Kategoriarkiv: På vift i Kapstaden

Avslaget …

Idag har det varit en avslagen dag. Lite lyssna på Sveriges radio där man mest pratar Corona. Maken håller koll på de sydafrikanska nyheterna. Lite sitta på balkongen och läsa.

Gjort lite nytta och laddat ner alla dokument som vi fått från ambassaden som ska medföras, respektive fyllas i. Vi glömde köpa nya färgpatroner innan Lockdown och det är med hjärtat i halsgropen vi sitter och lyssnar när skrivaren ”suckar” sig igenom ett dokument. Ja, den faktiskt suckar och stånkar – har den gjort ända sedan den var ny – men nu är det extra oroligt pga av ev bläckbrist. Det kommer upp en ruta varje gång vi ska skriva ut ett dokument om bläcknivån och en ruta om felsökning …

Vi har lyckats skriva ut de flesta dokumenten och biljetten från Frankfurt till Stockholm. Tack o lov har vi en svensk granne som lovat oss hjälp med utskrift om bläcket tar slut.

Vi har med sonens hjälp försökt att boka nytt hotell – det går inte igenom – vi får försöka imorgon igen.

Det blir en tidigt kväll – orkar inte mer …

Äntligen …

Så kom då äntligen det mail vi väntat på …

Det började med att maken ringde till ambassaden för att kolla att vi fortfarande finns med i rullorna. Det gjorde vi och damen i andra änden kunde efter lite grävande i registren tala om att vi fanns med på ett flyg som skulle avgå den 15 april mot Frankfurt. Ingenting var 100%, mycket kunde ändras, men en timme senare kom bekräftelsen. Japp, och till Frankfurt dessutom – som vi hoppats på. Så mycket enklare då det är därifrån det finns flygförbindelse till Stockholm.

Sonen i Sverige stod standby och biljetter beställdes + hotellrum. Det går bara ett flyg om dagen och vi skulle inte hinna med det samma dag.

Vi känner oss lyckligt lottade då vi har kamrater som i skrivande stund är på väg mot Sverige via München. Därifrån till Frankfurt med en hotellnatt emellan, sedan flyg till Arlanda.

Ett annat svenskt par dirigerades via Reunion och därifrån vidare mot Amsterdam – vilken mardröm …

Lite sill o makens egenhändigt kryddade snaps blev det också.

Ja, man får inte vara 100% glad – hotellet i Frankfurt skrev precis och avbokade vårt rum – har jag aldrig varit med om. Det får bli morgondagens problem …

Glad Påsk!

Sill …

I morse när vi vaknade var det nästan normalt väder, solen sken och värmde sakta upp. Inomhus är det fortfarande svalt, men på balkongen har det varit ljuvligt skönt. Nu är den tömd på allt utom mattan, våra stolar, småbord och parasoll.  Jag har suttit där under parasollet i flera timmar och läst. Bara avbrott för att fixa något att äta och jag gick faktiskt ut idag för att handla.

Vi vet ju inte om vi blir kvar över påsk eller inte, men vi planerar nu för påsk. Maken har förberett lite vodka med svenska kryddor. Jag gick ut och köpte färsk frukt – papaya, mangosäsongen är över -deras ”inlagda” sill och har nu lagt den i vår lag. Den var faktisk en glad överraskning, påminde om gravad strömming. Köpte en annan sort än förra gången för några år sedan. Då var det en fruktansvärt ättiksstark variant. Sedan dess har jag haft med sill från Sverige, men det börjar bli tuffare att ta med sig mat och i julas fick vi tips om en italiensk butik som säljer vanlig salt sill. Den är precis som den man köper i Sverige, men man behöver inte rensa själv.

Några av våra kamrater reste iväg idag. Vi fick samtal om hur det var. Det är ju inte riktigt som vanligt. Bl.a. fick de matpaket och en flaska vatten med sig. Planet skulle tydligen bli smockfullt. Det var bara ca 10 svenskar. Så vi får se hur lång tid det tar innan man får med alla de 300 svenskar som anmält sig. De hade hört något om att imorgon skulle 30 svenskar få lämna – vi har inte fått budet -än. Men nu har vi sill så det gör inget om det dröjer några dagar …

Väntan …

Det har varit en riktigt händelsefattig dag – förmiddagen var sval o disig. Börjar nästan vara normalt tillstånd – speglar kanske stämningen i Sea Point – vi sitter ju alla i husarrest. Lite kul egentligen, nu har vi chansen att se vilka som är våra grannar i huset. Inte bara på vårt våningsplan. Det är prat och skratt på balkongerna och folk motionerar så gott det går på garageinfarten och parkeringsplatsen

Denna årstid brukar annars vara den skönaste tiden på året här nere. Varmt o gott, men inte för varmt – bara behagligt. Temperaturen gick ner till 14 grader på natten. Vädret stämde överens med hur maken o jag mår. Blir vi kvar över påsk eller ska vi kasta oss iväg. Får vi besked 3 dagar innan – som man skrivit i något av alla de meddelanden vi mottar. Ingen vet – vi gick mest och lyssnade efter om telefonen skulle ringa.

