hoppas jag kan hålla det löftet. Får bilen på söndag och då vill jag att det ska vara bart på vägarna och ingen halka – har ingen aning om huruvida jag kan köra på vintervägar. Har inte gjort det sedan vintern 1990.

Nu ska jag njuta en stund här på balkongen av värmen och månen, som är drygt halv igen. Det blåste upp för en stund sedan, så snabbt som det kan göra här – men det är ljumma vindar och det har redan lugnat sig lite. Jag ska också få en liten brandy …

PS. Månen ligger precis i överkanten – men den är där …

Corkage – en rättighet …

Idag har jag börjat packa inför hemresan. Som alltid underskattar jag tiden det tar och därför har jag börjat en dag tidigare. Tror i nuläget att jag har koll. Tvättade en maskin i morse med sådant som ska stanna, vill inte lämna använda plagg i garderoben.

Det är inte mycket jag vill ta med hem, jag har kläder hemma och jag ska inte släpa emellan. Bara några få favoriter som jag alltid vill ha tillgång till. För några år sedan var det lönsamt att handla och dra av momsen, nu är kläderna så mycket billigare i Sverige att det kanske inte är lönt.

Ikväll har vi varit ute och ätit middag med två svenskar som vi trivs mycket bra tillsammans med. Middagen tog några timmar, men tiden räckte ändå inte till … Vi började med en drink på vår balkong, sedan blev det taxi till en restaurang där vi åt de mest fantastiska köttbitar serverade med bearnaisesås och hemgjord pommes frites. Vi mumsade, pratade, mumsade, pratade och dessemellan drack vi några klunkar av vårt medhavda vin. Det är helt ok här i SA att man tar med sig eget vin. Restaurangen tar en ”corkage”, dvs de tar betalt för att öppna vinet. Helt ok tycker vi, men på det här stället tog man inte ens ”corkage”.

Vi tog en taxi hem, det blev en stund på balkongen innan maken lade sig. Nu sitter jag här ensam på balkongen i mörkret och njuter av lagom kvällsvärme efter ett par dagars ”kyla” …

Årets höjdpunkt – Vasaloppet …

Sitter här och ska försöka sammanfatta dagen. Det har inte hänt så mycket, men det är stort det som hänt. Vasaloppet …

Speciellt maken, men även jag, är förtjusta i att titta på detta lopp. Det har varit lite si och så genom åren vi bott utomlands. Sedan Internet kommit har vi lyckats då och då. SVT Play sänder inte utanför Sverige, men vi har lyckats hitta en utländsk sajt som sänt – utan ljud. Det fungerade utmärkt tillsammans med  Sveriges Radios sändning. Antagligen såg vi den kanal som sänder ut bild till andra länder som sedan har egna kommentarer på sitt språk.

Idag kunde vi se via plattan – uppkopplad till TV:n. Vi satt och tittade på en tjej, reporter, som skulle åka själv. Lite smått nervöst talade hon med alla runt omkring. Så säger hon att nu har starten gått. Vi ser fortfarande bara henne, långt bak i ledet. Men vi ser också helikoptrarna i luften – men får ingen sändning med överblick av startfältet eller från eliten som startar först …

Då fattar vi att vi tittar på fel sändning. Jag letar snabbt fram SVT i datorn – där finns mycket riktigt flera alternativ. Jag väljer ett och vi har tur, det är en sändning som visar starten från början – vi fick se när ”snöret” gick i luften och alla gav sig iväg – även om den hade skett ca 5 minuter tidigare. Men det gjorde inget, man vill ju se när repet ”lyfter” och alla kastar sig iväg. Sedan bytte vi ”kanal” och kom med i nutid och kunde följa det hela till mål.

Den sista kvarten var dramatiskt, var det svenskt eller norskt, vilket skulle det bli. Översiktskartan som bara visat norska flaggor hela loppet var plötsligt uppblandad med svenska flaggor och en rysk. Ja, nagelbitning ägnar jag mig inte åt, men det var nära.

Vilken tuff målgång, vilken fantastisk insats av norrmannen, John Kristian Dahl – även om det tar emot att säga det. Men, jag blev lite vänligare inställd då jag såg honom – han verkade trevlig och han visste inte så sent som i morse om han skulle starta pga av en ryggskada. Han gjorde det bra som kastade sig fram ”utanför spår” på sluttampen. Det såg ju så hoppfull ut ett tag för svenske Markus Ottosson att han skulle kunna ta hem det, men. Måste väl även motvilligt ge en eloge till den stackars norrmannen, Elisassen, tror jag han heter, som drog själv i stort sett hela loppet. Vem fick honom att göra det – han borde ha kunnat vinna för egen del om han åkt lite vettigt, eller? Ja, spännande var det i vilket fall …

Var även roligt att en svenska Britta Johansson Norgren vann dam Vasan. Vad jag förstår blev hon hindrad förra året av någon njugg/ivrig herre som skulle spurta om meningslösa sekunder, men, en karl är ju alltid en karl och varje sekund räknas även om han blivit hopplöst många minuter efter eliten, eller …

Vem behöver bil när det finns skidor …
Vilken spänning – centimetrar och hundradels sekunder …                                                                         Foto Ulf palm/TT/Kod 9110

De andra bilderna är hämtade från Vasaloppet.se

Det är 100 år sedan Mora Nisse föddes i år.

Långärmat o tofflor …

Det har varit kallt idag, jag satt en stund på förmiddagen men frös. Försökte med att ha fötterna i solen så de skulle bli varma. Det blev de också, men trots kylan i luften är solen för varm. Det fick bli inne i stället. Hade tänkt ta en promenad, men min yrsel kom tillbaka idag.

Jag var och hämtade mina nya glasögon och det var nästan läskigt att gå, vingligt. Kanske inte rätt dag att prova nya glasögon. Men de verkar ok, jag har haft dem hela eftermiddagen, även en stund på balkongen – måste testa om de fungerar. Har kostat på sådana som blir mörka i solljus. Märkte ingen skillnad, men när maken kollade och jag speglade mig i fönsterglaset så var de mörka. Helt otroligt, jag märker ingen större skillnad i färger men glaset är mörkt. Ska bli spännande att se hur de blir i Sverige med den låga vårsolen. Mina gamla glasögon är bra, men jag bestämde mig för att köpa ett par till, får dra av momsen och med valutan så blir det en bra affär. Kan vara bra att ha ett par extra.

Vi har faktiskt suttit med stängd balkongdörr ikväll. Jag har mysdressen på mig, den i plysch med långa ben och en jacka till. Skinntofflorna sitter också på. Vi eldade ljus och efter en stund var det alldeles för varmt, för så kallt är det trots allt inte. Vi var bara lite frusna …

Nu har vi kollat på Mellon – andra chansen och är väl relativt nöjda med resultatet. Lite konstigt att låtarna skulle tävla två och två – lite orättvis i vissa fall. Jag hade gärna haft killen som tävlade mot Lisa kvar i finalen, vars namn jag inte kommer ihåg, tycker han och hans låt var bra. Samma med killen som tävlade mot Loreen – att han gick vidare, så roligt! Maken höll sig vaken hela tävlingen, första gången …

Efteråt satte vi oss på balkongen en stund, det har blivit en trevlig vana de senaste veckorna. En liten stund att sammanfatta dagen innan det blir sängen …