Alla inlägg av Marie

Den här sidan är ett litet försök att hålla kontakt med min familj och mina vänner, som är spridda över världen. Själv lever jag som en svala, ena halvan av året i Sverige, den andra i Sydafrika.

Tack för fina dagar …

Det var dimma i morse när vi vaknade. Underbart fuktig luft, hela kroppen andades och njöt. Dimman lättade efter frukost lagom till vi skulle ge oss av igen. Vi fick en fin överfart med spegelblankt hav. Det är helt otroligt att man kan sitta och åka över vatten i bara T-shirts utan att frysa.

Nu är vi tillbaka i Strängnäs. Det blåser som sjutton utanför, men är fortfarande väldigt varmt. Vi njuter av en varm, mörk kväll. Solen har gått ner och himlen är så vackert blågrön med en rosaorange nederkant. Har hundratals bilder av detta, men det blir ingen här ikväll.

Tack kära vänner – det var så roligt att ses igen. Det var trevligt – och gott!

Det blev inte alltför sena kvällar, är det åldern, klokhet eller kanske en kombination av båda …

Värden har hjälpt oss och vår packning att komma ner i båten. Bye, bye …

___________________________________________________________________________

Hallon, Pors och zigzag randigt …

Efter frukost gick jag och väninnan på en promenad. Vi försåg oss med varsin liten plasthink om vi skulle hitta hallon. Det gjorde vi och hade nog en dryg halv deciliter med oss hem. Syftet var att plocka pors som maken ska få göra snaps av. Dvs han ska smaksätta brännvin med porsen.

Jag fick en liten flaska hemkryddat brännvin med pors på min födelsedag och det var riktigt gott – nu ska vi göra själva och hoppas att det blir samma goda resultat. Vi hade stövlar på oss och det var tur för väninnan sparkade till en huggorm i huvudet – hon såg den inte själv – det var jag som var bakom som såg ormens reaktion. Det hjälps inte att man har stövelskaft på en halv meter – det är läskigt att stå öga mot öga. Ormens ögon var nu riktade mot mig. Det gick antagligen inte många sekunder, men spelar ingen roll – det är jobbigt. Jag stampade och den kröp sakta tillbaka in i snåren, jag stampade igen för att den skulle få upp farten. Jag höll andan och stampade förbi …

På kvällen blev det grillning, jättegod rökt fläsksida, men det blev ”eldsvåda” på grillen. Grillmästaren redde upp det och vi fick en väldigt god middag, även om vissa små bitar fick skäras bort. Sådant hör grillning till och är skillnaden mot att laga och äta mat ute eller inne.

Som dessert blev det en marängtårta med grädde och hallon …

En grillmästare som håller huvudet kallt …
Dags för tårta …

___________________________________________________________________________

Till ön utanför ön …

Idag blev det en kort sightseeing, vi åkte förbi mina gamla hem. Det första huset vi bodde i när vi flyttade till Alnö 1956. Det låg för sig själv på den tiden, bara ”öppna landskap”, dvs ängar. Nu var det lummiga dungar, hästhagar och huset hade fått grannar alldeles inpå. Något som fascinerar mig. Mitt ute på landet klumpar husen ihop sig så tätt att man kan se vad grannen äter – när det finns hur mycket obebyggd mark som helst runt om, så var det här.

Ängarna, som jag var tvungen att gå över efter skolan, var igenvuxna. På vintern när snön låg och månen lyste såg jag älgarna som stod i skogskanten och jag kröp på vägen nedanför plogkanten för att de inte skulle se mig. Det gjorde de säkert inte heller, men kanske hörde de …

Efter en båtresa i lugn takt för att slippa vattenstänk, kom vi till Lillkalven utanför Alnö hos ännu en barndomsvän. En fin liten ö och en fantastisk plats där vi så gott vi kunde tog oss i land bland alla stenar. Det är inte som på Lagnö, där vattnet för det mesta är lugnt, endast lite svall efter båtar. Här rullar det på ett annat sätt. Båten och motorn undgick stenarna, vi kom iland torrskodda, liksom packningen.

Ett glatt återseende, vi är ett gäng som hållit ihop sedan skoltiden och det blev massor med prat. Ett åskoväder bidrog till underhållningen. Vi noterade blixtarna och räknade. Det var inte så nära, men det var fantastiskt vackert. Det blir kanske vackrare när man vet att det inte är så nära.

Vi satt på en inglasad veranda och avnjöt surströmming. Något som vi alla uppskattar. Det slutade med att vi mer eller mindre befanns oss i paltkoma …

I väntan på båten …
Vår kapten …

————————————————————————————-

På väg norrut …

Jag har varit på resa i mina barndomstrakter. Vi började första dagen, resdagen, med att äta matjessill hos kusinen i Enånger. Vädret var underbart, liksom hans vackra trädgård. Det hela avslutades med kaffe och hembakt sockerkaka. Många år sedan jag åt sockerkaka – det var riktigt gott.

Vi fortsatte mot Sundsvall och barndomsvännen. En underbar kväll och vi satt ute i kvällssolen och tog en välkomstdrink och pratade.

Det blev grillning och mera prat – inpå småtimmarna. Vi kunde sitta kvar ute på kvällen det var fortfarande behaglig temperatur. Pojkarna gick och lade sig i normal tid men väninnan och jag satt kvar och pratade och pratade. Hur mycket finns det att prata om – massor …

Slappt …

Har inget att skriva om idag, har suttit på balkongen hela dagen. Tittat på några fotokurser och broöppningarna. Hoppats på mulet väder och när solen sken dragit för gardinerna och fällt upp parasollet. Det kom en kort skur. Nu har solen gått ner och det är underbart skönt, men jag ska se min favoritdeckare – Poirot …

Samma vy hela dagen …

Sent igen …

 

Hur mycket kan man ha att prata om? Svar: Hur mycket som helst. Klockan blev över två i natt – igen – vi skulle bara …

I morse blev det betydligt svalare – temperaturen gick bara upp till 27 grader. Det samma gällde i Strängnäs där vi nu är. Vi har suttit här ikväll och hoppats på regn – det såg ganska lovande ut, men här hos oss blev det bara några droppar. Vi kunde dock njuta av en fantastisk himmel.

Vi körde hit via systers koloni, maken hade inte sett den tidigare och fick nu se den prunka med alla dess blommor, jordgubbar, majs, squash och solrosorna hade börjat slå ut. Fantastiskt att se en frodig trädgård där inte rådjuren bestämmer vad som ska få finnas kvar. Det var min dröm för ca 25 år sedan att ha en prunkande trädgård. Jag hittade häromdagen en gammal lista – ett fulltecknat A4 ark med alla de växter jag köpt in och planterat.

Vad som finns kvar är:

Två rosor, två Ölandstok, två rosenspireor, smultronschersmin, Kameliaschersmin, paradisbuske, och Jackmanni klematis. En ynklig kärleksört och plymspirea (innanför nät). Alla perenner är utplånade – så fort de tog sej över jordytan blev de avätna.

Men rådjuren åt inte bara våra – och grannarnas växter – utan att lämna något i gengäld. Fästingar …

Vi jämför makens och solrosens längd …
Syster med funderingar under bågen med rosenbönor …
Blommande jordgubbar …