På eftermiddagen kom solen och vi konstaterade att vi glömt tömma balkongen. Den var inplanerad att tömmas i helgen. Det var när vi fortfarande trodde att vi skulle komma iväg med ett plan. När vi fick ett samtal från ambassaden som sa att så inte var fallet så föll det i glömska.

Nu är blomlådorna tömda och står staplade inomhus. Går inte att lämna kvar ute – duvorna älskar att boa i lådorna och vi för ett ständigt krig mot dem. När vi förlorar så häckar de och lämnar en fruktansvärt grisig balkong efter sig – man måste skrapa bort deras träck. I november när vi kom hade de lyckats forcera de linor vi spänner upp och hade en nykläckt ”kyckling”.

Vi blev alldeles ställda och visste inte hur vi skulle göra. Vi väntade en dag – men att ha ett häckade duvpar i 4–6 veckor framåt och inte kunna använda balkongen eller ens öppna dörrarna var inget alternativ. Vi fick hjälp av en av ”gårdskarlarna” som arbetar i huset …

Kampen fortsätter, varje morgon vid 6-tiden kommer hanen och sätter sig på räcket och lockar på honan. Om det åtminstone vore trastarna som finns här – de sjunger vackert – men dessa duvor. Ett fruktansvärt trist ljud och genomträngande. Vårt straff för att vi tog bort deras unge är att vi nu får springa upp i ottan och skrämma bort dem. En mycket ojämn kamp som antagligen slutar i deras favör när vi lämnar – om vi lämnar …

Fortfarande ovisst …

Det var fortfarande mulet, kallt o dimmigt. Det har regnat även idag. Vid några tillfällen tittade solen fram i några minuter – men vi har slagit köldrekord idag: + 14 grader – det var varmare i Sverige strax utanför Göteborg +18.

Sista maskinen med sängöverdrag gick idag. De vi hängde upp igår var fortfarande inte torra. Vi har levt med draperade stolar hela dagen och de får vara kvar över natten – förhoppningsvis torrt i morgon.

Har nu packat klart – dvs har inte stängt väskan, men allt finns där liksom smycken, mediciner, datorprylar osv. Bara ladd sladdar kvar.

Maken ringde ambassaden och fick veta att det kanske går flyg 10:e o 11:e, men om vi kan komma med har de ingen aning om i dagsläget.

Så vi får se om vi blir kvar över påsk. I så fall måste vi handla hem lite sill. Man har inlagd ättiksstark sill här, rollmops, men sist jag var i butiken fanns det inte så många burkar på hyllorna. Tror att judarna kanske äter det i samband med påsk – de äter sill i samband med jul – därför kan vi få tag i salt sill till jul. Lite potatis, ost och Husmans rågknäcke (har vi några skivor om inte maken ätit upp dem) – men det brukar gå att få tag i. En liten skvätt vodka finns och maken gör den godaste snapsen. Finns några öl i kylskåpet. Man har stängt ner all alkoholförsäljning under dessa veckor. I Sverige kan man köpa lättöl osv i matbutikerna – inte här.

Ja, vi ska väl hoppas att vi slipper – eller. Kanske trevligare att sitta här än i karantän i Tyskland över påsk …

Dimmigt – men med lite ljusning …

Vi vaknade till ännu en dyster morgon. Både inombords och när vi tittade ut genom fönstret. Det var fortfarande dimma och regnet hängde i luften. Vi fortsatte vårt packande och tvättande. Nu var det madrass/kudd skyddens tur. Men det var svårt att få dem att torka – så fuktigt i luften – de hängde faktiskt kvar när vi gick o lade oss.
Dagen var långsam o tråkig – ja, rent av dyster. Jobbigt att inte veta bara vänta.

När vi tittade på Rapport ringde telefonen. Det var från ambassaden och den käck röst frågade om vi fortfarande var inställda på att resa. Jag svarade ja. De har haft en del som fick chansen före helgen, men som inte dök upp och enligt ambassadkvinnan har det försämrat för oss svenskar att få prioritet. Jag bara undrar: Om man har bett att få vara med och åka hem – hur kan man då bara strunta i det när man vet att vi är ca 300 som anmält oss. Då borde man väl rimligen höra av sig om man fått förhinder.

Jag fick i alla fall klartecken på att vi fanns med på listan, vi var inte bortglömda. Fick också veta att det inte fanns plats för oss den 8:e och att de inte vet när följande flyg kan avgå och om det finns plats för svenskar. Fick också klargjort att vi får intyg att vi får förflytta oss till samlingsplatsen och att det går bra även med privatbil. Den chaufför som kört runt med svenskgänget på vinturer, och som lovat ställa upp för detta backade. Han vågade inte riskera sin licens.

Samtalet avslutades med att de inget vet om när vi kan komma iväg – men det kan bli med mycket kort varsel.

Vi har en svensk dam som bor i samma hus och jag ringde henne efter samtalet och frågade om hon var villig att köra oss. Uppsamlingsplatsen ligger bara 23 km från vår bostad och hon svarade att det var ok. Gulle hon.

Fortfarande ovisst, men det var med lite bättre humör vi gick till sängs.